Misslyckad på jobbet

Hej,

Jag bytte jobb i maj från ett arbete där jag var mobbad under ett års tid. På det här nya arbetet har det gått bra ett tag. Sedan hade jag avstämning med min chef där hon sa att jag jobbade för långsamt. Jag vet inte men det tog hårt på mig. För jag kände att jag gjorde mitt bästa och så fick jag höra det där. Jag kände en stress att producera samtidigt som jag kände att det aldrig skulle kunna gå. Jag mår därför jättedåligt och vill liksom bort härifrån. Allting känns därför extra tufft just nu och jag funderar på att ta mitt liv. Jag vet att jag aldrig skulle våga det men det är ständigt på mina tankar. Jag hatar att känna mig misslyckad när jag verkligen gett allt.

Jag tycker du gjorde rätt att byta jobb om du var mobbad. Ingen förtjänar att må dåligt på sitt jobb. Ang vad din chef sa, så vet jag hur det känns. Jag vet ju inte riktigt hur din situation är, men sa hon också varför de upplever att du jobbar långsamt? Fick du feedback på de hon sa, och berättade du hur du upplever det och känner?
Har du lönebidrag till ditt jobb? Om du mår dåligt osv, kan du ju få anpassat arbete genom arbetsförmedlingen. Jag har ett anpassat som är utformat så jag ska typ klara av ett arbete med min psykiska ohälsa och andra diagnoser.
Har du kontakt med dem? Har du kanske din ångest på papper från en läkare eller så? För de kan hjälpa i framtiden med jobb osv.

Du ska inte ta ditt liv, för du är värdefull. Du är inte misslyckad.

Hej, tack för ett svar. Nej hon gav mig bara feedback att jag jobbade långsamt då dom har typ en viss tid och statistik på hur långa mina arbetsuppgifter ska ta, jobbar på en statlig myndighet. Jag fick liksom inte någon hjälp med hur jag ska jobba snabbare så nu är jag liksom jättestressad och det känns som att jag överarbetar för att det ska synas att jag ”gör något”. Chefen sa att vi skulle ha ett till avstämningssamtal för att se hur det gått lite längre fram men hon har inte liksom gett mig någon tid till det så jag går ständigt runt med en klump i magen för det samtalet. Jag vet inte hur jag ska göra för att prestera bättre.

Jag är jättedålig när det kommer till att ta hjälp och tänka på min mentala hälsa och sjukskriva mig för det. Varje dag som är jobbig går jag fortfarande till jobbet när jag egentligen bara vill ligga i sängen. Så jag har liksom inget på papper heller. Men jag ska kolla upp det där med lönebidrag. Men det känns också jobbigt att förklara hur man känner för det känns som att hon inte kommer förstå mig och att det ända som duger är siffror på ett papper. Och jag mår jättedåligt för jag har inte lärt mig allt än så det är svårt att klara arbetet ibland. Ska de hur mycket jag vågar säga på nästa samtal, tack för tipsen.

Förstår att det tog hårt och speciellt eftersom det verkar kommit som en blixt från klar himmel <3 Något liknande hände min syster också för x-antal år sedan där de påtalade att hon jobbade för långsamt, på en statlig myndighet. Du är kanske lik min syster eftersom inte vem som helst får jobba på myndigheter och det där med långsamhet tänker jag snarare kan bottna i just de fantastiska egenskaperna att vara noggrann och eftertänksam? Att ta uppgifterna på största allvar och vilja prestera så bra som möjligt? Göra rätt i t ex beslut och absolut inte förhasta sig?

Så egentligen kan just långsamhet snarare handla om man är överkvalificerad för tjänsten och där statliga myndigheter numera drivs efter New Public Management? Det vill säga ekonomiska drivmedel, där allt ska granskas och detaljstyras? Det är ett märkligt system. Speciellt när man är statstjänsteman och ju ska “tjäna medborgarna”. <3

Du är inte misslyckad! <3