Hem > Forum > Arbete & Skola > Tillit

Tillit

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej,

    Är fortfarande lite förbluffad över en hyfsat ny arbetsplats som hittills behandlat mig väl. Funderat senaste dagarna på hur det funnits och finns så många tillfällen där kollegorna hade kunnat dra mig i smutsen. Skapa kalabalik, göra en höna av en fjäder. Jag förstår nu hur lätt mobbing skapas. Det finns så mycket luckor, så många möjligheter att göra det svårt för mig som ny på arbetsplatsen. Skapa en hackkyckling. Tillfället gör tjuven, liksom. Speciellt när man inte känner så många på djupet eller riktigt vet historian. Det är en utsatt position.

    Jobbade med en kille i lördags som var så fantastisk. Noterade verkligen det. Herregud vad han hade kunnat gå till chefen och klaga på mig som inte klarade vissa uppgifter som jag borde ha gjort – och som han fick göra istället. Men det gjorde han inte. Istället mötte jag en varm ödmjuk blick. Inte så bortskämd med det, när man inte förtjänar det, heller. Gick ändå hem och blev självdestruktiv.

    Vet inte om det är som i kärleksrelationer där man blivit bränd att man slutar tro på att någon inte kommer skada en. Undrar om man borde blotta sin strupe för att se om den kommer utnyttja det. Gud vad jag undrar hur jag skulle hantera en framtida kärlek. Skulle den personen motstå frestelsen att dra mig i smutsen? Det är kanske det ultimata testet på om man kan lita på någon – på riktigt. När man är som mest oduglig.

    Den kollegan förtjänar en guldstjärna, sannerligen. Många andra på den arbetsplatsen också. De hade så lätt kunnat förnedra mig. Väcka skammen. Men de väljer att låta bli, och det hedrar dem <3

    Det tar 10 gånger längre tid att bygga upp tillit än at rasera xenon, minst. Därför blir jag lite glad över att höra om din arbetskamrat. Det jag ofta missar är den positiva återkopplingen. Ge den till din kollega! Berätta att du blir glad av att jobba med honom.

    Kärlek är ett knepigare ämne, tycker jag. Det kan gå på en sekund att bli förälskad, men att älska kräver lite mer. Om jag älskar en person vill jag ALDRIG dra den personen i smutsen. Jag kan se alla svagheter utan att det minskar min kärlek. Men så ser jag förstås även mina egna svagheter, ser att en sån person kan bara dess mor och barn älska (sant?). En kvinna som jag älskar håller jag högt även om hon inte kan älska mig, det gör ont som om man huggit av mig minst armen, men min kärlek vill jag inte släppa. Om hon blir lyckligare med en annan, varför skulle jag bete mig illa mot henne för det? Jag älskar henne, så jag vill att hon skall bli lycklig. Helst skulle det klart vara med mig, men om det inte går för att jag är en sån skitperson? Då får hon väl bli lycklig på det sätt hon vill! För mig finns ändå bara ett slut, det vi alla har att möta förr eller senare. Kanske senare? Den som vill förnedra andra är inte så högtstående själv, som jag ser det. Och den som retar sig på småsaker är väl inte själv så stor? Jag önskar dig en god arbetsplats och en framtida äkta kärlek! Tre ting är bestående, Tron, Hoppet och Kärleken. Och störst av dem är Kärleken!

    Trådstartaren

    Anledningen till att jag inte sa någonting till honom var pga. risken att det skulle kunna upplevas manipulativt. Som att jag var så himla nöjd med honom som fick dra det stora lasset, och att han då bara skulle stå där, inte glad över att ha fått en komplimang, utan istället med den tunga känslan av att känna sig utnyttjad. Vet själv hur det kan vara att stå i den positionen.

    Å andra sidan gillar jag att du påminde mig om det! Jag ska försöka öva mig i att våga förmedla det face-to-face till en kollega. Vettetusan om jag är så bekväm med det irl så. Spontant låter det lite intimt men det kanske säger mer om mina svårigheter än verkligheten, så att säga.. =)

    Det blev sjukt nog så också att HAN avslutade passet med att säga hur mycket han gillade att arbeta med mig. Och jag svarade typ: Haha, näää. Varpå han svarade allvarligt: Jo, men jag menar det verkligen.

    Gud så knasigt alltså.

    TACK!

    Hej!

    Det är så gott att läsa om en så fin dag för dig Red!

    Jag hoppas du har haft fler bra upplevelser med andra kollegor? Hur har det gått?

    Eftersom du känner som du gör så tror jag inte du behöver säga så mycket mer till din kollega som ju helt klart uppskattar dig som det är.

    Jag hoppas att du har det riktigt fint för du är en fin fin person 🙂

    Kram

    /Lo

    Trådstartaren

    Tack söta du för så fina ord! <3

    Jodå, haft andra bra upplevelser också. Chefen har sagt som återkoppling att de andra kollegorna berättat att de tycker det är kul att jobba med mig och så. Tror att min bristande tillit bottnar jättemycket i rädsla för personangrepp och bli mobbad (blev det på ett tidigare arbete). Det är så pass energikrävande det här med att ha sunda relationer till kollegorna att jag hinner knappt med att utvecklas i själva arbetet. Tänker att det får vara så just nu och kanske en tid framöver, men jag hade önskat att energin kunde läggas mer på arbetsuppgifter än relationerna. Det är fint iaf att hittills verkar jag funka i arbetslaget/organisationen. Jag har verkligen ansträngt mig socialt sedan jag började i januari. Inte fått någon kritik alls hittills. Kanske är lite för hård emot mig själv i mellan åt. Ska försöka ha tillit till att framöver kunna våga lita på att man är trygg i arbetslivet. Våga lägga den största energin och koncentrationen på arbetsuppgifterna snarare än att spänna sig och bli orolig för att bli mobbad, som sagt.

    Kram!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.