Jag är i 30års åldernjobbar just nu i kulturbranschen och den senaste tiden har varit väldigt påfrestande för mig, i somras så fick jag ett nytt jobb mitt första riktiga inom det jag utbildat mig inom. Samtidigt som jag nu då jobbar 50% så skriver jag också klart min masteruppsats (en kurs som ska vara på 100%) egentligen. Drt har inte heller gått som jag tönkt mig oxh jobbet har tagit ner energi än vad jag trodde.
Så på 3 veckor ordnade jag med flytt och allt som innebär med det. Det tog säkert två månader innan jag ens landad mentalt i att jag ens flyttat. Jag är sjukt tacksam över att jag fick möjligheten då det säkert fanns andra bra kandidater. Allting gick bra i början men nu har har allt den senaste tiden bara blivit så himla himla fel med att jag inte varit så bra på att ta det initiativ som jag såklart vet att jag borde i jobbsammanhang.
De senaste åren har jag pluggat och det mycket på egen hand dessutom och jag har en bakgrund från skoltiden innan högskola & universitet där jag hela tiden på ett eller annat sätt var utsatt för (psykisk)mobbing och utfrysning.
Som ett resultat av det har jag alltid haft svårt att öppna upp mig och ta plats i nya grupper och jag har svårt att lära känna nya människor. Något jag från min närmsta chefs håll nu haft flera samtal om då det börjar påverka mina arbetsuppgifter att jag inte är så bra på att ta initiativ och “höras”. Jag vet knappt vad jag ska göra längre men fattar ju såklart att jag inte kan ha det så här länge till. Vad gör jag nu? vill verkligen våga visa mitt riktiga jag och visa att jag verkligen lyssnat på vad min närmsta chef och jag har diskuterat.. men hur vågar man öppna upp sig när ens enda erfarenheter av det är kopplade till utfrysning och dåliga erfarenheter?
Är en ganska privat och tyst person och inte över social på något sätt men har heller inte några diagnoser som påverkar. Jag är mer av en follower än en leader och jobbet kräver egentligen nog att man ska vara mer åt en ledargestalt (tror jag). Har så fina kolleger i övrigt och arbetsplatsen är väldigt tolerant mot att man ska få vara den man på alla sätt och vis vilket känns skönt.
