Känslan du beskriver har jag känt många gånger.
Själv är jag 36 år och kvinna. Har haft problem att slutföra studier själv synnerhet matematik trots att det är något jag behöver för att komma in på utbildningar jag gärna vill gå. Vissa saker har jag släppt andra saker försöker jag kämpa på med.
Har varit långtidsarbetslös en tid tidigare i livet och man känner sig totalt värdelös, som att att man inte är behövd. Men så är det inte, arbetsmarknaden är otroligt hård idag. Jag har arbetstränat för att komma tillbaka in i arbetslivet igen vilket jag i efterhand kan tacka Arbetslivsresurs för. För under den tiden hade jag självdestruktivt beteende.
Sedan känner jag igen det där med att ingen “vill ha en”. Där handlar det mycket om att arbeta med sig själv, för tro mig, självbilden och självförtroende lyser igenom och är attraktivt. Vidare har jag fått lära mig att någons intresse för en aldrig kan forceras fram. Jag är emellanåt väldigt ledsen för att jag aldrig hittat min kvinna i livet, aldrig fick de barn eller familj jag alltid längtat efter.
Någon tipsade om podden happy dating, finns även en bok av samma som jag köpte, bra läsning samt en massa övningar, man börjar reflektera kring sig själv en hel del.
