Drömlös
-
Om ångesten river i ditt inre själen har igen ro
Sömnen dig gäckar den hånskrattar dig rakt i ansiktet
Staffande tankar ekar i huvudet
Hård dömande tankar
Värdelös klingar och ekar och skriks der
Värdelös
Livslös
Drömlös
Avregistrerad användareFler borde skriva dikter här. Tack för att du delar! Många känner nog igen sig …
kram
Purple Jyrohy TrådstartarenFler borde skriva dikter här. Tack för att du delar! Många känner nog igen sig … kram
hej tack för dina ord.
Purple Jyrohy TrådstartarenHög I huvudet av energi brist
Det gungar och illamående liksom slår som vågor inuti
Inuti ekar det tomt
Det värker och molar
Det är
Och det var
Fladdradet inuti är stort
Att stå ut och att våga
Det skärande känslan växer som naglar på en griffeltavla
Tjutet skär inuti.
Purple Jyrohy TrådstartarenDet gungar inuti
Det river och skär
Det kokar och sjuder
Det bubblar och fräser
Det är olusten som har fått fäste
Som skapar ångestens grundval
Den vidriga stinkande ångesten
Är så trött in i döden trött
Andra har dödsångest
Jag har dödslängtan
Humanism är tydligen att låta människor lida i evighet
Eftersom som människa ska vi “acceptera”
Och tydligt stå ut med allt helvete på jorden.
Avregistrerad användareSå bra skrivet! Sanna ord…
Purple Jyrohy TrådstartarenDrömlösheten gäckar igen
Den river och äter upp mitt inre
Självhatet göds under mörka nattens timmar
Självhatet gräver djupa skåror i min kropp
Är jag så misslyckad att jag inte ens kan sova
Har jag tänkte fel?
Alla terapi former går ut på rannsaka sig själv som ta bort det som är fel.
Jag är FEL
Våg efter våg
Svall efter svall
Gråten som aldrig tar slut helvetet som aldrig slutar
HJÄLP
Purple Jyrohy TrådstartarenDet ganger och svider
Det hettar och gäckar
Såret i själen vill inte läka men sakta sakta tror jag att det läker
Är det mot min vilja?
Purple Jyrohy TrådstartarenÅter upplever mitt inre kaos ön en gång.. Maktlöshetens avgrund
Dissonansen inom mig med olösbara problem.
Att jag är en oregelbunden månghörming i ett formjutet pussel gör att jag skyffla runt utan att passa in. Och när det aldrig klickar får jag aldrig häjlp.
Även idag blev det acceptera svängen att ge upp och bara acceptera helvetets alla plågor. Kanske kan vara möjligt men ett problem men inte när de är dom ekon i en bergsdal där det aldrig blir tyst.
Jag vänder utoch in på mig i sökandet efter hjälp. När får jag ge upp? Accepterar jag ger jag upp.
Hatar mig själv att mina sjukdomar och svårigheter.
Jag vill ha ett nytt liv.
Purple Jyrohy TrådstartarenSista sucken
Sista sucken är tagen
Det rinner ut ur mitt liv
Nu är all vägar testade det finns inget mer att pröva
Jag har har gett upp om livet
Jag orkar inte mer
Alla bara glider undan och vet mig vädra min skit
Men när de fintar undan mig och sägar att någon annan ska hjälpa mig hjälp som inte existerar.
Jag som människa ska ha skyldighet att leva oavsett vilket lidande jag utsätts för. Hade jag varit ett djur hade det varit barmhärtighet att låta mig somna in.
Jag ska acceptera och lida alla helvetes kval.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.