Hem > Forum > Ensamhet > Så ensam jag orkar inte leva

Så ensam jag orkar inte leva

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Jag orkar inte ngn mer gråter varje natt. Jag vet inte varför Gud torterar mig såhär. Livet är bara hopplöst. Det är bara kämpa och sen får man det man vill ha i 5 sekunder och sen blir du förkrossad igen. Jag vill bara ha cancer och dö i fred. Fattar inte varför folk som inte vill dö dör och folk som vill dö får inte dö.

    Jag önskar också att jag vore död. Blir arg på min döda mor att hon skaffade mig. MED EN ALKOHOLIST dessutom. OCH hon, som inte borde haft barn. Båda döda idag, lämnat mig kvar här i denna jävla onda värld.

    Men jag går bara och väntar på det rätta läget att också få ett avslut.

    Jag har haft samma tanke, att jag vill dö, samtidigt är jag rädd för döden och rädd för att inte riktigt leva livet ordentligt innan jag dör, vad nu det innebär. Jag tror egentligen det handlar om att man inte vill plågas längre, som livet är just nu.

    Vi ska alla dö en dag, så varför inte ge det en ordentlig chans först? Vad fattas dig i ditt liv? Är det möjligt att börja göra små förändringar och ta små steg mot ett liv som du trivs i?

    SVAR TILL

    Jag orkar inte ngn mer gråter varje natt. Jag vet inte varför Gud torterar mig såhär. Livet är bara hopplöst. Det är bara kämpa och sen får man det man vill ha i 5 sekunder och sen blir du förkrossad igen. Jag vill bara ha cancer och dö i fred. Fattar inte varför folk som inte vill dö dör och folk som vill dö får inte dö.

    OCH

    Jag önskar också att jag vore död. Blir arg på min döda mor att hon skaffade mig. MED EN ALKOHOLIST dessutom. OCH hon, som inte borde haft barn. Båda döda idag, lämnat mig kvar här i denna jävla onda värld. Men jag går bara och väntar på det rätta läget att också få ett avslut.

     

    Det som kan kännas som en längtan efter döden är egentligen en längtan bort från det obehag man känner att man är i total hjälplöshet. Egot håller på att dö och i den känslan kommer man i kontakt med sitt verkliga jag som man hela tiden flytt ifrån.

    Egentligen vill man bara vara sig själv, men man är i konflikt med egot som vill bli gillat och godkänt av andra för att slippa ta i tu med det man verkligen behöver lämna i sitt liv för att komma vidare till det som är rätt för en att vara i. Där man kan bidra med något till andra utan att behöva värderas efter prestige och framgång.

    Jag har ställt till det så jag är hatad av alla och vill bara dö.

    Hej ordet är någon som är kvar här så vill jag bara säga att jag tänker på döden varje dag nästan och jag har gjort det till och från sedan 2012 men jag krigar på och jag förstår inte helt varför jag gör det men jag gör det… Tänker att döden inte är en lösning som är bra, det hjälper väl kanske mig själv men det vet man ju inte heller… Alla bekanta och vänner, familj osv dom kommer ju drabbas oerhört hårt och vissa kommer kanske känna att dom inte orkar leva eller så… Så man kommer ju kanske förstöra för dom människorna om man skulle försvinna för gått… Jag har funderat super mycket på detta och jag vill bara resa här i från och inte komma tillbaka på bra länge men det kostar pengar så har sparat o svarat så nu har jag väl en del ja kan resa för men jag är så osäker på det så det blir inte av… Känner mig väl lite feg… Skulle varit enklare om man hade någon att resa med men jag har bara en eller två vänner som kanske vill hänga med men dom har ju antagligen tänkt att det blir 1-3 veckor sen är man hemma igen… Jag har tänkt på det och ja vill ju få känslan av att man bor i Japan eller att man faktiskt ska kunna få uppleva stor del av Japan så vet inte riktigt hur jag ska göra… Måste nog dela upp resan i två så man får åka tillbaka senare.

    Detta har hjälpt mig mycket iaf, att ha ett hål som jag ser framemot och sänkt på det i typ 10 år så det är bara att göra men nu känns det fruktansvärt svårt att bara ta det steget… Ingen minns en fegis brukar jag tänka men…

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.