[Olive Gimotu]

Jag vet inte hur jag ska göra det. Har försökt men det går inte. Hur mycket jag än tänker och försöka övertala mig själv att jag inte kan göra något åt vad som hänt innan så kommer ändå minnesbilder. Jag ser ingen framtid. Jag ser ingenting.

Ja så är det. Ingenting är roligt. Det är för mycket. Kan varken äta sova eller något längre. Att gå ut ger mig bara en massa ångest för där är människor som tycker en massa om saker de inte har någon aning om. Mitt mående är inget som kommit nu utan jag har kämpat i så många år och det blir inte bättre så jag har gett upp nu. Varför plåga mig själv med att fortsätta kämpa när det inte finns något att kämpa för?

Jag är för det mesta hemma nu. Går bara ut när jag verkligen måste.

[Olive Gimotu]

Det är möjligt att de va stressade men det spelar ingen roll för jag behövde faktiskt hjälp. Jag söker aldrig hjälp för tänker att det går över. Men det gör det inte. Så som jag mår nu har jag aldrig gjort förr. Jag har mått dåligt i många år (20+) Jag har ingen livsglädje. Tycker inget är roligt. Har inga drömmar eller mål. Känns som jag bara plågar mig genom dagarna bara för det ska så vara.

Förlåt att jag är så negativ

[Olive Gimotu]

Pink Qulemi skrev:

Men va! Skit i dom! Du är ju bäst! Du försökte ju tillochmed fråga om hjälp! Jag är här ! Livet är magiskt ! Hur mår du nu?

Tack för svar..

Jo jag gjorde ju de, till ingen nytta. Gjorde ett smförsök senare på kvällen efter jag skrev detta inlägget. Fick åka ambulans till sjukhus. Blev inlagd i 3 dagar sen fick jag åka hem igen. Och då va jag inlagd på vanligt sjukhus. Inte psyk.

Har försökt igen och när jag fick åka in igen så va de så otrevliga och sa åt mig att sluta med dessa onödiga sakerna. För jag tar bara resurser som andra behöver. Och det finns andra saker jag kan göra för att få uppmärksamhet. Så jag ska ta mig i kragen. Jag Titta bara på henne och sa du jag kommer inte behöva åka in här och ta din tid igen. Nästa gång ska jag lyckas.

Så ja jag mår väl bra då antagligen. Bara uppmärksamhet tydligen.

[Olive Gimotu]

Kunde lika bra vara jag som skrivit det.

När man mår dåligt är det stöd man behöver. Någon som hjälper en att få tänka på något annat för en stund. Att någon finns där men på ens egna villkor. Jag vet vad jag behöver när jag mår dåligt, ingen annan. Verkligen hatar när man får frågan men varför mår du så? Jo men om jag skulle veta det så hade jag gjort något åt det. Eller när de säger, amen så illa kan det inte vara. Och sen undrar folk varför man inte berättar hur man mår. Konstigt.

[Olive Gimotu]

Green Teboje skrev:

Tror kanske inte det känns bra att bara få det överstökat men samtidigt orkar jag inte ha ångest över det. Förstår verkligen hur du menar <3

 

Jag förstår att du vill slippa ha ångest över det. Kan känna så också ibland men sen stannar jag upp och tänker efter. Varför tvinga mig till något för att slippa må dåligt över det. Kommer kanske må sämre efter. <3

[Olive Gimotu]

Du är inte ensam om det. Jag är mycket äldre än dig 10+ och jag är oskuld. Klart att det känns konstigt när alla runtomkring mig flyttar, gifter sig och skaffar barn. Och här står jag kvar på samma ställe som jag alltid gjort men vet du vad, alla är vi olika och man måste inte göra som alla andra. Du ska inte känna någon stress med något bara för att. När du är redo att dejta och ta det steget så är du. Inte stressa fram något, få det överstökat? Varför? Tror du att det känns bättre när “tvingat” dig till något som du egentligen inte är redo för bara för att du är en viss ålder?

Vill verkligen inte att du ska känna att jag är otrevlig men jag vill bara att du ska tänka en gång till innan du gör något som får dig att må sämre. <3

[Olive Gimotu]

Att de lyssnar på mig, tar det jag säger på allvar, respekterar mig för den jag är, inte nedvärderar mig, inte får mig att känna mig dum/trög om jag inte förstår vad de menar. Inte utnyttjar mig. Blev fler än 5 men de hänger ihop