Skilsmässa har jag gjort rätt???

[Blue Luhipu]

Jag har sen typ 10 veckor tillbaka ansökt om skilsmässa & gjort klart för min “exman” vad jag känner. Han är en periodare, dricker mkt emellanåt men nykter tidvis. Min pappa dog plötsligt för 1,5 år sen & det var han jag var närmst, vilket är svårt att hantera. Har knappt haft några dödsfall i min familj innan förutom min farfar & han var väldigt sjuk s0 det var förståeligt. Min pappa blev inlagd 23/12 2020 & dog 10/2 2021 vilket är typ 7 veckor under den tiden såg jag min pappa försvinna mer & mer men han gav inte upp 9 dagar innan han dog sa han till min farmor att han skulle vinna mot skiten & vi alla hoppades men det gick snabbt. 3 dagar innan han gick bort ringde hans sambo & sa att det röre sig om timmar. Det sista han sa till mig var att jag skulle ta hand om mina systrar, det han inte visste var att jag redan var så nergången & medberoende så jag knappt kunde ta hand om mig själv vilketghorde det enkelt för mina systrar som steppade upp. Men vad gör jag nu jag lämnar min man ska ha barnen varannan vecka & mår skit…..Vad fan ska jag göra? Hur ska jag hantera allt? Allt dett slutade med min pappas död vilket jag antar tagit hårdast men mitt ex frågar fortfarande om det kommer bli vi….Men vem fan vet det är ham nykter är det inte omöjligt men annars aldrig då lever jag själv…..I allt detta känner jag så mkt krav vilket kanske är fel och som sagt vet inte vart jag vill komma men behöver en hänt om vilket håll jag ska gå…. Leva upp & klara mig själv eller leva upp & gå tillbaka?????

[Green Famata]

Hej! Jag vet inte vad som är bäst, men här kommer några tankar som förhoppningsvis på något sätt kan vara en hjälp till att tänka och ge lite pepp.

Beklagar din pappas bortgång. Jobbigt att förlora någon som står en nära.

Att känna mycket krav är inte kul, det ökar på stresskänslan.
Vad du ska göra beror nog mycket på var ditt mesta lidande i livet är, om du har möjlighet att lämna det eller om du kommer att ta det mesta med dig. Du berör i din berättelse relationsproblem, medberoende, saknad, sorg och känslor såsom höga krav. Alltså både sådant som är i relationen med din man och sådant som är hos dig själv.

Jag gissar att du är en omtänksam person vilket är en bra egenskap men glöm inte bort dig själv utan visa dig själv omtänksamhet också.
Bra om du så långt det är möjligt kan känna att du kan äga ditt eget liv. Det går att göra både i en relation och utan. Jag tänker att det är skillnad på att visa hänsyn till varandra och att ”äga” varandra.

Din man behöver ta ansvar över sitt liv. Såklart har han det tufft men det är inte ditt ansvar att hålla honom över vattenytan. Han är nog mycket beroende av dig och rädd att förlora dig, men han behöver hantera sin rädsla och ångest på något sundare sätt än med alkohol och nedtryckande kommentarer till dig. Det är ju konstigt och kontraproduktivt men många som har svartsjuka och/eller rädsla för att bli lämnade trycker ner sin älskade för att hen inte ska tro att hen kan klara sig själv. Det är ju lite otäckt att vara mycket beroende av någon eftersom man har mycket att förlora då och då känns det ”tryggast” om den andre är lika beroende av en själv och för att uppnå det så förminskar man den. Men ett bättre och hänsynsfullare sätt att skapa trygghet är att uppmuntra, visa uppskattning och ge frihet. Då är det kärleken som bygger tryggheten och inte hoten och förtrycket.

Vad har du för förhoppningar och önskningar om framtiden om du tänker helt fritt utan att känna krav från dig själv eller utifrån?

Hoppas att det blir bra för dig hur du än väljer och att du kan nå många av dina mål och drömmar!

Kram