[Pink Helyne]

Jo så är det väl.

Men jag fyller redan livet med gruppaktiviteter hela veckan. Är man barnlös kan man göra det. Något att göra varje kväll. Blir lite poänglöst då att göra samma sak på semestern, skulle lika gärna kunna fortsätta med min vardag och få samma resultat.

Vänner får man, och band knyts, men det spelar inte så mycket roll i slutändan. Går dit, har trevligt med folk, går hem ensam och mår dåligt efteråt. Upprepa. Och ligga är bara att glömma, det kommer aldrig hända vid det här laget. Missade den chansen när man var ung. Alla man träffar i sin egen ålder är redan i relation nu.

Men sånt är livet och det får man acceptera.

Men att då tvingas ta semester känns lite som samhället retar en när det för någon som jag helt enkelt inte är nödvändigt på samma sätt som det är för normala människor med relationer och barn.

Har dock bokat in en utlandsresa nu, det är alltid något. Fyller inte alla dagarna men ändå.

[Pink Helyne]

Ja, verkligen. Och inte finns det något att göra åt saken, du är tvungen att ta din semester oavsett. Lagstiftningen antar att alla människor är föräldrar i äktenskap som faktiskt behöver den.

Som sagt, det är egentligen bra för samhället. Man gynnas inte av det bara när man själv inte egentligen är en del av samhället “på riktigt”.

[Pink Helyne]

Meetup.com (eller andra liknande tjänster), föreningsliv, eller hobbyverksamhet med regelbundna möten där man träffar och interagerar med samma människor flera gånger över en längre tid. Samma princip som när man gick i skolan, men man måste söka sig till det på egen hand istället för att det är obligatoriskt och påtvingat.

Och var beredd på att prata engelska. De flesta svenskar skaffar helt enkelt inte vänner som vuxna och är inte intresserade av att göra det heller, men det finns många invandrade, särskilt inom IT-branschen men också inom andra yrken, som kommer till Sverige från andra kulturer där man är mer öppen för nya bekantskaper och de allra flesta kom hit ensamma och skriker efter nya vänner.

Så har jag åtminstone skaffat mig vänner som vuxen, genom att gå på meetups och sånt och lära känna invandrade fellow nerds från andra länder. Och jag har fått en ganska stor och mycket nära vänskapskrets genom det, närmare vänner än jag någonsin hade som ung, så visst fan är det möjligt!

Hur man lär sig känna andra svenskar vet jag dock inte. Det verkar för mig som att de flesta andra svenskar helt enkelt inte är öppna för det så svaret är nog tyvärr helt enkelt “det gör man inte”, eller så får man ha väldigt tur och försöka hitta den minoritet som är som jag, men vi är nog tyvärr väldigt sällsynta.