Hem > Forum > Grubblar du på nätterna ibland? > Att vilja vara sjuk

Att vilja vara sjuk

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag känner mig respektlös och självcentrerad. Som en dålig person. Men känslan är där, jag vill vara sjuk; sjukare mer specifikt. Jag kan avundas människor med cancer eller djupa depressioner. Jag kan tänka att jag vill ta över deras sjukdom. Att jag haft den tanken sen barnsben gör inte saken bättre. Jag är sjuk i huvudet. Men inte tillräckligt sjuk.

    Fast jag förstå din känsla, jag har nämligen samma tanke. Om jag bara fick vara sjuk, på riktigt, så hade alla andra förstått mig bättre. Nu känns det mest som man bara skyller på något.

    Jag förstår vad du menar. Jag har också känt så och känt mig dum och sjuk i huvudet. Men inte på rätt sätt, inte på riktigt. Jag önskade ofta att jag hade större och mer synligt självsksadebeteende under tiden jag sjävskadade. Jag önskade att jag skulle vara så deprimerad att det såg ut som jag var helt borta och knappt kunde prata. Jag ville vara så sjuk att jag blev intagen på akutpsyk.

    I retrospektiv, i mitt fall, handlade det om att jag ville bli sedd. Jag ville bli tagen på allvar och räknas. Smärtan som jag hade registrerades inte hos andra, och jag själv kunde inte ta den på allvar. Du mår uppenbarligen väldigt dåligt. Och det räcker. Du behöver inte vara sämre. Du är på riktigt. Och du spelar roll. Jag uppfattar det som att du mår dåligt nog om du ens har såna tankar. För min del var såna tankar ett rop på hjälp. Att någon skulle se mig. Därför ville jag bli sjukare, så jag skulle märkas och tas på allvar.

    Jag förstår vad du menar. Jag har också känt så och känt mig dum och sjuk i huvudet. Men inte på rätt sätt, inte på riktigt. Jag önskade ofta att jag hade större och mer synligt självsksadebeteende under tiden jag sjävskadade. Jag önskade att jag skulle vara så deprimerad att det såg ut som jag var helt borta och knappt kunde prata. Jag ville vara så sjuk att jag blev intagen på akutpsyk. I retrospektiv, i mitt fall, handlade det om att jag ville bli sedd. Jag ville bli tagen på allvar och räknas. Smärtan som jag hade registrerades inte hos andra, och jag själv kunde inte ta den på allvar. Du mår uppenbarligen väldigt dåligt. Och det räcker. Du behöver inte vara sämre. Du är på riktigt. Och du spelar roll. Jag uppfattar det som att du mår dåligt nog om du ens har såna tankar. För min del var såna tankar ett rop på hjälp. Att någon skulle se mig. Därför ville jag bli sjukare, så jag skulle märkas och tas på allvar.

    Även jag känner mycket väl igen denna känsla som ts pratar om, och för mig kommer den skuldkänslor som får mig att vilja gå under. Jag tror, precis som du säger att det är en underliggande vilja att bli sedd. Men hur tar man i tu med det? Mina tidigare försök har bara slutat med att jag själv slätar över hur jag känner vilket såklart leder till att ingen förstår. Allt jag vill att någon ska se mig och bry sig samtidigt som jag har en stark rädsla över att vara en börda för andra.

    Tack

    Kanske en konstig sak att säga. Men tack.

    Din allra sista mening

    ”Allt jag vill att någon ska se mig och bry sig samtidigt som jag har en stark rädsla över att vara en börda för andra.”

    Så märklig känsla att någon kan sätta ord på mina tankar. Jag önska jag visste hur jag kunde bota mig själv, så man slapp vara en börda. Faktiskt vara glad när man låtsas vara det.

    Hatar att sjukskriva mig från jobbet en dag som denna. När man inte har feber, inga ”symptom”. Det värsta är att jag måste ta kontakt med min företagshälsovård eftersom jag varit sjuk för mycket under längre tid. Jag trodde jag kommit ur den tröskeln, men tydligen inte.

    Att behöva förklara att nej, jag mår inte bra. Varför? Jag vet inte. Eller jo, jag vet men känner inte att dela med mig just nu eftersom jag inte kan formulera känslor. Eller mitt eget sinne.

    Samma tips de säger för att ”må bättre” känner jag redan till och vill nästan trycka ner i halsen på de som säger ibland. Är det galet av mig att tänka så?

    Ja, luft är bra vissa gånger. Röra på sig och jag orkar inte ens tänka ut fler just nu. Ibland vill jag bara få göra nada. För att kunna pussla ihop mig något sånär för att kunna vara något mer än en klump av ingenting.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.