Tack
Kanske en konstig sak att säga. Men tack.
Din allra sista mening
“Allt jag vill att någon ska se mig och bry sig samtidigt som jag har en stark rädsla över att vara en börda för andra.”
Så märklig känsla att någon kan sätta ord på mina tankar. Jag önska jag visste hur jag kunde bota mig själv, så man slapp vara en börda. Faktiskt vara glad när man låtsas vara det.
Hatar att sjukskriva mig från jobbet en dag som denna. När man inte har feber, inga “symptom”. Det värsta är att jag måste ta kontakt med min företagshälsovård eftersom jag varit sjuk för mycket under längre tid. Jag trodde jag kommit ur den tröskeln, men tydligen inte.
Att behöva förklara att nej, jag mår inte bra. Varför? Jag vet inte. Eller jo, jag vet men känner inte att dela med mig just nu eftersom jag inte kan formulera känslor. Eller mitt eget sinne.
Samma tips de säger för att “må bättre” känner jag redan till och vill nästan trycka ner i halsen på de som säger ibland. Är det galet av mig att tänka så?
Ja, luft är bra vissa gånger. Röra på sig och jag orkar inte ens tänka ut fler just nu. Ibland vill jag bara få göra nada. För att kunna pussla ihop mig något sånär för att kunna vara något mer än en klump av ingenting.
