Ser ingen utväg

[Blue Vyboby]

Senaste 10 åren har jag lidit av daglig ånget. Provat allt. Terapi, sertralin, avslappningsövningar, meditation, träning, äta nyttigt osv. Ingenting hjälper. Har mått

piss i så många år att jag senaste åren haft en konstant tanke på att ta mitt

liv.

Nu pluggar jag på universitetet och jag har fått reda på att några personer i klassen spridit rykten om mig att jag skulle vara rasist. Träffade en tjej på en fest som först var jätteintresserad, men sen tog avstånd pga att hon fått höra detta. Detta är helt taget ur luften. Jag har grov humor, men ser ingen skillnad på var man kommer från. Vet ej om jag dragit något skämt som någon sett som olämpligt eller varför någon person startat detta rykte. Brukar endast försöka dra grövre skämt där jag vet att det går hem och ingen tar illa upp, så är väldigt chockad av detta och mår fruktansvärt dåligt. Detta är det enda jag tänkt på i flera dagar i sträck och ser ingen utväg i det hela. Till att börja med har det sabbat alla chanser för att träffa tjejen som jag fattade rejält intresse för. Dessutom har det typ eliminerat mina chanser att någonsin träffa någon tjej från skolan och då försvinner typ hela vitsen med att gå på fester och liknande. Dessutom kommer jag ständigt tänka att folk i klassen ser ner på mig.

Vad ska jag göra?

[Indigo Bykale]

Hej vännen ! Jag tycker du ska leta upp personerna som startat detta. Falsk ryktesspridning är olagligt iSverige. Fråga dom varför dom betett sig så illa och varför. Tjejen kan du tala om för att det inte stämmer. Tror det löser sig för dig.Du är ung och hinner träffa många fler i  ditt liv. Kram

[Blue Vyboby]

Tack. Funderar på att göra det, men är rädd för att det ska bli en större grej än det redan är.
Tjejen har jag pratat med. Hon tror mer på ryktena än mig.

[Blue Leputo]

Att avsluta ditt liv kommer inte att dämpa ångesten för någon tror jag, Vi lever ju antagligen bara en gång och jag har själv försökt ta mitt liv en gång och det resulterade i 10 mån på sjukhus och rehabilitering osv. såhär 10 år senare vill jag verkligen säga att det är bättre att du chansar och berättar för dina föräldrar och berätta även om ryktet för dom om du verkligen vill få en förändring för det är inte lättare att leva med det och hoppas på att det löser sig av sig självt.

Be dom rara åt helvete Hälsa från mig. Jävla puckon det finns. Har själv ett jävla ryckte som jagar mig sen 15 år tillbaka men det är så jävla sjukt att folk kan tro något som dom inte ens fått bekräftat… Hoppas du kommer hitta styrkan att berätta för dina föräldrar eller berätta annars för någon annan vuxen som du känner och litar på. <3

[Purple Hacugu]

Det låter super jobbigt det du beskriver, super starkt att du kämpar och försöker nya metoder för att du vill må bättre. Förstår att ryktesspridningen skapar stress och oro för dig och du skulle absolut inte vara ensam att känna så. Det bästa hade såklart varit att människor runt omkring dig skulle sluta med detta och kanske inte starta sådan här drev för sitt eget nöjes skull. Men folk är idioter och dem förstår inte hur det påverkar andra fast dem är vuxna människor. Jag vet inte om någon annan skrivit det men har du funderat på vad du själv tycker om dessa personer som sprider detta rykte? Känner dem dig personligen? Är det några du vill ha som vänner?  Tyvärr kan man ju inte påverka vad andra människor tycker om en även fast det, som i detta fall, är helt felaktigt. Jag själv kan känna igen mig i att fokusera väldigt mycket på vad folk tycker om mig istället för vad jag faktiskt tycker om dem. Vill jag verkligen imponera på dem egentligen? Är det där människor som jag faktiskt vill umgås med? Visst vill samhället måla upp någon bild av att man ska ha mycket vänner och kontakter men vad har det egentligen för nytta om man inte tycker om dem?

Du ska absolut inte tolka det som att du har någon skuld i detta men jag ville bara skriva och se om det skulle hjälpa dig med ett sånt här perspektiv. Är dem här människorna värda din tid och energi? Du pluggar ju trots allt och det är ditt prio och du är värd att prioritera dig själv och ditt mående och inte att vara allas “cup of tea” du är du och det räcker!