Jag tror att jag är deprimerad…

Fyllde 18 i år och det känns som att jag inte finns. Det är dags att söka till högskolor, och jag har ingen ork i min kropp att göra det, men om jag inte kommer in på någon utbildning kommer jag inte klara av nästa år. Jag gjorde slut med min flickvän för några veckor sedan, och det känns skit. Jag vet inte om jag gjorde det för att jag inte längre älskar henne, eller bara för att jag vill isolera mig från alla jag känner. Det gör mig så förtvivlad att inte veta. Ingenting är kul längre, och jag vill bara sova hela tiden. Det känns som att ingen i hela världen känner mig, och som att jag bara låtsas vara någon annan framför mina “vänner” så att de ska tycka om mig. Jag har självmordstankar varje dag. I flera veckor har jag försökt nå fram i chatten här på mind men inte lyckats eftersom det har varit fullt i kön. Jag känner mig hopplös, och tror att jag är deprimerad. Vad ska jag göra? Finns det nån annan som känner sig så här?

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Fyllde 18 i år och det känns som att jag inte finns. Det är dags att söka till högskolor, och jag har ingen ork i min kropp att göra det, men om jag inte kommer in på någon utbildning kommer jag inte klara av nästa år. Jag gjorde slut med min flickvän för några veckor sedan, och det känns skit. Jag vet inte om jag gjorde det för att jag inte längre älskar henne, eller bara för att jag vill isolera mig från alla jag känner. Det gör mig så förtvivlad att inte veta. Ingenting är kul längre, och jag vill bara sova hela tiden. Det känns som att ingen i hela världen känner mig, och som att jag bara låtsas vara någon annan framför mina ”vänner” så att de ska tycka om mig. Jag har självmordstankar varje dag. I flera veckor har jag försökt nå fram i chatten här på mind men inte lyckats eftersom det har varit fullt i kön. Jag känner mig hopplös, och tror att jag är deprimerad. Vad ska jag göra? Finns det nån annan som känner sig så här?

Hej, jag känner så som du gör så du är inte ensam. Jag tycker att du ska försöka söka hjälp för det finns hjälp att få och det går att må bättre. Jag förstår att du inte har någon ork kvar men det finns hjälp att få som får dig att hitta orken igen. Kanske någon psykakut? Jag vet inte så mycket om var man kan få hjälp men ska själv bli inlagd snart så kom ihåg.

Du är inte ensam.

Red Vyvema skrev:

Hej, jag känner så som du gör så du är inte ensam. Jag tycker att du ska försöka söka hjälp för det finns hjälp att få och det går att må bättre. Jag förstår att du inte har någon ork kvar men det finns hjälp att få som får dig att hitta orken igen. Kanske BUP eller Psykakut? Jag vet inte så mycket om var man kan få hjälp men ska själv bli inlagd snart så kom ihåg. Du är inte ensam.

Tack! Men jag är väldigt rädd för att söka hjälp. Dels vet jag inte vad jag skulle säga till mina föräldrar, och dels har jag väldigt svårt att prata om mina känslor i riktiga livet. Men jag ska kanske försöka. Om jag orkar.

[Red Vyvema]

 

Tack! Men jag är väldigt rädd för att söka hjälp. Dels vet jag inte vad jag skulle säga till mina föräldrar, och dels har jag väldigt svårt att prata om mina känslor i riktiga livet. Men jag ska kanske försöka. Om jag orkar.[/quote]

Jag finns här om du vill prata med mig, jag sitter i samma situation, fast jag pratade med min mamma och hon var mest orolig. Jag tror att dina föräldrar skulle göra det bästa för dig, de vill att du mår bra. Jag förstår att det är svårt men du har tagit första steget nu, jag är stolt att du vågade skriva här.

Jag finns här.

 

Red Vyvema skrev:

Tack! Men jag är väldigt rädd för att söka hjälp. Dels vet jag inte vad jag skulle säga till mina föräldrar, och dels har jag väldigt svårt att prata om mina känslor i riktiga livet. Men jag ska kanske försöka. Om jag orkar.

Jag finns här om du vill prata med mig, jag sitter i samma situation, fast jag pratade med min mamma och hon var mest orolig. Jag tror att dina föräldrar skulle göra det bästa för dig, de vill att du mår bra. Jag förstår att det är svårt men du har tagit första steget nu, jag är stolt att du vågade skriva här. Jag finns här.[/quote]

Tack så mycket! Det är bra att du har sökt hjälp. Finns här om du också vill prata.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Jag finns här om du vill prata med mig, jag sitter i samma situation, fast jag pratade med min mamma och hon var mest orolig. Jag tror att dina föräldrar skulle göra det bästa för dig, de vill att du mår bra. Jag förstår att det är svårt men du har tagit första steget nu, jag är stolt att du vågade skriva här. Jag finns här.

Tack så mycket! Det är bra att du har sökt hjälp. Finns här om du också vill prata.[/quote]

Jag vill gärna prata med dig, du får säga till om vi ska prata om dig eller mig. Du får också säga till om jag ska berätta om vad jag har gått igenom men bara om du vill. Jag pratar med dig om det du vill, jag är här för att lyssna på dig.

Red Vyvema skrev:

Tack så mycket! Det är bra att du har sökt hjälp. Finns här om du också vill prata.

Jag vill gärna prata med dig, du får säga till om vi ska prata om dig eller mig. Du får också säga till om jag ska berätta om vad jag har gått igenom men bara om du vill. Jag pratar med dig om det du vill, jag är här för att lyssna på dig.[/quote]

Berätta gärna, om du vill. Vi kan prata om oss båda.

[Red Vyvema]

Anonym skrev:

Jag vill gärna prata med dig, du får säga till om vi ska prata om dig eller mig. Du får också säga till om jag ska berätta om vad jag har gått igenom men bara om du vill. Jag pratar med dig om det du vill, jag är här för att lyssna på dig.

Berätta gärna, om du vill. Vi kan prata om oss båda.[/quote]

 

Hur mår du idag? Jag mår inte så dåligt men jag mår inte så bra heller. Behövde förklara allt för mina föräldrar igår och jag ska inte till psykakuten längre. Min pappa sa att jag inte får. Så jag kommer säkert må dåligt hela mitt liv, har ingen livslust.

[Green Dyjyse]

Red Vyvema skrev:

Berätta gärna, om du vill. Vi kan prata om oss båda.

Hur mår du idag? Jag mår inte så dåligt men jag mår inte så bra heller. Behövde förklara allt för mina föräldrar igår och jag ska inte till psykakuten längre. Min pappa sa att jag inte får. Så jag kommer säkert må dåligt hela mitt liv, har ingen livslust.[/quote]

Varför sade din pappa att du inte får uppsöka psykakuten?

[Red Vyvema]

Green Dyjyse skrev:

Hur mår du idag? Jag mår inte så dåligt men jag mår inte så bra heller. Behövde förklara allt för mina föräldrar igår och jag ska inte till psykakuten längre. Min pappa sa att jag inte får. Så jag kommer säkert må dåligt hela mitt liv, har ingen livslust.

Varför sade din pappa att du inte får uppsöka psykakuten?[/quote]

Jag vet inte en själv, han kanske blev för orolig för mig, tack för du lyssnar i alla fall.

[Green Dyjyse]

Jag lyssnar mer än gärna. Både för andras skull, men jag tycker även att det hjälper mig att lyssna.

Så det är win/win, kan man säga.

[Red Vyvema]

Green Dyjyse skrev:

Jag lyssnar mer än gärna. Både för andras skull, men jag tycker även att det hjälper mig att lyssna. Så det är win/win, kan man säga.

Jag kan förstå det, mitt liv har varit hemskt i flera år, jag har bara tappat orken. Jag svälter mig själv för att det är det ända jag har kontrollen över, är maten jag äter.