Bara ha nån som bryr sig

[Indigo Jyrute]

Jag märker när livet är jobbigt att jag inte har nån jag kan vända mig till vardagen, som verkligen bryr sig om mig. Män som bara vill ligga eller sviker en. Det enda jag vill ha är en person som jag alltid kan vända mig till, som har min rygg, som ställer upp, som jag är välkommen hem till när som helst. Jag hade en sån person men han svek mig mest av alla svek jag upplevt. Och jag saknar att ha det. Nån som älskar en som man är. Men framför allt nån att prata med, som man vet vill att man pratar med den och som vill ha kontakt. Sån ångest över det här just nu. Vände mig till en man för att prata nyligen o han lyssnade ju men jag vet att han egentligen inte älskar mig, att jag inte kan höra av mig när jag vill och behöver, ringde honom bara för att jag inte har nån annan.

Så man ska klara sig själv men hur lätt är det? Inte för mig iallafall, jag vill ha nån att prata med som jag kan lita på. Som det är nu blir det bara tårar och ångest. Att man ska stå ut med saker som händer men hur då? När man förlorat den man brukade prata med och inte har nån annan. Fan.

[Olive Camyme]

Det hade jag också velat ha, någon som bryr sig. Allt är nattsvart och jag ser inget lus i tunneln. När jag berättar hur jag mår får jag tillbaka “ta dig samman” eller klassikern “så kan det väl inte vara”. När jag möt av detta då stänger jag av.

[Indigo Jyrute]

Olive Camyme skrev:

Det hade jag också velat ha, någon som bryr sig. Allt är nattsvart och jag ser inget lus i tunneln. När jag berättar hur jag mår får jag tillbaka ”ta dig samman” eller klassikern ”så kan det väl inte vara”. När jag möt av detta då stänger jag av.

Ja jag känner igen det. Ibland känns det som att man kan ändå tycka det räcker med negativa saker eller tillfälligheter på samma gång. Jag är samtidigt medveten om att jag kunde ha haft det värre och det finns dem som har det värre, typ de som förlorat ett barn eller liknande. Men det ändrar inte hur jag känner mig.

De där meningarna är ju helt respektlösa, vadå så kan det inte va liksom? Det är väl som det är o man måste möta nån där den är.

[Blue Leputo]

Hej Jag skille också vilja ha någon att dela vardagen med… Känner mig sjukt ensam i emellanåt men har ju många vänner o bra familj o så men är segt som fan att man inte hittar någon att (dela livet med)

Det låter ju riktigt jobbigt och tragiskt om folk faktiskt har sagt, Hur svårt kan det vara till er… Jag förstår inte alls hur vissa människor kan vara så naiva och inte ha nån empati.

Men jag brukar själv tänka att det blir bättre, kämpar man på ist för att ge upp så kommer det tillslut att bli bättre. Och det har det blivit men det går ju långsamt framåt. Man får ha tålamod. Hoppas min text gav nånting 🙂 Kan iaf prata med mina vänner som jag litar på till 100 och det ger mig tillräckligt med hopp så att jag inte ger upp. Styrka till er 🙂

[Teal Puvalu]

Känner igen mig själv skarpt, saknar också vardags pratet och ensamheten i vardagen. Har vänner men svårt o ta för sig eller ta plats, när det känns som alla runt om en har större och värre problem än jag. Vet inte riktigt vart man ska vända sig, och allt känns ganska hopplöst här med. Att vara sin egen klippa är svin svårt, och inte alls bra för psyket. Önska jag kunde hjälpa dig osv, men allt jag kan säga är att Kämpa för eller senare måste det vända <3. 

[Indigo Jyrute]

Ja det är så sant att det är väldigt svårt att vara sin egen klippa. Och sen blir arg på mig själv ibland också för att jag går emot min egen magkänsla, varför vända sig till nån som egentligen inte bryr sig på djupet bara för man inte har nån annan? Så desperat och ännu sämre för självkänslan. Om jag bara kunde stå ut själv bättre så skulle det vara okej. Och kanske acceptera sina egna misstag, men det är också skitsvårt.

Ja man får hoppas det vänder nån gång.

[Red Menive]

Svårt att stå ut ensam precis hela tiden. Vi är inte gjorda för att leva så. Jag har också gjort det misstaget att prata med folk som inte bryr sig på djupet men vad ska man göra när man inte har någon annan.

Önskar också att jag hade någon som brydde sig om mig och som jag kunde ringa och besöka när jag behöver. Det känns verkligen omöjligt att hitta en sådan person.

Hur har du det nu?

[Indigo Jyrute]

Ja jag håller med, det känns omöjligt. Jag hade en sån person men den bröt jag med, ofrivilligt, och kvar står man med enbart en annan jag också måste hitta styrkan att bryta med igen. Men jag vet inte hur jag ska stå ut ensam. Med alla känslor och tankar. Jag känner mig svagare nu än för några veckor sen. Mycket ångest, svårt att sova, nervös och uppe i varv som att jag väntar på nåt dåligt. Distraherar mig på de vis jag måste men har inget lugn.

[Red Menive]

Låter jättejobbigt! Att vara nervös och orolig känner jag igen. Svårt att komma ner i varv. Jag sover jättedåligt nu. Orkar inte mycket på dagarna.

Ja till slut måste man säga nej till dem som drar ner en men det är svårt, särskilt om man inte har något alternativ som är bättre. Livet blir meningslöst om man ständigt måste bryta med folk för att de skapar problem. Många har det inte alls så här, de har äkta relationer med personer som samarbetar och visar omsorg.

[Indigo Jyrute]

Red Menive skrev:

Låter jättejobbigt! Att vara nervös och orolig känner jag igen. Svårt att komma ner i varv. Jag sover jättedåligt nu. Orkar inte mycket på dagarna. Ja till slut måste man säga nej till dem som drar ner en men det är svårt, särskilt om man inte har något alternativ som är bättre. Livet blir meningslöst om man ständigt måste bryta med folk för att de skapar problem. Många har det inte alls så här, de har äkta relationer med personer som samarbetar och visar omsorg.

 

Va jobbigt att du sover dåligt, dålig sömn kan verkligen ställa till det.

Jag försöker mota bort mina tankar, hålla mig sysselsatt, går sådär framför allt på kvällarna.

Ja, det är så tråkigt och ledsamt, tänker också så att det finns folk som har bra relationer med ömsesidiga känslor och som består. Jag tror inte det kommer hända mig ärligt talat.

[Blue Nabeca]

Hoppas du ändå har någon som bryr sig, om inte annat får man ringa 1177 som jag gjort när ångesten plågar mig.

Lycka till. Finns kanske någon form av gemenskap att söka, kyrkan, föreningar etc.

[Indigo Jyrute]

Jag har en relation med en man men han bryr sig inte om mig. Han frågar inte hur jag mår även om jag är ledsen eller liknande. Även om jag är tystare än vanligt eller när jag väl säger vad det är så pratar han inte ens med mig. Det spelar ingen roll vad jag säger känns det som. Han bryr sig ändå inte.