Hem > Forum > Depression > Jag tror att jag är deprimerad…

Jag tror att jag är deprimerad…

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 30 totalt)
29
  • Jag lider med dig. Speciellt med tanke på att jag har två söner i din ålder (16 och 18 år).

    Skulle de komma till mig med liknande problem så skulle jag göra allt för att hjälpa dem.

     

    Jag lider med dig. Speciellt med tanke på att jag har två söner i din ålder (16 och 18 år). Skulle de komma till mig med liknande problem så skulle jag göra allt för att hjälpa dem.

    Tack för att du förstår mig men om jag ska vara ärlig så tror jag inte jag kommer överleva länge till. Så jag kommer kanske ta mitt liv imorgon. Förlåt mig

    Du behöver inte be om förlåtelse. Däremot hoppas jag på att du inte går vidare med sin plan, och att vi hörs imorgon igen.

    Du behöver inte be om förlåtelse. Däremot hoppas jag på att du inte går vidare med sin plan, och att vi hörs imorgon igen.

    Jag kanske redan har bestämt mig, tyvärr så har jag gjort upp hela planen, allt är klart. Jag kanske kan leva 1 dag till vi får se.

    Avatar

    Men du, ursäkta att jag lägger mig i, men du är 18 år, du får faktiskt uppsöka psykakuten så mycket du vill, det kan inte din pappa förbjuda. Hans reaktion beror förmodligen på lika delar rädsla som okunskap, men låt inte det hindra dig! Du behöver hjälp, och hjälp finns att få!

    Men du, ursäkta att jag lägger mig i, men du är 18 år, du får faktiskt uppsöka psykakuten så mycket du vill, det kan inte din pappa förbjuda. Hans reaktion beror förmodligen på lika delar rädsla som okunskap, men låt inte det hindra dig! Du behöver hjälp, och hjälp finns att få!

    Jag är faktiskt bara 15 år och det är svårt. Jag var hos BUP några gånger men det hjälpte inte. Känns hopplöst…..jag vill inte leva

    Avatar

    Tro mig hur mörkt det än känns just nu så vänder livet.

    Du kan ta kontakt med socialen eller någon på din skola så att orosanmälan kan göras till socialen. För dina föräldrar kan inte hindra att du söker hjälp även om du bara är 15 år.

    Ring Bris för att prata med en av kuratorerna där – du kan göra det anonymt. 

    vänliga hälsningar

    MIND moderator

     

    • Detta svar redigerades för 4 år sedan av en moderator.

    Tro mig hur mörkt det än känns just nu så vänder livet. Du kan ta kontakt med socialen eller någon på din skola så att orosanmälan kan göras till socialen. För dina föräldrar kan inte hindra att du söker hjälp även om du bara är 15 år. Ring Bris för att prata med en av kuratorerna där – du kan göra det anonymt. vänliga hälsningar MIND moderator

    Tack…..jag försöker så gott jag kan och BUP har jag varit hos. BUP ville inte ha mig, det vill nog ingen…allt känns ändå hopplöst. Jag har planer för att ta mitt liv men jag vet fortfarande inte om jag vill utföra planerna…..för mig har mitt liv aldrig vänt.

    Avatar

    Hej jag lider verkligen med dig – och det låter galet att BUP inte tar emot dig. Varför tar de inte emot dig?

     

    Hej jag lider verkligen med dig – och det låter galet att BUP inte tar emot dig. Varför tar de inte emot dig?

    Hej….jag vet inte. Jag kom dit som ett akutfall och då ville de bara inte ha mig där. Gick några gånger dit sen slutade jag för att de trodde att jag var ok. Tack för att du lyssnar på mig.

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej….jag vet inte. Jag kom dit som ett akutfall och då ville de bara inte ha mig där. Gick några gånger dit sen slutade jag för att de trodde att jag var ok. Tack för att du lyssnar på mig.

    Hej, jag är ledsen att jag inte har varit inloggad i några dagar. Hur mår du? Jag förstår att livet känns tungt, det gör det för mig med, men du är bara 15 år. Tänk på allt som kan hända i ditt liv! Tänk på allt som kan förändras! Om bara kanske ett år kan din situation se fullkomligt annorlunda ut. Det är slöseri att ge upp nu. Jag lovar dig att det är fel val att ta ditt liv. Du förtjänar så mycket bättre. Jag känner dig inte, men du verkar vara en väldigt fin person, det märker jag på dina meddelanden. Du fick mig att må bättre för bara några dagar sedan, och är inte det värt att leva för? Skriv till mig och berätta hur allt är! Du är aldrig ensam.

    Läste förresten i din andra tråd att du är ickebinär, och ville bara säga att jag själv är lesbisk, så jag känner lite samhörighet med dig i och med att vi båda är HBTQ. När människor man älskar inte accepterar en för den man är kan livet bli fruktansvärt svårt, men det viktiga är att inte ge upp.

    Hej, jag är ledsen att jag inte har varit inloggad i några dagar. Hur mår du? Jag förstår att livet känns tungt, det gör det för mig med, men du är bara 15 år. Tänk på allt som kan hända i ditt liv! Tänk på allt som kan förändras! Om bara kanske ett år kan din situation se fullkomligt annorlunda ut. Det är slöseri att ge upp nu. Jag lovar dig att det är fel val att ta ditt liv. Du förtjänar så mycket bättre. Jag känner dig inte, men du verkar vara en väldigt fin person, det märker jag på dina meddelanden. Du fick mig att må bättre för bara några dagar sedan, och är inte det värt att leva för? Skriv till mig och berätta hur allt är! Du är aldrig ensam. Läste förresten i din andra tråd att du är ickebinär, och ville bara säga att jag själv är lesbisk, så jag känner lite samhörighet med dig i och med att vi båda är HBTQ. När människor man älskar inte accepterar en för den man är kan livet bli fruktansvärt svårt, men det viktiga är att inte ge upp.

    Hej igen! Det är ingen fara, det är bara trevligt att du är tillbaka. Tack du verkar också som en väldigt fin person. Jag mår inte så bra men blev lite gladare av att höra att du är tillbaka. Förresten har jag haft en flickvän som jag förlorade i en bilkrasch, hon överlevde men kom aldrig ihåg mig. Det är fint att du vågar säga sanningen att du är lesbisk, själv gömde jag mig själv tills ett tag sen då jag inte orkade gömma mig längre. Jag färgade halva mitt hår blått och så börjar bli mig själv igen. Tack för att du är tillbaka❤️

Visar 12 inlägg - 13 till 24 (av 30 totalt)
29

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.