Så trasig på insidan-stabil på utsidan

Har länge känt att jag inte orkar. Det är bara mörker och ångest och stress. Utåt ler jag och ät problemfri. Inuti går jag sönder och är arg och ledsen. Arg på mig själv att jag inte vågar ta steget och lämna det liv jag har. Jag vill bara vara fri. Jag kvävs av mitt eget liv och om jag inte vågar lämna och gå vidare så har jag kommit till punkten där jag vill fly från allt liv. Jag lämnar tre barn men det finns ingen ork i mig kvar känner jag. Jag avskyr mitt liv men det skulle ingen tro när de tittar på mig. Bor fint, jobbar när jag känner för det, köper vad jag vill. Men allt är bara en fasad. Har en man som lever vet våra tillgångar och som jag känner är narcissistisk. Orkar inte ha det så här. Drömmer om att lämna och vi själv med barnen och ha nytt jobb men är feg för att ta det steget. Lättare att fly från denna värld totalt.
Bor i en mindre ort där alla känner alla och vill inte att någon ska veta hur jag mår men ändå vill jag att någon ändå ska se genom fasaden och dra upp mig och rädda mig för jag kan inte rädda mig själv. Jag är så otroligt ensam och orkar inte mer.

Hej!

Jag hör på dig hur svårt du har det just nu, det låter som att du är utmattad från att bära upp denna fasad. Och att du gjort det under en längre tid.

Fasaden låter snarare som en mur, det låter som att du i själva verket är fången bakom denna “image” du målat upp. Jag tycker du ska fråga dig själv; vad gör den här fasaden för mig? Mår jag bättre av att ha den där? Och; vad skulle hända om jag visade hur jag faktiskt kände?

Det är nog vanligare än man kan tro att ha ett yttre som inte nödvändigtvis reflekterar vad som sker på insidan, jag skulle nog säga att de allra flesta har en mask som de bär upp inför andra. Du är inte ensam. <3

Har du någon du kan prata med om dina känslor – hur du VERKLIGEN känner? Om inte en psykolog eller terapeut kanske en vän eller släkting?
Jag tycker verkligen du ska försöka våga bryta tystnaden, att lida i tysthet leder aldrig till något bra. Det kommer inte bli bättre av sig själv, utan det är du som måste våga ta steget att öppna upp och eventuellt söka hjälp.

Ta hand om dig. <3