Hem > Forum > Arbete & Skola > Skillnad privat eller offentlig psykolog?
Skillnad privat eller offentlig psykolog?
-
Vad är skillnaden mellan privat och offentlig psykolog?
Hamnar det som sägs hos privat psykolog i journalen man har på 1177? Eller går det helt ”under radarn”?
Någon som har erfarenhet av privat / offentlig psykolog? För och nackdelar ? 🙂 tacksam för svar!!
Avregistrerad användareGått i flera år i privat men inte brytt mig så mycket om journalerna. Vad jag hört litegrann från den privata terapeuten däremot för de också journalanteckningar men inget som dyker upp på 1177 vad jag sett. Inte direkt undersökt saken så noga men tror inte det går att hitta att man ens går privat på de sidorna eftersom det väl är förankrat i kommunala regionen.
En stor skillnad mellan privat och offentligt terapi är att man får höra av sig till terapeuten mellan sessionerna. Ofta går man också över tiden men det brukar terapeuten inte bry sig om. Kontakten eller relationen som byggts upp är det viktiga, snarare än att man går dit och betar av timmen. Min erfarenhet är att de privata terapeuterna är mycket piggare och på tårna att lära känna en. De nickar liksom intresserat på ett sätt som jag inte mötte i offentlig verksamhet.
Man kan skratta också. De har ofta humor. Hela upplägget upplever jag vara mer som att typ gå på spa, det är fina lokaler, härlig bakgrundsmusik ofta. Sköna dyra fåtöljer. Man kan vecka för vecka boka in en ny tid (de har oftast mycket flex) och därför arbeta och ha ett jobb samtidigt utan att behöva försvinna därifrån och få konstiga frånvarotimmar. Kvaliteten är också otroligt mycket bättre. Och det bästa av allt är väl att om det inte är en match, att man klickar, så kan man bara höra av sig till någon annan.
I offentlig vård får man ju snarare nöja sig med den man blivit tilldelad även om personen och en själv inte talar riktigt samma språk. Det har jag tyckt varit jobbigt. Som att man ska vara tacksam för att man övh få gå i terapi.
Nackdelen är givetvis det hutlösa priset, det går inte att komma ifrån. Om man ska gå privat är mitt tips att rikta in sig på ett specifikt problem (t ex PTSD) som man har och leta efter en privat utifrån det. Då får man oftare mer valuta för pengarna än om man bara generellt vill prata med någon. Det är min erfarenhet iaf. Man ska också var kräsen och vara tydlig med vad man vill få ut av terapin (det tog lång tid för mig att förstå det) och vad man på ett sätt förväntar sig för framsteg. En kräsen konsument, helt enkelt.
Avregistrerad användareKom på en sak till: Inom psykiatrin är min erfarenhet att de är väldigt inriktade på att hitta en diagnos på en. Det tycker jag man absolut slipper hos de privata. De säger oftast ingenting sånt till en. Kanske dock att de privata är lite rakare i kommunikationen med en än offentlig vård. Typ att de har färre kunder och därför är relationen djupare och mer personlig. Har totalt gått hos fyra privata terapeuter och mottagningar genom åren.
Mina erfarenheter skiljer sig lite. Har haft terapi av olika längd med fem psykologer i offentlig vård och två av dem synkade jag med. Räknar inte med alla psykologer i offentliga som utrett mig. Samt en psykoterapeut som var trevlig men tyvärr gick terapin mindre bra. Sedan har jag haft kort terapi, ett par samtal, med tre psykologer privat och klickade inte riktigt med nån. Kändes stressande att jag betalade allt, det kan ha påverkat. De offentliganställda psykologerna var inte alla snabba med diagnoser, utan det har varierat åtminstone utifrån vad de sagt till mig, eller så här, alla psykologer har nog satt diagnos men det är bara när det satts npf som diagnos och orsak till besvären som jag blivit utkickad. Håller med om att de privata har mysigare inredning hos sig. Psykoterapeuten minns jag var noga med tiden men den offentliga psykolog jag har nu går över tiden om det behövs.
Tänkte efter och minns att jag gått kort i familjeterapi också så det blir ännu fler psykologer. Säkert nån fler jag glömt. Och så har jag haft en bildterapeut privat, det kanske blev speciellt för hon hade bildterapi och var ingen psykolog dvs ej så kunnig på diagnoser tror jag.
Avregistrerad användareGreen Fafybu, jätteintressant att läsa!
Menar du litegrann att även de privata terapeuterna har gett diagnoser trots att ni träffats bara fåtal gånger?
Gick det även till så att du blev utskickad från den offentliga terapin när du hade en diagnos? Låter ju förskräckligt!
Red Simyna, hos de privata så frågade jag efter att bli utredd för ptsd och fick så den diagnosen. Sedan började jag i terapi för ptsd hos en privat som då ganska mycket utgick från att det var det jag hade.
Ja, det hände en gång att psykologen sa att nästa gång blir sista träffen, och det var bestämt på förhand antal ggr men jag har inte sagt det till dig och du har autism har jag förstått nu som gör att terapi inte funkar ändå.
Olive Mojole TrådstartarenGått i flera år i privat men inte brytt mig så mycket om journalerna. Vad jag hört litegrann från den privata terapeuten däremot för de också journalanteckningar men inget som dyker upp på 1177 vad jag sett. Inte direkt undersökt saken så noga men tror inte det går att hitta att man ens går privat på de sidorna eftersom det väl är förankrat i kommunala regionen. En stor skillnad mellan privat och offentligt terapi är att man får höra av sig till terapeuten mellan sessionerna. Ofta går man också över tiden men det brukar terapeuten inte bry sig om. Kontakten eller relationen som byggts upp är det viktiga, snarare än att man går dit och betar av timmen. Min erfarenhet är att de privata terapeuterna är mycket piggare och på tårna att lära känna en. De nickar liksom intresserat på ett sätt som jag inte mötte i offentlig verksamhet. Man kan skratta också. De har ofta humor. Hela upplägget upplever jag vara mer som att typ gå på spa, det är fina lokaler, härlig bakgrundsmusik ofta. Sköna dyra fåtöljer. Man kan vecka för vecka boka in en ny tid (de har oftast mycket flex) och därför arbeta och ha ett jobb samtidigt utan att behöva försvinna därifrån och få konstiga frånvarotimmar. Kvaliteten är också otroligt mycket bättre. Och det bästa av allt är väl att om det inte är en match, att man klickar, så kan man bara höra av sig till någon annan. I offentlig vård får man ju snarare nöja sig med den man blivit tilldelad även om personen och en själv inte talar riktigt samma språk. Det har jag tyckt varit jobbigt. Som att man ska vara tacksam för att man övh få gå i terapi. Nackdelen är givetvis det hutlösa priset, det går inte att komma ifrån. Om man ska gå privat är mitt tips att rikta in sig på ett specifikt problem (t ex PTSD) som man har och leta efter en privat utifrån det. Då får man oftare mer valuta för pengarna än om man bara generellt vill prata med någon. Det är min erfarenhet iaf. Man ska också var kräsen och vara tydlig med vad man vill få ut av terapin (det tog lång tid för mig att förstå det) och vad man på ett sätt förväntar sig för framsteg. En kräsen konsument, helt enkelt.
Stort tack för ditt svar! Jag har gått hos en offentlig psykolog som jag tycker är bra men som nu ska byta till en privat klinik. Det ger mig otroligt mycket ångest då jag verkligen inte kan tänka mig att börja om med en ny psykolog på vårdcentralen där jag går nu, så funderar på att fråga om jag kan fortsätta gå hos henne när hon byter till privat klinik.
Det som oroar mig är att “behandlingen” inte hamnar i ens journal, då jag gärna vill ha potentiell diagnos där för att kunna hänvisa till den. Känns som att det annars känns påhittat, eller att det inte finns bevis jag kan peka på om jag tex skulle söka vård för samma problem längre fram.
Och priset också såklart.. Vad betalade du? Och vad sökte du för, om jag får fråga?
Olive Mojole TrådstartarenMina erfarenheter skiljer sig lite. Har haft terapi av olika längd med fem psykologer i offentlig vård och två av dem synkade jag med. Räknar inte med alla psykologer i offentliga som utrett mig. Samt en psykoterapeut som var trevlig men tyvärr gick terapin mindre bra. Sedan har jag haft kort terapi, ett par samtal, med tre psykologer privat och klickade inte riktigt med nån. Kändes stressande att jag betalade allt, det kan ha påverkat. De offentliganställda psykologerna var inte alla snabba med diagnoser, utan det har varierat åtminstone utifrån vad de sagt till mig, eller så här, alla psykologer har nog satt diagnos men det är bara när det satts npf som diagnos och orsak till besvären som jag blivit utkickad. Håller med om att de privata har mysigare inredning hos sig. Psykoterapeuten minns jag var noga med tiden men den offentliga psykolog jag har nu går över tiden om det behövs.
Tack för ditt svar! Jag känner också att det kan bli stressigt att känna att klockan tickar när man betalat. Att man kanske pushar för mycket eller blir stressad om det inte blir några framsteg. Jag har gått hos offentlig psykolog som ska sluta och börja på privat klinik och vill nog försöka fortsätta att gå hos henne där.
Har du kunnat ta del av journal när du gått hos privat? Vet du om det sparas eller kan föras över till ens journal man har på 1177? Hur gick det till när du blev utredd för ptsd – och fick diagnosen och hamnade den nånstans i en journal? Tror också det är ptsd jag har. Sorry för många frågor.
Avregistrerad användareJag förstår. Säkert blir psykologen också lite piggare av att vara på privat klinik eftersom den kan välja själv då hur mycket den ska arbeta. Menar att terapin förmodligen och förhoppningsvis kommer vara super även där. Hoppas det löser sig med journalen!
Som typ 20-åring sökte jag för “barndomstrauman” och “hur hantera knäppa föräldrar och släktingar med narcissistiska problematiker”, samt “allmän förvirring i livet”/identitetskris. Som 25-åring handlade det mer om “traumabehandling i nutid och dåtid” och hypokondri. Som 30-åring var det framförallt för “fobier”. Och senast återigen för PTSD och då specifikt EMDR. Den röda tråden är väl traumabearbetning och symtom kring det som kan finnas.
Har även gått som sagt i offentligt terapi (träffat kanske fem stycken där, minns knappt) men ärligt talat inte fått med mig något vettigt av det. En psykolog blev det en konflikt med. Vi var oense om mitt förflutna och lite sånt. Det var jobbigt.
Har betalat allt ifrån 600 kr till 900 kr per timme. Några har anpassat sig efter om jag då varit student. Har man riktigt tur kan ju de privata vara anslutna till FK. Det var vanligare för typ 15 år sedan. Nu tror jag det är otroligt sällsynt. Min syster gick i typ 6 år privat bekostad att Försäkringskassan, hon hade extremt tur. Samma gällde min pappa. Utvecklingen är väl cyniskt så nuförtiden att de vill tjäna pengar på oss som har traumaerfarenheter. Därav startar de privata kliniker och tjänar otroligt bra med pengar genom det.
Olive Mojole TrådstartarenJag förstår. Säkert blir psykologen också lite piggare av att vara på privat klinik eftersom den kan välja själv då hur mycket den ska arbeta. Menar att terapin förmodligen och förhoppningsvis kommer vara super även där. Hoppas det löser sig med journalen! Som typ 20-åring sökte jag för ”barndomstrauman” och ”hur hantera knäppa föräldrar och släktingar med narcissistiska problematiker”, samt ”allmän förvirring i livet”/identitetskris. Som 25-åring handlade det mer om ”traumabehandling i nutid och dåtid” och hypokondri. Som 30-åring var det framförallt för ”fobier”. Och senast återigen för PTSD och då specifikt EMDR. Den röda tråden är väl traumabearbetning och symtom kring det som kan finnas. Har även gått som sagt i offentligt terapi (träffat kanske fem stycken där, minns knappt) men ärligt talat inte fått med mig något vettigt av det. En psykolog blev det en konflikt med. Vi var oense om mitt förflutna och lite sånt. Det var jobbigt. Har betalat allt ifrån 600 kr till 900 kr per timme. Några har anpassat sig efter om jag då varit student. Har man riktigt tur kan ju de privata vara anslutna till FK. Det var vanligare för typ 15 år sedan. Nu tror jag det är otroligt sällsynt. Min syster gick i typ 6 år privat bekostad att Försäkringskassan, hon hade extremt tur. Samma gällde min pappa. Utvecklingen är väl cyniskt så nuförtiden att de vill tjäna pengar på oss som har traumaerfarenheter. Därav startar de privata kliniker och tjänar otroligt bra med pengar genom det.
Tack för att du svarar 🙂
Låter väldigt tufft! Hur tyckte du behandlingen för ptsd var, hjälpte det?
Usch att din psykolog blev oense med dig om ditt förflutna, det är ju verkligen du som vet bäst där, oavsett vad psykologen tror att den kan analysera!
Ang pris tror jag att det kommer vara minst 1000kr, antagligen mer. Ugh. Fick också såna sjukt jobbiga känslor att hon överger mig, och att hon enbart tänker på att tjäna bättre på en privat klinik. Eller att hon inte gillar mig och därför inte bryr sig om att hon nu ska byta jobb. Fastnade i en spiral att sjukvården är korrupt och att de bara vill tjäna pengar på oss, ja. Usch man märker hur instabil man är haha
Avregistrerad användareJa, definitivt, EMDR för PTSD fungerade jättebra. Vi arbetade med att synliggöra triggers också vilket var hjälpsamt. Blev påmind nu om psykologen det blev tjafs med och kan se där att det jag reagerade på då hade jag ryckt på axlarna åt idag. Det var många år sedan det här och på den tiden och i just terapi var jag väldigt så bångstyrig och snarstucken ifall jag mötte typ motstånd. Det var just en trigger jag hade med mig från uppväxten att jämt och ständigt bli ifrågasatt. Har jobbat på det. Kan faktiskt tycka lite synd om henne nu såhär i efterhand. Samtidigt är det väl sånt som ofta ingår i terapi att man oftast mognar längst vägen? Får bättre självinsikt?
Hur som, ja oj minst 1000 kr är mycket pengar! Å andra sidan kanske du kan se det som en livsinvestering och boka upp typ 3 sessioner i månaden? Många tycker privat terapi är jättedyrt men jag har knappast haft pengar tidigare som yngre (ibland haft studiemedel och jobbat lite extra) men lyckades få ihop det ändå. Det handlar väl lite om prioriteringar också? <3 Jag har varit desperat och nöden har ingen lag.
Lite korrupt är det kanske haha!!
Hur arbetar ni förresten med PTSD – om ni gör det?
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.