Skapade svar

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0
  • som svar på: Sårbar vid förändring

    Hej, såg att ingen skrivit på din tråd, ville bara skriva att jag uppmärksammat och läst ditt inlägg.

    Jag har varit deprimerad i perioder sen tidiga tonåren pågrund av olika svårigheter i mitt liv. Jag har insett med hjälp av andra inom vården att hjälp finns att få oavsett svårighetsgrad, bara man tar steget att våga be om den. Vet ju inte så mycket om hur ditt liv ser ut i övrigt, vilka faktorer som eventuellt kan vara bidragande till hur du börjat må såhär och hur länge du gjort det.

    Om du känner att du orkar/vill så kontakta vårdcentral kan dom guida dig vidare. Kanske samtalsterapi kan vara något för att få nån rätsida på tankarna om framtiden, frustrationen och känslan av att inte känna sig behövd?

    Saker kommer att ordna sig för dig så du får din styrka och glädje tillbaka!

    som svar på: Aldrig trogen.
    Trådstartaren

    Låter bra. Skynda långsamt och våga tro.

    Ja det ska vi göra, tack för omtanke o svar.

    som svar på: Aldrig trogen.
    Trådstartaren

    a. Tillsl

    Jag har via mitt bipolära team fått jätte mycket stöd o min medicinlistan har dubblats känns de som. Men jag är ändå på den sida att jag försöker gå framåt, krama mina barn o svälja mina tårar. Och jag skulle nog ärligt talat dö om jag inte hade honom, känns skit dumt. Vi bor fortfarande ihop o försöker bygga upp något igen, skapa glada minnen. Men de kommer ta tid o känna tillit o glädjen igen.

    Hej. Jag är också bipolär 2. Jag jobbar inom säkerhetsklassat yrke, är duktig på det ja gör o älskar mitt jobb. Snart är det lite över 2 år sedan jag jobbade, fick ett skov o försökte ta livet av mig. Jag gjorde precis som du gjort, pushat för att komma tillbaka så fort det kändes “okej”.  Vilket ja e glad att min kontakt på affektiva satte stopp för o sa att det inte är aktuellt utan först ska jag få arbetsträna. Jag har levt nästan hela denna period isolerad med panikångest oförmögen egentligen klara mig på egenhand. Och trots detta haft tanken att jag är okej, jag måste tillbaka för att avlasta o visa mig duglig. Men det är inte så det fungerar. ska jag ha en chans måste detta få ta tid, de ska finnas en plan med klara o tydliga mål o utan krav på prestation och jag behöver någon att ta stöd av.. och då, då kommer detta tillslut gå vägen.

    Nu blev detta väldigt rörigt. Det jag ville säga va nog att du behöver inte kasta dig in i jobbet, om ens 25%,  börja med arbetsträning fritt från prestationskrav, se vad du klarar och vad som inte fungerar. Och om din arbetsgivare “inte kan erbjuda” arbetsträning så be om att få göra den någon annan stans. Så är det i mitt fall eftersom jag har tappat alla mina licenser får  inte ens komma in på området vilket gör arbetsträning svårt, men jag skall istället göra den på annat ställe.

     

    som svar på: Kan jag vara bipolär?
    Trådstartaren

    Hej! Jag har aldrig ätit någon central stimulantia förens mitt inneliggande på psykiatrin nu i höstas. Äter nu quetiapin och ångestdämpande. Hur länge tog det för dig att få diagnos, men framför allt. Hur länge fick du vänta för utredning? Om jag nu är bipolär, hur länge kan jag förvänta mig känna denna vanmakt över att min depression aldrig verkar vilja ge med sig.. Jag menar hur länge kan man vara deprimerad innan det vänder?!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
0