Jag är en medelålders man på 60 år. Jag är multisjuk: hiärtsjuk, spinal stenos med mera. Jag har allt oftare tänkt på självmord som en väg att slippa dessa jävla sjukdomar. Har hela mitt liv arbetat inom vården, något som jag i alla år, ca 40 har älskat. Jag har aldrig tyckt att det har varit trist att gå till jobbet, tvärtom. Men 5 år innan jag gick i pension kom sjukdomarna på rad. Ryggopererad flera gånger, hjärtopererad etc etc. Jag VET att jag skulle behöva vård, t.o.m. inläggning på psyket. Men jag är orolig över vad min sambo skulle tycka om det. Kanske lämnar hon mig då, jag vet inte. Hon har flera gånger raljerat över mina ”diagnoser” som hon kallar det. ”Du ska inte tro att du får något slags medlidande för den saken skull” etc etc Förnuftsmässigt ska jag naturligtvis söka hjälp, men om jag inte törs pga att jag är rädd vad hon ska tycka/säga. Jag är väl en jävla ”grinolle” som tänker så, men jag kan inte låta bli. Det är jättejobbigt och ha ångest och vara rädd för vad sambon skulle tycka/göra.
