Min dotter har försökt begå självmord

[Pink Notale]

Vad ska jag göra? Har någon erfarenhet av detta? Hur beter man sig, vilken hjälp kan man få? Hon är över 18, hon är 18 och tre veckor, så sjukhuset kontaktade inte mig när hon kom in där. Man känner sig så hjälplös.

<3 Oj, förstår om du befinner dig i ett extremt chocktillstånd och känner overklighetskänslor. Så hemskt!

Jag har “bara” varit med om att min bästa kompis försökte begå självmord men misslyckades (det här är många år sedan, dock var jag ett barn själv vid den tiden). Minns det som fullständigt vidrigt och att jag kände en brutal skuld som inte hade kunnat förutse att det skulle hända och därmed stoppa det.

Tänker i eran situation att det handlar om tillit. Bygga tillit mellan er. Vet ju inte hur er relation ser ut i övrigt men mitt råd är oavsett att jag tror på att försiktigt närma sig dottern som försökt ta sitt liv och försöka prata om det. Våga lyssna. Inte döma. Inte anklaga. Bara lyssna och ta in. Finnas där.

Stor kram!

Jag hade själv börjat planera att begå självmord när jag precis skulle fylla 18. Sökte dock hjälp en sista gång först och fick antideppressiva utskrivna vilket fick mig att må bättre och jag fick tillbaka min vilja att leva.

Jag vet inte anledningen till att din dotter försökte ta sitt liv, men när jag tänkte på att göra det hade jag mått dåligt i flera år och kände mig väldigt ensam trots att jag hade vänner och familj.

Jag tror också att tillit är superviktigt.  Enligt min erfarenhet är det bäst att bara ta en dag i taget, eftersom framtiden inte direkt existerar för den som vill dö utan bara känns som en förlängning av ens lidande. Tror inte heller att du kan göra mycket mer än att vara ett så bra stöd som möjligt så att din dotter får rätt hjälp och visa att du bryr dig om henne.

[Blue Leputo]

Hej jag har själv varit med om ett självmordsförsök då jag var 18. Men vill verkligen säga att man kan alltid försöka att vara där och stötta och det bästa sättet skulle jag säga är att om man får stöd från en vän som man litar på. Det beror ju förstås på hur relationen är mellan föräldrarna osv men för mig så litar jag mest på vänner och tycker att det är enklare att prata om jobbiga saker med nån bra vän. Jag tycker att det känns som att det är lättare att få förståelse när man pratar med nån annan än sina föräldrar. Kan vara för att det känns som att föräldrar är så pass mycket äldre och det är svårt för dom att förstå hur det är att vara ung osv.

Men det är min egen åsikt. Man är inte särskilt mogen när man bara var 18-20 och tänkte inte särskilt mycket mer än 1 steg framåt. Livet kändes som om det var enkelt och sen när det blev jobbigt så hade man inget tålamod att söka hjälp eller man förstod inte att livet är långt och man lever bara en gång. Finns inget jag ångrar mer än det felsteg. Ta hand om din dotter och se till att hon tar kontakt med en psykolog. Det är nog det jag tror är bäst 🙂 Hoppas att allt löser sig MVH

[Blue Burojo]

Jag försökte inte när jag var över 18 men hade planer långt innan dess som lever kvar än idag (är 20 just nu), men kan säga det att det är som de andra säger – tillit är allt.

 

Förutom tillit tänker jag att det som hade hjälpt mig var förståelse. Trots att det är svårt tror jag att det bästa du/ni som föräldrar kan göra är att låta er dotter ha sina anledningar. Jag vet att jag ville ta mitt liv för att underlätta för de runt mig, trots att jag visste att det skulle vara svårt i början. När dottern ger en anledning till varför hon gjorde det hon gjorde, tvivla inte på det. Hon försökte mest troligt att rationalisera hennes tankar till den punkten att det var helt logiskt. Lyssna och försök ta in hennes perspektiv – hon tror säkert att hon gjorde er en tjänst.

 

Överlag är mitt råd (som någon som har varit i din dotters sits) – försök att ha ett öppet sinne. Det är såklart jättesvårt, men ens psyke lurar en så grundligt att det blir personens sanning.

 

Jag önskar er all lycka till och hoppas att din dotter får den hjälp hon behöver. Styrka till er <3

[Blue Duvofe]

Min sambo försökte ta livet av sig i måndags, med hjälp av droger, han är fortfarande till och från påverkad och jag har inte fått träffa honom sen det hände. Väldigt traumatisk upplevelse iom att jag hittade honom, har funderat på vart jag själv kan vända och det här är det närmsta till hjälp jag kommit hittills. Känns som om jag förlorat honom trots att han fortfarande lever, kan inte äta eller sova eller jobba, ångesten är på en nivå jag aldrig känt förut.

[Blue Leputo]

Låter verkligen som en traumatisk upplevelse. Det finns hjälp att då, hör med din vårdcentral om du kan få träffa någon att prata med. Jag rekommenderar att du ringer dit och får tala med en kurator, Jag har haft en del kontakt med kurator och psykolog, så fort jag lyckats boka en tid så känns det lite bättre sen efter ett antal besök så känner man sig ganska nöjd. Beror ju förstås på hur djupt nere man är men.

[Red Jihaco]

Hej, jag är visserligen 15 år men jag har flera vänner och vänners vänner som har försökt begå självmord. Mitt eget syskon försökte, och mina föräldrar hade samma fråga som du: “Vad gör man?”

Det enda du verkligen kan göra är att finnas där för henne. Visa att du bryr dig, prata med henne, se till att hon får hjälp och tryck inte ner hennes känslor. Säg inte “tänk positivt” eller “jag förstår” för det är väldigt svårt att ta in i en sådan situation. Det finns andra saker du kan säga som kan stötta din dotter, kolla gärna upp det, det finns många sätt. Gör saker tillsammans som ni tycker är kul. Bara att du försöker är jättebra, att du ber om hjälp nu är ett gott tecken för det visar att du bryr dig.

Men det viktigaste att komma ihåg är att du inte får glömma dig själv. Bli inte uppslukad i hennes liv och glöm inte bort att ta hand om dig. Kanske du själv kan prata hos någon om du är väldigt orolig och tankarna stör i vardagen. Många kramar till dig, det blir bättre <33