Min hjärna fuckar upp

Hej! Jag undrar om jag har psykisk ohälsa, jag har snackat med kurator några gånger och pratat med min mamma och alla. Min hjärna fuckar upp för lilla minsta som händer och överdriver och får mig att må dåligt sen känner jag även att när folk säger att jag inte ska ta åt mig av taskiga saker så känns det som att det inte går att inte ta åt sig. Fråga nedan om någon har fler frågor , t.ex om nåt är oklart. Jag och min före detta vän Samuel , han är arg på mig för att jag antagligen lägger mig i hans privatliv , det började för ungefär 2 månader sen. Sen har det hållit på och han har ställt jobbiga frågor trots att han vet att jag inte pratar , retar mig med småsaker, vill inte vara med mig tycker jag. Är det mobbning? Tacksam för svar ASAP 🙂

Hej! På ett sätt låter det som att du är en vanlig tonåring 🙂 Hur gammal är du? Kan du berätta lite mer om hur det känns och vad som händer när hjärnan “fuckar upp”? Hur länge har det varit såhär? Och händer det typ jämt eller bara i vissa situationer?

När du är taskig mot andra, kan det vara för att du blir irriterad i dej själv först, och liksom vill dra in andra i det för att det är för jobbigt att gå och känna sej arg och konstig helt själv?

Jag är 15 årig kille, det är svårt att beskriva men jag känner ledsenhet inombords, ångest. T.ex när jag fått något litet taskig ord t.ex ”tönt” eller liknande så vet jag inte vad ska jag göra direkt, det ända jag gör typ är att fråga mina vänner online om jag ska ta åt mig. Sen vad jag menar med hjärnan är att jag är rädd för nån sak varje dag ungefär t.ex Att jag är rädd för att man kan svimma om man får lim på fingrarna och sen får det i maten eller liknanden. Sen är jag rädd för att jag har depression och kommer må dåligt under en längre tid och dö av det. Jag har också pratat om det med min mamma och kurator och de säger att det inte är farligt och jag kommer inte dö, att alla tonåringar brukar funderna på det. Och sen det sista, ja det händer jämt / hela tiden ungefär. :/ //

Hej, vad glad jag blev att du svarade 🙂 OK jag har inte mycket kunskap om tonåringar, jag har bara varit det själv men jag tycker det låter mycket som typiska tonårsproblem. Jag känner igen det du beskriver, och du förklarar det väldigt bra. Men jag tror inte det duger att du bara ska få höra att det är “typiska tonårsgrejer, det är lite respektlöst. Det kan ju också handla om något djupare, saker du har varit med om eller relationer du har, som behöver förstås och fixas, kanske med en psykolog.

Men jag får en känsla av att du egentligen är en sund och klok människa som är extremt känslig just nu. Som utvecklas, som känner sej ostadig och inte känner igen sej i sej själv. Dramatiska känslor som sliter dej hit och dit, du blir stressad, nojig, ledsen, orolig, arg. Minsta lilla taskigt ord känns som ett slag i ansiktet och du skäms eller blir lessen  för “ingenting”.

Jag undrar om du kan fokusera på vad som är bra för dej, som gör dej lugn, glad, saker eller sammanhang där du kan känna att du trivs. Jag skulle tro att du mitt i det här röriga tillståndet också har en enorm kraft och att du skulle kunna använda den för ditt eget bästa.

Jag tror att du kommer må bättre, och jag skulle vilja att du tittar på dej själv lite uppifrån: OK nu fuckar hjärnan upp IGEN och jag nojar över farliga saker. OK nu känns det skitmycket över nåt som egentligen inte är jätteviktigt. Att du säger till dej själv att OK nu är det kaotiskt igen, det är för att jag håller på att bli vuxen, det är OK, jag håller inte på att bli galen.

Vad jag gjorde väldigt mycket i tonåren och vad många gör då, är att komma på massor om vad jag tycker är rätt och fel. Typ moral, filosofi, kanske religion om man är inne på sånt. Man är faktiskt väldigt smart i de åren. Och om man har särskilda intressen är man extremt snabb att lära sej (även om man inte fattar det själv) – så jag undrar om du har eller kan hitta saker att fokusera på som är uppbyggliga. Läsa, skriva, spela musik, skriva musik, sporta, engagera dej politiskt eller kanske i miljörörelsen eller nåt. Om du hittar något att brinna för, så följ det, vad det än är. Kanske har du nån hemlig dröm om vad du vill bli. Det kanske verkar töntigt eller som att ingen annan fattar men det kan komma att bli hela din framtid om du satsar på det redan nu. Men akta dej också för destruktiva intressen – jag menar bli inte typ kriminell eller knarkare. Och ingen mobbare.

Nu skrev jag ganska mycket, kanske är jag helt fel ute. Men jag hoppas att du inte känner dej ensam eller oförstådd.

 

Skickar en “mammig” kram. Skriv gärna mer om du vill. Och rätta mej om jag har fel.

Hej, den här texten är ändrad, jag läste ju helt fel! Det där om Samuel alltså, jag trodde du skrev att du mobbar honom men det var ju tvärtom. Så det jag skrev nyss om att du ske be om ursäkt, hoppas jag att du inte hann läsa, det är bortsuddat nu. OK om du har lust, får du gärna beskriva mer om Samuel och dej. Kanske kan någon här i forumet hjälpa på nåt sätt.

Men även om du inte berättar vill jag säga att om det känns fel, det han gör, om du mår dåligt av det och om det håller på vecka ut och vecka in, att det blir som ett mönster, där han blir “vinnare” och du blir “förlorare” så kan man kalla det mobbning. Och det ska du inte stå ut med och du kan antagligen inte fixa det själv. Prata med vuxna om det: kurator, lärare, föräldrar. Ett tips är att du skriver ner när det hänt och vad som hände.

Vad tycker ni jag ska göra? 🙁 jag är rädd för allting.. jag har snackat med föräldrar, kuratorn . Finns det nån avslappningsövning eller nåt jag kan göra själv? Är detta farligt eller kan det leda till nåt farligt?

 

Och Samuel och hans dåvarande flickvän har gjort slut nu så han mår dåligt just nu, så han verkar ha slutat med det så kallade ”mobbningen” tills vidare men vi får se i framtiden vad som händer :/

Hej!

Skulle just i säng, helt slut men svarar jättekort och skriver gärna mer senare.

Det är inte farligt. Det är obehagligt och skrämmande och du ställer rätt frågor! För med tiden blir du mindre rädd för de här känslorna och bara det i sej gör det klart lättare att hantera – blir en god cirkel.

Har du akut panik, ångest eller liknande, finns det absolut övningar att göra och de är heller inte farliga – tvärtom – men de kräver lite planering, fokus och regelbundenhet skulle jag gissa. Om du söker Youtube på “mindfulness svenska” så finns det massor att lyssna på och följa. Helt ofarligt och vanligt, ett slags meditation för att lugna sig, bli bättre på att förstå sig själv och känna mer harmoni, ofta känner man sej mer klar i huvudet också.

Och mina enklaste tips kommer här: Snabbaste du kan göra har med andningen att göra. Testa att bara stanna upp, gå undan lite kanske och det behövs. Och ta djupa långsamma andetag. Känna att efter varje andetag känns kroppen lite mindre spänd. Gör det på ditt eget sätt så länge du kan och/eller behöver. Du kan också testa att stå med fötterna lite mer isär än vanligt, böja en aning på knäna, korsa armarna över bröstet (som när man är bestämd eller uttråkad) så add de låser varann. Sen lutar du dej framåt, viker hela överkroppen ner så att du hänger avslappnat med huvudet uppochner mellan knäna och dina korslagda armar runt huvudet som en tavelram typ. Stretcha ryggen lite i det läget, slappna av och bli tung o överkroppen, andas lugnt. Gunga eller svaja lite om det känns skönt. Du kan testa att i den positionen liksom humma lite för dej själv. En snäll liten melodi … eller bara din lugna röst, typ  “Hmmmmmmm mmmm mmmmmmmmMMMmm… *andas* mmMMMMmmmmMmmmm…*andas* HmmMMMMMmmmmmm…

Och när du gör det är du helt trygg. Du tänker inte på nåt särskilt, bara visar kroppen att den är trygg, att du är trygg.

Nu hoppar jag i bingen, hoppas detta var till nån nytta.

 

Hej! Jag undrar över två saker,

 

1. Jag har läst och hört att det finns fejk personer som låtsas att de kan nåt om psykisk ohälsa och får personer och må dåligt istället. Är inte arg på er men kan jag lita på ert forum eller är det fejk?

 

2. Sen så har jag märkt en sak den senaste tiden,att när jag ser såna här taskiga och dumma kommentarer på insta, youtube osv så blir jag ledsen inombords och det gör ont i magen ungefär, sen är jag rädd för att jag ska ta åt mig av de taskiga sakerna fast de inte är riktade mot mig, hur ska jag tänka där? 🙁

 

ha en bra dag

Hej igen,

I den här tråden har du bara pratat med mej, så när du skriver “ni” antar jag att du menar mej. Det här forumet är modererat, dvs det är troligen mindre “fejk” och taskigheter här än på många andra ställen. Jag som har skrivit till dej här på denna tråd är INTE proffs på psykisk ohälsa men jag kan en del.

Jag hoppas på att någon annan än jag kommer fortsätta svara på dina frågor här och att du kan känna att det är tryggt och meningsfullt 🙂

 

Ha det fint!

Har du något svar på min fråga? 🙂

Ja alltså, jag har försökt svara på dina frågor men eftersom du inte skriver om de hjälper dej på något sätt känns det lite konstigt. Det är ju ingen ide att jag (som inte är fejk på något sätt) lägger ner tid på detta om det inte är meningsfullt. Jag är ingen maskin, vet du.

De hjälper mig visst , snälla svara på jag är deppig är det farligt kan det leda till nåt farligt jag behöver hjälp