Studerande inom vården Med psykisk ohälsa

Första inlägget här och anledningen till att jag skriver här är framförallt för att man är anonym. Jag har studerat akademistudier i över 3 år på 2 olika utbildningar och än är jag inte klar. Jag personligen ser mig som en individ med Brains då jag har iQ för att kunna vara medlem i Mensa. Men trots detta så har hela mitt liv präglats av psykisk ohälsa. Det är denna ohälsa som sitter som en kedja runt ankeln och drar mig tillbaka ner i hålet och det är det som gör att jag ser mig själv som misslyckad. Första utbildningen gjorde att min psykiska hälsa gick ner i botten och så dålig har jag inte varit sedan tonåren med självmordsförsök, apati och social isolering från omvärlden. Detta gjorde såklart att mina studier var tvungna att brytas på ett eller annat sätt, denna gång valde jag studieuppehåll. Direkt efter avslutande av den utbildningen som jag ändå kämpade kvar i 1,5 år så började jag en annan utbildning inom vårdyrket vilket jag trivs otroligt bra med! Aldrig mått såhär bra. Men trots mina bra betyg, inga omtentor och goda framsteg i mitt lärande så känner jag mig inte värdig mina framsteg. Min tidigare psykiska ohälsa säger åt mig att jag inte är värdig att jobba inom ett vårdande yrke, vilket tynger mig. Jag börjar tvivla på min egen styrka. Andra ser mina självskadeärr som svaghet. Som att jag skulle vara en patient och inte en individ som klarat sig och inte där jag lärt sig hantera situationer. Det är som att jag nu ÄR mina självskadeärr trots att de skedde för över 10 år sedan, som att jag inte kan separeras som andra kan göra med sitt förflutna. Jag vet inte, det kanske bara är jag som känner detta. Dock så har flera lärare nämnt att ifall man lider av psykisk ohälsa eller psykisk störning så lämpar man sig inte inom detta yrke. Aldrig känts så rätt, men det är kanske det som gör det så fel.

[Red Dykepi]

Go for it, säger jag! Underbart att höra att du har hittat någonting som känns rätt! 😀 Att, som dina lärare, säga att man inte lämpar sig för ett visst yrke om man lider av psykisk ohälsa tycker jag tyder på en oförmåga att se att vissa saker inte är statiska. Att man lider av psykisk ohälsa just nu behöver inte innebära att man kommer att göra det när man är klar med utbildningen. På samma sätt kan man, om man mår bra nu, drabbas av psykisk ohälsa i framtiden. Livet är både skört och fantastiskt och människors hälsa kan förändras åt båda håll. Det är väldigt svårt att förutspå hur man kommer att må om ett, fem eller tio år. OM det skulle komma en period då man mår för dåligt för att fungera i yrket, ja då får man väl ta en paus och göra något annat en tid.

Det där tycker inte jag stämmer. Alla människor har perioder, situationer och händelser i livet då man mår psykiskt dåligt. Ingen kommer undan. Ända skillnaden är väl hur vi reagerar och hanterar dessa perioder/ händelser och vilka ”verktyg” som finns till hjälp. Sen har ju studier visat att personer med hög IQ ofta kan drabbas av ångest och stress, som inte har någonting att göra med någon psykisk sjukdom, utan för att man lättare tar intryck och hjärnan är mer hyperaktiv, som gör att man lättare blir mentalt uttröttad. Om du har hittat någonting som du brinner för ska du inte låta andra påverka eller hindra dig att nå dina mål. Titta bara på Greta Thunberg, hon stod upp för sina värderingar och har väckt hela världen till liv i miljödebatten!