Inte värd något tydligen..

[Olive Gimotu]

Jag mår så fruktansvärt dåligt så jag vet inte var jag ska bli av. Det känns som jag går helt sönder.

Jag har försökt att få stöd från psyk men det är som att prata med en vägg. Så jag testa att skriva med en här på mind men det var ju ännu värre. Så ointresserad och den läste inte vad jag skrev utan svara på något helt annat eller bara skrev konstiga frågor. Trodde de skulle hjälpa men nej. Sen rätt som det va så skrev den att den behövde avsluta. Bortkastade 20 min. Mår bara sämre efter det.

Så nu sitter jag här med ångest i hela kroppen och tankar på att ta livet av mig. Skadat mig har jag redan gjort.

Vet inte vad jag ska göra. Varför vill ingen hjälpa mig? Åkte in till psykakut men de sa bara att det inte fanns plats. Att där va andra som mådde sämre och behövde platsen. Fast jag sa att jag inte orkar leva längre. De såg att jag skurit mig men det enda de sa va att jag skulle gå till akuten för det behövde ses över. Så tydligen är jag inget värd.

Tack för det och tack för mig

[Pink Qulemi]

Men va! Skit i dom! Du är ju bäst! Du försökte ju tillochmed fråga om hjälp!
Jag är här ! Livet är magiskt !
Hur mår du nu?

[Olive Gimotu]

Pink Qulemi skrev:

Men va! Skit i dom! Du är ju bäst! Du försökte ju tillochmed fråga om hjälp! Jag är här ! Livet är magiskt ! Hur mår du nu?

Tack för svar..

Jo jag gjorde ju de, till ingen nytta. Gjorde ett smförsök senare på kvällen efter jag skrev detta inlägget. Fick åka ambulans till sjukhus. Blev inlagd i 3 dagar sen fick jag åka hem igen. Och då va jag inlagd på vanligt sjukhus. Inte psyk.

Har försökt igen och när jag fick åka in igen så va de så otrevliga och sa åt mig att sluta med dessa onödiga sakerna. För jag tar bara resurser som andra behöver. Och det finns andra saker jag kan göra för att få uppmärksamhet. Så jag ska ta mig i kragen. Jag Titta bara på henne och sa du jag kommer inte behöva åka in här och ta din tid igen. Nästa gång ska jag lyckas.

Så ja jag mår väl bra då antagligen. Bara uppmärksamhet tydligen.

[Pink Qulemi]

Hej igen  🙂

Nej men vi kan väl säga att de va fel väg, dom är säkert super stressade och dom såg att du har livsglädjen i dig! Vilket jag också ser! Promice! Dom har full kärlek till dig som vi alla har! Fel ställe vid fel tillfälle bara! 😉  Ge inte upp, det finns massor med positiva vägar vi kan hitta till något bättre och roligare i livet!  och det finns massor med fint att bygga på ditt nya härliga liv, från botten ska vi ju  bara uppåt! 😀
Jag är med dig ! Vad tycker du är roligt att göra? Vad har du för drömmar? 🙂

[Olive Gimotu]

Det är möjligt att de va stressade men det spelar ingen roll för jag behövde faktiskt hjälp. Jag söker aldrig hjälp för tänker att det går över. Men det gör det inte. Så som jag mår nu har jag aldrig gjort förr. Jag har mått dåligt i många år (20+) Jag har ingen livsglädje. Tycker inget är roligt. Har inga drömmar eller mål. Känns som jag bara plågar mig genom dagarna bara för det ska så vara.

Förlåt att jag är så negativ

[Indigo Vutaqy]

Hej Olive Gimotu!

Kan du försöka tänka att, allt du varit med om tidigare, är borta. Visst, det påverkar dig känslomässigt, men det är “praktiskt”, borta. Det du kan fokusera på är NU och att försöka planera för framtiden.

Är det verkligen sant att ingenting är roligt och intressant?

Att äta god mat ger i alla fall mig glädje. Att gå en promenad i fint väder, att verkligen känna solens strålar mot ansiktet. Att sjunga, att rita och måla gillar många att göra också.

Är du hemma om dagarna eller har du jobb/annan sysselsättning?

Har du något du brinner för, något du tycker är viktigt?

 

[Olive Gimotu]

Jag vet inte hur jag ska göra det. Har försökt men det går inte. Hur mycket jag än tänker och försöka övertala mig själv att jag inte kan göra något åt vad som hänt innan så kommer ändå minnesbilder. Jag ser ingen framtid. Jag ser ingenting.

Ja så är det. Ingenting är roligt. Det är för mycket. Kan varken äta sova eller något längre. Att gå ut ger mig bara en massa ångest för där är människor som tycker en massa om saker de inte har någon aning om. Mitt mående är inget som kommit nu utan jag har kämpat i så många år och det blir inte bättre så jag har gett upp nu. Varför plåga mig själv med att fortsätta kämpa när det inte finns något att kämpa för?

Jag är för det mesta hemma nu. Går bara ut när jag verkligen måste.