[Green Famata]

Hej P Qosyhy!

Jag läste ditt inlägg. Hoppas att du finner någon ny vän som du kan hitta på lite roligt tillsammans med.
Jag hade gärna pratat en stund med dig om det hade varit i ett annat sammanhang men detta är ju ett anonymt forum.

Det verkar finnas kärlek och omtanke mellan dig och dina föräldrar. Men de verkar dock uttrycka sig märkligt. Ta inte åt dig alltför mycket av deras negativa och anklagande ton. Jag tycker det låter jätteknasigt att lägga skuld på dig för tex din pappas hjärtproblem. Ok om de oroar sig för dig och din hälsa och fint att de hjälper dig på olika sätt men inte ok att lägga skuld på dig för det.

Hoppas att du orkar kämpa vidare och får bättre förutsättningar och livet blir roligare och värt att leva varje dag. Ge inte upp sökandet efter vänner och ställ inte stora krav på dem. Om du har möjlighet att ge och få kramar och känner dig bekväm med det så är det bra och hälsosamt.

Trist att känna sig som en belastning för alla. Upplever du det så alltid eller finns det tillfällen när du gläds åt att vara en tillgång för någon. Längtar du efter nya vänner?

Går det bra med cancerbehandlingen?

Skriv gärna något mer så ska jag läsa det också.

[Green Famata]

Hej! Jag vet inte vad som är bäst, men här kommer några tankar som förhoppningsvis på något sätt kan vara en hjälp till att tänka och ge lite pepp.

Beklagar din pappas bortgång. Jobbigt att förlora någon som står en nära.

Att känna mycket krav är inte kul, det ökar på stresskänslan.
Vad du ska göra beror nog mycket på var ditt mesta lidande i livet är, om du har möjlighet att lämna det eller om du kommer att ta det mesta med dig. Du berör i din berättelse relationsproblem, medberoende, saknad, sorg och känslor såsom höga krav. Alltså både sådant som är i relationen med din man och sådant som är hos dig själv.

Jag gissar att du är en omtänksam person vilket är en bra egenskap men glöm inte bort dig själv utan visa dig själv omtänksamhet också.
Bra om du så långt det är möjligt kan känna att du kan äga ditt eget liv. Det går att göra både i en relation och utan. Jag tänker att det är skillnad på att visa hänsyn till varandra och att ”äga” varandra.

Din man behöver ta ansvar över sitt liv. Såklart har han det tufft men det är inte ditt ansvar att hålla honom över vattenytan. Han är nog mycket beroende av dig och rädd att förlora dig, men han behöver hantera sin rädsla och ångest på något sundare sätt än med alkohol och nedtryckande kommentarer till dig. Det är ju konstigt och kontraproduktivt men många som har svartsjuka och/eller rädsla för att bli lämnade trycker ner sin älskade för att hen inte ska tro att hen kan klara sig själv. Det är ju lite otäckt att vara mycket beroende av någon eftersom man har mycket att förlora då och då känns det ”tryggast” om den andre är lika beroende av en själv och för att uppnå det så förminskar man den. Men ett bättre och hänsynsfullare sätt att skapa trygghet är att uppmuntra, visa uppskattning och ge frihet. Då är det kärleken som bygger tryggheten och inte hoten och förtrycket.

Vad har du för förhoppningar och önskningar om framtiden om du tänker helt fritt utan att känna krav från dig själv eller utifrån?

Hoppas att det blir bra för dig hur du än väljer och att du kan nå många av dina mål och drömmar!

Kram