Vill inte må bra

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Känner mig helt sjuk i huvudet, för jag vill må dåligt. Har tänkt så så länge jag kan minnas. Tror det kan bero på att jag hela tiden är och har varit omringad av folk som romantiserar psykisk ohälsa eller mår jävligt dåligt. Att må dåligt känns nästan som något man ska göra i dagens samhälle, och det intrycket har nog skadat mig en del.

    Jag mår väldigt dåligt till och från. Just nu mår jag ganska bra, men jag har en slags ångest – över att må bra. Har en slags kris, för jag kan inte sova, för i mitt huvud snurrar så många tankar, och jag vill inte må bra. Det känns fel att må bra. Vill gråta och vara deppig för det känns tryggt. Men istället sitter jag här, mår helt okej, men i mitt huvud har jag en kris. Känner mig pressad, och allt känns bara fel även fast det ska kännas helt rätt. Varför mår jag bra nu, när jag mådde helt åt helvete (så som det ska vara) för kanske två veckor sedan?

    Det är oftast när jag isolerar mig som jag mår bra, och med tiden jag isolerar mig börjar jag acceptera att jag mår bra. Men när jag tänker på att gå till skolan igen, eller hänga med folk igen så känner jag att jag måste, och vill, må dåligt igen.
    Jag har raderat mina sociala medier, så de påverkar mig inte nu. Men den värsta boven är samhället och det kan ju man inte radera.

    Tycker det är riktigt skitigt att känna såhär, för jag vill ju vilja må bra. Men just nu vill jag bara förstöra mitt liv så att jag kan bli riktigt jävla deppig igen. Vet inte varför jag är på det här viset, det är helt bortom min kontroll.. :/

    Vad fint du beskriver hur du känner. Jag förstår att det här är så tufft och krångligt för dig. För du vill innerst inne må bra men samtidigt vill du må dåligt. Om jag förstått dig rätt?

    Kan det vara så att du är så van vid att må dåligt och att det varit så under en sån lång tid att du känner dig rätt så ”trygg” med det och att du är rädd för hur det skulle bli om du mådde bra? Det kan liksom kännas läskigt, annorlunda och nytt att må bra för du kanske inte vet hur det känns att må bra för att du mått dåligt så länge? Och om du börjar må bra då kanske du känner att en del av dig försvinner och att du känner att du inte är dig själv längre då? Det kanske är därför du känner att du vill må dåligt?

    Sedan kanske du mår så dåligt och har sämre självkänsla så då kanske du känner att du förtjänar att må dåligt. Men det gör du inte. Även fast det kan kännas så.

    Du förtjänar att må bra. Verkligen. Jag vill att du ska må bra även fast jag vet att det är så himla himla svårt att göra det. Man vill liksom i någon mening vara som alla andra.

    Du skriver att det känns fel att må bra, kan det vara så att du har varit med om svåra saker i livet och haft det tufft att du känner att du har behov av att må dåligt och om du mår bra nu då känns det fel? Då får du kanske dåligt samvete?

    Hur som helst, förstår jag verkligen dig.

    Jag har själv mått psykiskt dåligt under många år nu och jag vill må bra men samtidigt vill jag må dåligt för jag känner själv att jag förtjänar att må dåligt och om jag mår bra får jag dåligt samvete för jag vill må dåligt men samtidigt vill jag må bra. Så jag kan förstå din förvirring i det och dina funderingar.

    Om du vill skriva här vad det är som får och har fått dig att må såhär dåligt, om det går att sätta ord på, får du jättegärna skriva här. Jag vill göra allt för att du ska få något sorts stöd för att du ska få må bra eller i alla fall må lite bättre. Jag finns här.

    Massa kärlek till dig. 

     

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.