Hem > Forum > Arbete & Skola > Praktik, GAD, och autism
Praktik, GAD, och autism
-
Hej!
Jag går ett program på universitetet och ska i höst ha 10 veckor praktik, 40 timmar i veckan. Ännu oklart om var, men antagligen inom kommun, museum, eller liknande kultursektorer. Detta har jag katastroftänkt om sedan jag blev antagen till programmet, typ.
Jag har ingen arbetslivserfarenhet alls, blir utmattad av att åka till campus 1-2 gånger i veckan, och är svinrädd över det mesta, särskilt när det inte är översiktligt eller jag inte har alla detaljer, vilket ju gör en framtida praktik som jag inte ens sökt ännu till ett gigantiskt orosmoment. Att inte veta vart jag hamnar, vilka som arbetar där, vad alla arbetsuppgifter innebär och hur de ska genomföras, hur lokalerna ser ut, hur jag tar mig till platsen, hur en praktik kan gå till, vad som förväntas av mig, huruvida jag kommer att orka hela arbetsdagar, och så vidare i all oändlighet är saker som får mig att gråta mig själv till sömns nu, mer än ett halvår i förväg. Å ena sidan blir jag frustrerad över hur långt bort det är och hur oproportionerlig min rädsla är, och å andra sidan har jag ju förstått att det är lite såhär en kombo av autism och GAD kan fungera. Det gör det inte mindre asjobbigt, dock. Alltså, det-känns-som-att-jag-ska-dö-jobbigt.
Jag har jättenära till gråt, verkligen, och gärna inför främmande människor eller på offentliga platser, där det liksom är som jobbigast att bryta ut i snorig gråt. Ännu värre blir det om jag befinner mig i en ny situation eller känner mig otrygg (vilket jag gör cirka alltid). Det är svårt att känna av när det börjar bli för mycket och ännu svårare att trycka undan störtdyket när det väl är igång. Då är det liksom för sent. Jag har inte heller stenkoll på vad mina behov egentligen är och hur de kan bemötas eftersom jag nyligen fick en autismdiagnos och ännu känner mig ganska okunnig om vad det innebär för just mig.
Har någon något råd att ge? Lugnande ord som inte förminskar de stormiga känslorna jag har men som kanske kan sätta lite perspektiv på det hela? Några egna upplevelser av sådana här saker, antingen att ha gått igenom det själv eller att ha varit handledare åt en rädd, gråtig praktikant som känner sig minst i världen?
Om det är relevant så har jag haft kontakt med psykiatrin sedan jag var 12 och är idag 29. Det har kört fast sig i en “vi har inte så mycket mer att erbjuda, försök bara stå ut”-situation. Jag får medicin som hjälper till viss del med vardagsångesten, men inte med det här stora. Jag har gått DBT i 3 år och flera omgångar KBT. Verktygen därifrån är otillräckliga just nu. Jag ska höra av mig till habiliteringen för att be om hjälp för att förbereda inför praktiken och förhoppningsvis få bolla tankar om hur i helvete jag ska ta mig igenom det här.
Tack på förhand. Digitala kramar uppskattas.
Det tror jag säkert går att lösa så det känns hanterbart för dig. Om man har en autismdiagnos brukar man ha rätt till anpassningar, det kan t ex vara kortare dagar eller anpassade arbetsuppgifter m m. Så det ska säkert kunna ordnas så att du tycker det känns bra för dig. 🙂
KRAM 🤗
Hej!
Försök slappna av, intala dig själv att det är okej att inte ha koll på allt. Du har diagnoser som bevisar det, men du är också ny- en praktikant. Att inte ha koll och förstå allt är naturligt i den sitsen.
När du åker in till Campus, ser du till att ha med dig vatten och/eller kaffe/te och något att äta som smörgås eller en frukt?
Jag tror det är lätt att glömma att äta om man oroar sig, och det gör ju att man blir tröttare och fungerar sämre.
Så försök ha för vana att packa med något att dricka och äta varje dag på resvägen, helst både dit och hem!
Hur långt är det till Campus nu, och vet du om din praktikplats kommer ligga längre hemifrån, lika långt i från eller närmare?
Jag vill bara förstärka vikten av att ha med mat och dryck! Det är så viktigt!
Sedan en till sak, när du går på toaletten på din arbetsplats, stanna där inne lite längre och verkligen tillåt dig själv att andas och grunda dig själv så att du minskar ångest.
Du kan trösta dig med att du är unik och har dina fördelar, precis som alla människor har bra och sämre sidor! Försök tänka mer att praktiken ska bli intressant, inte att du ska prestera! Du vill liksom se hur det är att arbeta med det du utbildar dig till. Jag tror på dig! Kom ihåg att skriva upp listor på vad du ska ha med dig varje dag- för jag tror verkligen att mat/vatten och kaffe eller te är väldigt viktigt för att orka med längre resor, speciellt om man mår dåligt på något sätt som gör att vardagen blir jobbigare. <3
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.