Att leva med kronisk smärta dygns runt alla dagar och timmar och sekunder i oändligheten är tortyr.
Andra ” gnäller” när de har ont en gång och kan ta en tablett och så går det över efter en stund .
Jag kan aldrig ta en tablett (förutom morfin men då skapas ett nytt problem ) så det går över och det finns inget slut på det hela det bara fortsätter och fortsätter.
Jag bryter ihop men jämna mellanrum eftersom ingen kan stå ut men ett liv som ser ut så här. Och detta är ovanpå en vidrig ångest.
vården säger bara vi kan inget göra.
Och säg inte att jag ska fortsätta det finns ingen lösning jag har hållit på i flera år .
hatar mitt så kallade liv. Hade jag varit ett djur hade det varit humant att ge mig en spruta men jag ska stå upp men helvetessmärta dag ut och in.
