Hej. Jag är runt 30 och sedan jag var 16 typ har jag haft stora besvär med ångest till en punkt där jag först hoppade av skolan på grund av “skoltrött” var det alla sa och då ska man ut i arbetslivet. Vilket jag aldrig har klarat av. Varje jobb har gått fel för att jag har för mycket ångest att gå till jobbet. Jag vet inte varför och jag har försökt så jävla länge. Ca 3-5 olika jobb per år. Och efter 12 år av försök så börjar livet ta ikapp. Det är konstant 100 tals strider i mitt huvud över allt och jag orkar inte längre. Jag har höga skulder och jag har isolerat bort alla i mitt liv så. Jag har inga pengar för jag jobbar inte. Jag vill helt enkelt inte leva längre. Men nu när jag är i 30 års åldern så kände jag att jag skulle söka hjälp av vården för första gången. Vilket har gått ganska dåligt tycker jag. Blev skickad till akut psykatri där dom diagnoserna mig med medelsvår depression och sa åt mig att äta Atarax ångest medicin. Och dom sa att jag sen skulle börja med anti Depp medicin när jag blir kallad av en läkare. Det var ca en månad sen nu. Och igår blev jag kallad till en terapeut. Vilket jag kände spåra ur helt. Gick väldigt mycket in på att “jag är rädd för människor” och sånt och skulle som “läxa” pusha mig själv till att gå till affären och sånt. Vilket jag känner är helt fel. Aldrig i mitt liv har jag känt mig rädd för att gå till affären eller att bemöta människor. Och jag har både testat jobba med och utan människor runt om mig men det är saksamma. Men vi båda höll med om att jag klarar inte av att jobba. “Men vi ska fixa det. Men det kommer ta tid”. JAG HAR INTE TID. Jag har ingen inkomst och helt enkelt jag vet inte ens om jag har ett hem snart. Så jag fråga vad för möjligheter finns det för mig för något typ av ekonomiskt stöd och lät på honom som att det inte finns det. Så då är frågan. Vad fan ska jag ta mig till? Jag har inte råd eller tid för terapi. Kändes inte som det gick åt rätt håll. Ska jag sitta hemlös och fylla mig själv med ångest och anti dep medicin medan jag bara väntar på att hoppas att det löser sig? Jag gick därifrån med känslan av att ta mitt egna liv är ett bättre alternativ. Tappa allt hopp för hjälp. Allt detta känns så jävla meningslöst och hopplöst. Jag orkar inte mer. Jag är trött på att vara trött. Så här är min fråga. Med allt detta. Vad kan jag göra för att få någon typ av ekonomisk stöd, bättre hjälp etc? Snälla
