Tack för era svar. <3
Jag har varit tydlig med att det inte är han som gör något fel och vi har pratat om att det är jag som bär med mig osäkerheter och trust issues. Så vi har kommunicerat mycket om detta. Han bekräftar mig utan att jag ber om det, men ändå litar jag inte helt på honom. Jag är väldigt rädd för att bli gaslightad då detta hänt mig innan. Ska tillägga att jag pratar med en psykolog dock via videosamtal och känner att det inte räcker.
I fredags blev det dumt då vi skulle hänga med några vänner som vi inte är speciellt nära. Jag blev helt svart för ögonen när min partner pratade en del med en kompis fru. Jag tyckte mig uppleva att han tyckte hon var söt från start och att hon tyckte han var snygg baserat på blickar och att jag upplevde att de “drogs” till varann. Vi har dock träffat henne innan utan att jag känt så, men det var innan all ångest bröt ut. Jag uppmärksammade att detta inte var rimligt och kommunicerade till min partner via meddelande att jag kände mig osäker. Men sen under kvällen blev det bara värre. Det spelade ingen roll hur mycket min partner kollade av med mig (kramade mig och liknande), så fort han ens tittade på henne blev jag så irriterad. Sen satte han sig bredvid henne för att prata och då blev jag skitsur. Kunde inte alls slappna av och ville bara gå hem. Tillslut gick jag argt mot dörren, han kom efter mig och sa att han ville stanna (det var sent och jag blev ännu mer irriterad för detta då vi bestämt innan att det inte skulle bli en lång kväll pga annat vi skulle göra nästa dag). Vi åkte ner i hissen till entrén för att prata och där kastade jag ur mig att han varit på kompisens fru hela kvällen och velat prata med henne. Jag underströk att detta var extra konstigt då han inte pratat speciellt mycket med de andra två tjejerna som var där, dock känner vi dem lite bättre.
När han fick höra detta blev han så förbannad på mig att jag blev lite rädd. Jag förklarade att det jag kände inte var rimligt, men det var redan försent. Ska också poängtera att vi hade druckit. Han skrek på mig och sa ganska elaka saker som att jag gör mig till ett offer när jag exempelvis blev skrämd av att han blev arg då jag började gråta. Han blev så sur att han slog i väggen.
Jag fattar att om man hela tiden blir misstänkt för saker och detta kommer upp tillräckligt många gånger så kan det slå över. Visst, han har blivit irriterad på mig för sådant innan men aldrig på det här viset. Vi löste det samma kväll och pratade om detta dagen efter där både han och jag skämdes mycket för hur vi betett oss.
Nu kommer vi till den svåraste delen. Jag har med mig att jag upplevt att en tidigare partner varit flirtig både inför mig och bakom min rygg (där jag fått höra av andra). Han blev också förbannad och väldigt våldsam när jag tog upp detta och la allt på mig och att jag inte litade på honom. Sen visade det sig att han visst betett sig illa och t.o.m. varit otrogen. Till och med in i det sista av vår relation när det fanns bevis så fick han mig att tvivla på mig själv. Klart att jag blir skrämd att samma sak händer igen nu när min nuvarande partner gick till sådant försvar istället för att försöka möta mig med empati.
Försöker verkligen tänka att detta är en helt annorlunda situationen och att hans tålamod inte är oändligt.
Ursäktar det långa inlägget.
