[Blue Dinelu]

Ja, annars kommer dom springande varje kväll. Och det hade vart jobbigt, tycker Jag. Särskilt om dom skulle vara sena också, så man inte får sin medicin i tid. Jag har sett en del folk på boendestödet hämta ut medicinerna på apoteket. Och det är en stor kartong, som dom sedan får åka och lägga i olika kassaskåp.

Fick mitt frikort på apoteket nu. Har precis betalat mina 2 350 kr 🙂

[Blue Dinelu]

Jag tror det beror på vart man bor och vem man träffar. Jag hade en sån där sjuksköterska, som bara gav mig apodos-rullen, utan att säga ett ljud. Och det var tråkigt. Men nu har Jag en sköterska som är snäll och trevlig och som pratar med mig, när Jag kommer dit. 🙂

Många som har boendestöd får ha kassaskåp hemma, med mediciner, som boendestödet kommer och delar ut varje dag. Men Jag hade tur. Hade apodosen från sjukhuset, innan Jag fick boendestöd, så Jag fick fortsätta med det. Fick hämta några påsar om dagen i början. Sedan blev det två gånger i veckan. Sedan en. Och nu får Jag för två veckor åt gången.

[Blue Dinelu]

Det var innan Jag fick förtidspension och riktig hjälp. Dödsångest dygnet runt. Bara satt där i skiten.

[Blue Dinelu]

Kompisen, som Jag jobbade tillsammans med, var också ett psykfall. Det hände att han stannade hemma med avstängd telefon. Och ibland gick han upp på loftet för att lägga sig, när han hade ångest. En dag ville han ha hjälp med dammsugaren. Den var tät i slangen. Så vi blåste med tryckluft och spolade med vatten, tills det blev rent.

Lite senare tog han livet av sig. Det var hädelser typ denna, som gjorde att Jag inte orkade mera.

• Detta svar redigerades för 3 år sedan av en moderator.

[Blue Dinelu]

Nu är det tråkig helg. Ingenting kan hända. Boendestödet kommer och tittar till mig ikväll. Annars är det ingenting på G. Är nervös. Benen och armarna blir svaga av nervositeten. Får städa för att ha något att göra.

För länge sedan, när Jag var riktigt sjuk, hade Jag hela lägenheten full med sopor. Bar ner 8 påsar åt gången och fyllde soptunnan. Men det var bara en droppe i havet. Fick tag i en som ville hjälpa mig med misären. Vi körde bort två lastbilsflak, lätt lastbil, till tippen. Det är sådant man bara läser om ibland, men det hände Mig. Jag bara satt där i skiten och mådde dåligt.

[Blue Dinelu]

Det påminner om vad en gammal vän sa för länge sedan. “Du får gå över till korv” sa han, så fort man va lite sjuk. Och det gjorde Jag. Makaroner och korv. En riktig klassiker 😀

[Blue Dinelu]

Jag får ofta ångest på bussen. Men Jag har märkt att munskyddet hjälper. Känner mig dold bakom på något vis. Det går att få månadskort till ungdomspris om man visar upp ett förmånskort från försäkringskassan. Men Jag har tyvärr inte haft pengar över till sådant. Fyller på med några hundralappar istället. Men det där förmånskortet funkar på en del restauranger också. Får billigare mat. Det händer, när Jag får pengar att Jag tar mig dit och tar en 150 grams hamburgare med mos och stekt lök 🙂 Har inte varit där sedan i somras, när Jag tänker efter.

[Blue Dinelu]

God Morgon 🙂 Kaffe, “slurp” 😀

Jag har inte råd med bil numera och bussen kostar för mycket, tycker Jag, så Jag kommer inte ut. Och så är det den här coronan. Man blir helt isolerad. Om en vecka ska Jag få min första spruta. Men man ska väl hålla sig undan ett tag till? Jag får fråga på vårdcentralen.

[Blue Dinelu]

Jag har nog rätt diagnos nu, känner Jag. Men ensamhet och isolering går inte att medicinera bort. Det är därför Jag har boendestöd. För att få något annat att tänka på och bryta isoleringen, står det i pappren.

För länge sedan, när Jag kände att Jag var sjuk, fick Jag prova en hel rad olika mediciner. Lyckopiller var populärt då. Men Jag mådde bara sämre. Dessutom var det dyrt. Skittabletter. En läkare sa att Jag skulle ta 7 – 8 atarax flera gånger om dagen. Men dom gav ingen som helst effekt. Jag känner inte av den medicinen. Jag vägrade fortsätta med den tabletten pga att Jag tyckte att det inte var bra för njurarna att äta så mycket verkningslös medicin. Och propavan och lergigan gör motsatt effekt på mig. Jag får krypningar i hela kroppen och kan inte sitta still. Kan inte ligga eller sova. Och Jag kan inte gå omkring heller. Fy vad dom tabletterna gör mig sjuk. Jag kan dricka massor av theralen utan att känna något. Jag är immun.

Den medicinen Jag har nu är bättre. Jag känner mig inte påverkad. Det är bråket med förvaltningsrätten som tar min energi. Ibland tänker Jag på något helt annat och är på gott humör. Men så får Jag ett meddelande och Jag tror det är förvaltningsrätten, men så är det bara reklam. Då blir Jag nedåt en stund. Så håller det på så.

[Blue Dinelu]

Aj, aj aj 🙁 Vilken smäll det måste ha varit med mopeden. Vilken tur att du klarade dig. Gjorde en liknande grej, fast på cykel, men det var ju inte alls dom hastigheterna man kommer upp i med moped.

Man lär sig av misstagen 🙂 Jag gjorde ju misstaget att jag förvarade bohaget hos några bönder, i en ladugård. När Jag sedan, efter några år, hämtade grejorna, var kartongerna fulla med flugor och soffan var möglig. Det luktade.

Jo, Jag fick fotvård och har hållit på med det i 20 år. Och så fick Jag en remiss till ortoped-tekniska, där Jag fick skoinlägg.

Det går uppåt och nedåt. Bara på en timme kan Jag ha tänkt på självmord flera gånger. Och lika många gånger känner Jag mig överlycklig. Jag är helt snurrig. Fick litium för flera år sedan. Dom på sjukhuset trodde att Jag hade bipolär sjukdom. Så Jag höll på med det några år, tills Jag träffade en läkare, som sa att Jag inte hade bipolär störning. Dom kan inte bestämma sig. Gjorde massa experiment på mig. Men dom mediciner Jag har idag duger. Blir lite avtrubbad. Det får bara vara lite upp och ner.

[Blue Dinelu]

Jag tänkte öppna en kiosk, för länge sedan. Och Morsan skulle få jobba där, var det tänkt. Jag jobbar inte gratis, sa hon då. Men det har Jag aldrig sagt heller.

Eller om Jag skulle köra bil, säger någon. Du har inget körkort?

Var får dom allt ifrån?

[Blue Dinelu]

För länge sedan, 40 år typ, körde Jag på en trottoarkant med mopeden. Dum som Jag var satte Jag ner fötterna i stället för att trycka på bromspedalen. Det blev en hård smäll. Skon hade åkt upp till smalbenet. Det var hål genom hela skon alltså. Och foten svällde upp. Hade inte en tanke på att åka till sjukhuset då och kolla upp det. Tejpade ihop skon, för det fanns inga pengar till nya. Körde moped och sedan bil i flera år efteråt, så Jag tänkte inte på det något mer, förrän Jag började gå mera. Foten är helt skev, så Jag trampar fel. Hade sån värk.

Till slut kunde Jag inte gå i vanliga skor, utan fick använda sandaler året runt. Gick med dom mitt i vintern också. Hade en sådan där svamp som man har när man tvättar bilen. Jag la den i skon, så det skulle bli mjukt att trampa. Sen var det folk som frågade om vad Jag hade i skon? Det är en “fotsvamp” svarade Jag då 😀