Bara ha nån som bryr sig
-
Hoppas det ordnar upp sig och blir bättre för dig. Bra om man kan bry sig om något annat än “kärleksrelationer”. Det beror kanske delvis på åldern. Tycker nog yngre personer tenderar bry sig mer om det än äldre – det är åtminstone min personliga erfarenhet (av mig själv)’
Jag har en relation med en man men han bryr sig inte om mig. Han frågar inte hur jag mår även om jag är ledsen eller liknande. Även om jag är tystare än vanligt eller när jag väl säger vad det är så pratar han inte ens med mig. Det spelar ingen roll vad jag säger känns det som. Han bryr sig ändå inte.
Jag kan relatera. Förstår inte varför de stänger av och inte vill ta in hur man mår. Man känner sig så ensam!😥
Avregistrerad användareJag har en relation med en man men han bryr sig inte om mig. Han frågar inte hur jag mår även om jag är ledsen eller liknande. Även om jag är tystare än vanligt eller när jag väl säger vad det är så pratar han inte ens med mig. Det spelar ingen roll vad jag säger känns det som. Han bryr sig ändå inte.
Tycker det låter så hemskt, fina du <3 Tänker jättemycket på bristande empati? Att empati innebär att man gör en extra ansträngning för att vara snäll; försöker att se världen ur den andres synvinkel och hjälper dem att se sin egen. Den här killen verkar inte göra så mycket av det ju?
Klistrar in en text jag hittade som kanske kan vara relevant i tråden? Liksom att man aktivt söker sig efter personer med högre emotionella intelligens (så man får någon som bryr sig) för att inte fortsätta ta skada framöver?
är förmågan att identifiera, förstå och uppskatta hur andra människor känner. Det innebär även att kunna uttrycka förståelse för någon annans perspektiv samt att bete sig på ett känslomässigt respektfullt sätt.
Emotionellt intelligenta personer har förmågan att förstå och ha ett intresse för andra människors känslor och tankar. De lyssnar bra och de känner av andras känslor och omständigheter, innan de kommunicerar sitt budskap eller fattar ett beslut.
Personer med låg emotionell intelligens förstår inte hur andra personer känner sig. De känner sig missförstådda och tror, oavsett om det är sant eller inte, att andra inte anstränger sig tillräckligt för att förstå dem. Det leder till att de känner sig förbittrade och besvikna. Denna brist på empati gör dem okänsliga och leder ofta t o m till att de beter sig olämpligt. Det är också sannolikt att de inte har förmågan att lita på andra människor, vilket gör det svårt att skapa förtroende och tillit.
Detta sätt att reagera skapar eller komplicerar konflikter och skapar missförstånd, eftersom personer med låg empati inte tränat på att tolka andras reaktioner. Å andra sidan, eftersom de inte förstår andras känslor, kommer dessa personer inte bara försvara sitt eget synsätt utan vägrar också ofta att acceptera någon annans.
Här kommer några enkla tips på hur du kan träna och därmed öka den empatiska förmågan;
Undvik att vara dömande och utveckla en nyfiken attityd gentemot andra människor du möter.
Försök förstå innan du ska bli förstådd genom att ställa öppna frågor så får du den du pratar med att berätta om sina erfarenheter.
Ha ett aktivt intresse för individerna omkring dig och försök, om du kan, att skapa möjligheter för dem att bli framgångsrika. Lyssna aktivt, lyssna mer än du pratar.
Tänk på ”döm inte någon förrän du gått 1 mil i deras skor”.
Avregistrerad användareDet ska alltså inledningvis stå:
Empati är förmågan att identifiera, förstå och uppskatta hur andra människor känner. Det innebär även att kunna uttrycka förståelse för någon annans perspektiv samt att bete sig på ett känslomässigt respektfullt sätt.
Men hur hittar man sådana människor? Jag har aldrig gjort det iaf.
Avregistrerad användare<3 Menar du att du undrar var man hittar personer med högt EQ? Tycker mig se det lite överallt att personer har hög emotionell intelligens? Alltså är varma och inkännande? Sedan säger man väl som ett generaliserande att kvinnor oftast är mer empatiska än män överlag, så kan hålla med om att i dejtingsammanhang är det bra mycket svårare att hitta en mogen man kanske? Jag vet inte för håller inte till i såna miljöer.
Sedan ska man kanske inte sticka under stol med att det finns mycket diagnoser också som man kanske inte känner till att folk har, så vissa kan ju på riktigt inte förstå andra personers känslor och det kanske man då heller inte kan beskylla de för då?
Min mamma är en sådan person att hon känner sympati, tror jag, för andra, men inte empati. När jag pratat i termer av att se världen med någon annans blick så har hon hånat mig och skrattande sagt: “men det säger väl sig självt att det inte går att vara i någon annans kläder? Hur skulle det gå till menar du?” Som att det var det mest befängda och världsfrånvända hon någonsin hört i sitt liv. Medan jag tycker att det är just vad man gör precis hela tiden; försöker förstå världen utifrån den andras blick och personlighet.
Indigo Jyrute TrådstartarenJa det där kan ju vara komplicerat och jag förstår att det kan vara svårt att veta vad man ska göra (mer för en del människor) om nån är ledsen till exempel. Har man autism måste det t ex vara väldigt svårt, som min son har. Men jag vet inte egentligen om det kräver ett högt EQ att bara fråga nån utan att vara anklagande varför nån är ledsen ellrr arg. Man kan ju också göra det i efterhand. Den man jag känner är mest anklagande “varför gråter du???” Alltså inte som att han egentligen vill veta. Alternativt vill inte prata alls. Han verkar ha svårt att förstå att andra kan reagera på om han låter arg eller inte verkar intresserad och så är det man själv som är dum som reagerar eller försöker prata, typ skapar problem. Han ser inte sin egen del i det. Så ja, det låter som låg empatisk förmåga.
Jag tycker inte generellt det är svårt att hitta folk med empati, kanske män är lättare att missförstå för de visar inte lika mycket men jag har träffat män som är väldigt intresserade av att prata och bryr sig och lyssnar.
Avregistrerad användare<3 Tycker det låter lite som att misshandlarförhållande att man ska be om ursäkt för att man gråter? Att inte visa intresse när någon gråter känns så himla dysfunktionellt och skadligt? En sak är om någon generellt är dålig på att fånga upp en och kanske inte frågar något om ens dag eller liv, men liksom bli anklagande när man gråter tänker jag är mycket, mycket mer allvarligt än så, fina du. Hur upplever du det på en skala – om du vill säga? <3
Har du frågat den här killen vad som rör sig i hans känsloliv när du är ledsen? Det låter som att han kanske har en del att arbeta på med sig själv som reagerar så här offensivt och skadligt när den han står så nära mår dåligt?
Min mamma brukade förr anklaga mig för krokodiltårar efter hon sårat eller sagt något jätteelakt. Det är som att det triggade henne när man bröt ihop och då när man grät var hon elakare än någonsin. Kändes på riktigt som en psykisk störning att reagera på det viset, istället för med empati. I hennes värld verkar det som att ingenting är på riktigt. Inga känslor, inga reaktioner, människor är inte riktiga varelser, trauman anser inte hon att hon kan skapa. Ingenting verkar tas in och därför tror jag hon agerar som hon gör, utan någon empati eller dåligt samvete. Skriver mest det här för att det finns något lärorikt tycker jag i att se hur människor reagerar på människor som gråter. Ifall någon är frisk torde man reagera normalt och empatiskt på den sårbarheten.
Indigo Jyrute Trådstartaren<3 Tycker det låter lite som att misshandlarförhållande att man ska be om ursäkt för att man gråter? Att inte visa intresse när någon gråter känns så himla dysfunktionellt och skadligt? En sak är om någon generellt är dålig på att fånga upp en och kanske inte frågar något om ens dag eller liv, men liksom bli anklagande när man gråter tänker jag är mycket, mycket mer allvarligt än så, fina du. Hur upplever du det på en skala – om du vill säga? <3 Har du frågat den här killen vad som rör sig i hans känsloliv när du är ledsen? Det låter som att han kanske har en del att arbeta på med sig själv som reagerar så här offensivt och skadligt när den han står så nära mår dåligt? Min mamma brukade förr anklaga mig för krokodiltårar efter hon sårat eller sagt något jätteelakt. Det är som att det triggade henne när man bröt ihop och då när man grät var hon elakare än någonsin. Kändes på riktigt som en psykisk störning att reagera på det viset, istället för med empati. I hennes värld verkar det som att ingenting är på riktigt. Inga känslor, inga reaktioner, människor är inte riktiga varelser, trauman anser inte hon att hon kan skapa. Ingenting verkar tas in och därför tror jag hon agerar som hon gör, utan någon empati eller dåligt samvete. Skriver mest det här för att det finns något lärorikt tycker jag i att se hur människor reagerar på människor som gråter. Ifall någon är frisk torde man reagera normalt och empatiskt på den sårbarheten.
Det låter väldigt påfrestande att växa upp med en mamma som agerade så. Ja jag håller med om att det är nåt psykologiskt fel att inte reagera när nån gråter. Men jag förstår ju också och som han säger så blir han stressad och vet inte vad han ska göra när nån gråter, det köper jag ändå, han är inte den första jag känt som varit så. Och säger han det så blir det en annan sak. Men att ta upp saker i efterhand och fortfarande vara lika oförstående har jag svårare för.
Jag tror han har en del att jobba på men tror inte han är intresserad av att göra det. Känns inte som han i allmänhet behandlar mig särskilt speciellt, jämfört med andra människor och det gör mig ledsen och känns som han inte är så intresserad av mig just mig/bryr sig om mig. Eller när han skrikit på mig några gånger och jag skrikit tillbaks eller blivit ledsen.
<3 Menar du att du undrar var man hittar personer med högt EQ? Tycker mig se det lite överallt att personer har hög emotionell intelligens? Alltså är varma och inkännande? Sedan säger man väl som ett generaliserande att kvinnor oftast är mer empatiska än män överlag, så kan hålla med om att i dejtingsammanhang är det bra mycket svårare att hitta en mogen man kanske? Jag vet inte för håller inte till i såna miljöer. Sedan ska man kanske inte sticka under stol med att det finns mycket diagnoser också som man kanske inte känner till att folk har, så vissa kan ju på riktigt inte förstå andra personers känslor och det kanske man då heller inte kan beskylla de för då? Min mamma är en sådan person att hon känner sympati, tror jag, för andra, men inte empati. När jag pratat i termer av att se världen med någon annans blick så har hon hånat mig och skrattande sagt: ”men det säger väl sig självt att det inte går att vara i någon annans kläder? Hur skulle det gå till menar du?” Som att det var det mest befängda och världsfrånvända hon någonsin hört i sitt liv. Medan jag tycker att det är just vad man gör precis hela tiden; försöker förstå världen utifrån den andras blick och personlighet.
Ja det tycker jag sällan jag gör. De människor jag träffat kan vara ganska känslokalla. De kan vara ytligt empatiska men sen har de hur lätt som helst att lämna mig, ignorera ghosta o.s.v. Jag träffar sällan människor som liknar hur jag själv är, utan för den delen att jag vill att någon ska vara en kopia av mig. Men på samma våglängd eller något sådant.
Avregistrerad användare<3 Nej det låter som att ni båda två, Red Menive och Indigo Jyrute, träffat skitstövlar?
Indigo Jyrute Trådstartaren<3 Nej det låter som att ni båda två, Red Menive och Indigo Jyrute, träffat skitstövlar?
Kanske, jag tycker egentligen han räknas som en skitstövel men bryr sig gör han inte iallafall. Om jag är ledsen vill han inte prata. Man ska bara vara på bra humör hela tiden. Men jag kan inte vara det och vill ha nån som frågar, lyssnar, svarar, det vill säga bryr sig. Inte bara tycker man är jobbig som vill prata om nåt annat än nåt som är kul. Känns som att så länge jag är glad och vi har sex så gillar han mig men annars inte. Jag vet inte. Han säger ju egentligen inget annat vare sig jag är arg eller ledsen. Jag försöker att inte bli arg och tror ändå han ska fråga nåt eller bry sig om jag är hyfsat lugn men det gör han ju inte. Det är fan inte normalt men ändå ska jag vara den som bara vill prata och inte ta det lugnt. Nej..jag vill kunna säga nåt som bekymrar mig och tar energi så behöver det inte ens vara ett problem. Är han ens rädd att förlora mig pga detta? Vet ej.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.