Hem > Forum > Arbete & Skola > Panikkänslor att gå till arbetet

Panikkänslor att gå till arbetet

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag arbetar sedan en tid tillbaka i en skolrestaurang. Anställningen började där för ca tre år sedan. Jag hade varit sjukskriven pga en stor traumatisk händelse i familjen. Tappat helt självkänsla och självförtroende. Trots att jag är kock arbetade jag som restaurangbiträde. Resan tillbaka i arbetslivet började på 25 % och ökade successivt upp till mina 75% jag hade då. Största utmaningen kom i början av detta år då jag fick erbjudande att återgå som kock på 100%. Jag var jättenervös men med tiden har jag fått min självkänsla och självförtroende tillbaka och det fungerar bra.
    Under åren som vi levt i en pandemi och en familj med man, 6 levande barn ( 4-5-7-9-15-17 år)har kantats med en hel del perioder med förkylningar, covidsmitta och övrig familjära frånvarotillfällen som är viktiga. Det märks nu i arbetslaget att jag inte är så ”populär ” då jag vabbar en hel del. Behöver ta emot samtal på arbetstid, ringa samtal på arbetstid osv.
    Ett riktigt bakslag kom då köksmästaren talade om för mig att jag är en del i att det är dålig stämning på arbetsplatsen, jag är egoistisk, går inte att lita på att uppdraget slutförs, tystlåten och inåtvänd…
    Efter det samtalet har jag mer eller mindre fått tillbaka min panikångest i form av tryck och smärta i bröstet. Min energi går åt till att ”vara till lags”, uppföra mig, och trippa på tå numer. Jag mår skitdåligt. När jag tog upp att jag hade så pass ont att det påverkade mig både psykiskt och fysiskt fick jag till svar: – vi har alla ont någonstans, men här på jobbet får vi koppla bort personliga känslor.
    Jag har även berättat för min arbetsgivare att jag har ont och kommer att meddela hen att det är arbetsrelaterat. En fruktansvärd negativ stress.
    Bara att skriva ner dessa saker här får mitt bröst att värka och tårarna rinner.

    Hej!
    Det jag tycker när jag läser det du skriver är att du blir utsatt för mobbning på din arbetsplats. De andras kommentarer låter som den klassiska hållningen till psykisk ohälsa.
    Jag tycker du ska se dig om efter en ny arbetsplats där kollegorna förtjänar dig för det gör dom inte på din nuvarande.
    Hoppas du får en fin fredag

    Trådstartaren

    Ja jag har nog snuddat vid tanken och till och med tittat på nya möjligheter till arbete.
    När det gäller psykisk ohälsa, är det ett hett ämne i min omgivning.
    Psykisk hälsa är såå mycket. Min äldsta dotter ( då 14 år) finns inte längre pga depression och självskada. Tvillingbrodern till henne har Add och dyslexi, men har hittat sina verktyg och får fantastisk stöttning på gymnasiet där han går. Därtill har han en flickvän som lider av anorexi, är hemmasittande och har en högkänslig personlighet.Min dotter(15) kämpar med ortorexi och ångest kring utseende och mat. Nyligen har deras pappa( mitt ex) fått hjälp med sina alkohol problem.
    Min syster som bor i ett annat nordiskt land blivit diagnoserad med fibromyalgi. Hennes man är inlagd på psykiatrisk vårdavdelning pga djup depression och suicidrisk. Deras dotter lider av social fobi och rasat i vikt sen pappan insjuknade.
    Hälsan är det viktigaste vi har och då inser jag ju att det är mig och de mina jag först bör ta hand Arbetet kommer i andra hand.
    Skönt att någon lyssnar här

    <3 Arbetsgivare är så konstiga (och hjärtlösa). Kunde den här köksmästaren inte istället frågat: Kan vi hjälpa dig på något sätt så du får ihop arbetsdagen med det privata? Kan vi se över om du kan ta en liten längre lunch och där ta emot samtal? Vad fungerar för dig? Att beskylla en person för att skapa dålig stämning för en hel arbetsplats tycker jag också låter som mobbing. Det står ju knappast i arbetsbeskrivningen att man måste vara munter och hålla uppe humöret, sprida god stämning. Vem är förövrigt inte inbunden och tyst när man – om jag förstår rätt – har förlorat ett barn? Om det händer mycket i ens privatliv är det ju psykopatiskt att tro att man kan fungera optimalt. Man behöver alltid förstå människor utifrån livet, man kan inte bara utgå från en arbetsplats för då missar man kontexten vad personen befinner sig i.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.