Mår dåligt pga fotboll

[Green Kaceqy]

Jag vill varna dig som tycker om fotboll innan du läser vad jag skriver så du inte tar illa vid dig, det är inget personligt mot någon.

Nu under VM känner många glädje och spänning, då väldigt väldigt många tycker om fotboll, det gör inte jag och detta är en period då jag känner ilska, utanförskap och smärta.

När jag växte upp I mitt bostadsområde så älskade alla de andra barnen fotboll, och det var det de ville hålla på med, jag avskydde det och blev bara irriterad över hur tuffa de andra var och hur hård jargong de hade och hur skrikiga de var. Och hur deras föräldrar var så stolta över hur roligt deras barn hade, jag hamnade såklart utanför pga detta för jag var inte fotbollsintresserad eller tuff heller.

På gympan i skolan var det också fotboll ibland, då jag var sämre än dom andra ckällde de andra barnen på mig när jag inte kunde eller förstod. Gympaläraren reagerade inte på det utan berömde de andra tuffingarna hur bra de spelade. Andra vuxna kunde fråga mig ” varför gillar inte du fotboll som alla andra”? Det var en stämpel på att man var annorlunda och att det kommer bli jobbigt för mig om jag inte började intressera mig.

Jag mår dåligt än idag som vuxen pga hur alla på jobbet pratar fotboll, och det är mestadels det de pratar om även när det inte är vm. När de frågar om jag gillar fotboll så tappar de nästan hakan över hur någon liten minoritet inte gillar det. Är det meningen att man ska känna utanförskap pga att man inte gillar fotboll? Samtidigt vill jag inte att andra ska anpassa snacket för min skull heller när jag vet att de hellre vill prata fotboll. Jag vill stå på mig för att jag inte tycker om fotboll, jag tänker inte försöka hänga med i samtalen heller för det skulle leda till att min självkänsla sjunker. Och vart man än är eller vilket jobb man än har, det är bara fotboll.

Jag upplever att folk blir tuffa, skrikiga och dryga av fotboll. Jag upplever också att många blir aggressiva och till och med våldsamma. Jag upplever fotboll som en drog när folk blir så uppslukade av det. Jag tycker det är riktigt skrämmande. Jag väljer att inte bry mig ett dugg om hur det går för Sverige i VM, men, jag har inte valt att vara utanför för det.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till för jag känner hur frustrationen bara växer inom mig, och helst vill jag bara skrika hur mycket jag hatar fotboll eller bara ställa mig och storgråta men det lär väl inte göra saken lättare heller, jag mår hemskt dåligt av fotbollshysterin.

 

[Pink Hufehe]

Hej🙂

Ja om man har dåliga minnen av nånting så är det jobbigt att ha det ” upp i ansiktet” hela tiden.

jag tänker direkt att samtals terapi eller vad det heter skulle vara jättebra . Att du sitter med nån och bara får ur dig allt du känner genom att prata om det, att prata om det är att bearbeta!

<3 Kan det här kanske vara en del av dina “triggers”? Just när majoriteten/normen sticker åt ett håll och där du upplever något helt, helt annat?

När man blir triggad kan det ibland vara hjälpsamt att medvetandegöra det för sig själv genom att säga tyst till sig själv “Okej, det här samtalsämnet triggar mig”. Och så försöker man notera vilka känslor som florerar i kroppen – man kan försöka distrahera sig själv då. Om man lyckas att inte varva upp ännu mer känslomässigt kan man se det som en liten vinst i sig och nästa gång står man ofta lite mer motståndskraftig, för man har färskt i minnet att man kan hantera det. Det är ett tips!

Jag tror att på min arbetsplats gillar i princip ingen fotboll och har svårt att tro att de följer VM. Ingen i min bekantskapskrets pratar heller någonsin om fotboll så tror verkligen det skiljer sig mellan olika miljöer och grupper därute. Kan däremot blir triggad av när det kallas “damfotboll” och många vill inte titta för de tycker inte tjejer kan spela (de underskattas), men det har väl aldrig någonsin kallats “damskidor” eller liknande. Sånt kan störa mig 😛

[Green Kaceqy]

Hej. Ja jag har tagit upp det vid något tillfälle när jag varit i samtal, dock inte mycket eftersom det är annat som jag vid dessa tillfällen har behövt samtala om. Men visst det skulle säkert funka.

Det du beskriver där har ibland fungerat när vänner pratar fotboll med mig fast de vet att jag inte intresserar mig för det. Oftast varar det en kortare stund så det brukar fungera ändå. Det är värre på jobbet, där pratar alla fotboll och där har jag i så fall en större utmaning.

Ja, nu säger de flesta att männen inte kan spela längre så det har ju bevisats 😉

När det är stora mästerskap kan jag tänka mig att fotboll kan bli lite som att prata om melodifestivalen på vissa arbetsplatser? Att det förvandlas till ett ämne som det “kallpratas” om, runt lunchen typ? Jag är personligen väldigt förtjust i fotboll och all möjlig sport och kan därför behöva bita mig i tungan när plötsligt exempelvis ena systern förvandlas till en “fotbollsfantast” i sina uppdateringar på fb. Hon som alltid hatat fotboll. Tycker det är knepigt att prata med folk som man märker har ganska dålig koll på fotboll egentligen och reglerna men plötsligt är mer än engagerade – för att det är ett stort mästerskap. Att det blir nästan som ett socialt trick folk kör då att “låtsas” vara superkunniga/insatta. Vet inte om det kanske också handlar om det på din arbetsplats? De här personerna kanske påstår sig vara väldigt intresserade och därför pratar om det, men det kanske snarare är för att visa att de är med? Precis som folk tittar på melodifestivalen för att de tänker att det förväntas av de att hänga med? Lyssnar man när matcherna är i gång märker man ofta att de inte kan grundläggande regler som vad offside är och liknande, tycker jag. Är man ute och kollar på matcher på barer märker man ofta samma tendens. Folk sitter med fotbollströjor men vet övh inte varför domaren blåser och dylikt. Tror att kolla på äkthet här, hur många av dessa är faktiskt intresserade på riktigt av fotboll? Helt ärligt har jag aldrig hittat en tjejkompis i vuxen ålder som är jätteintresserade av fotboll på det viset jag är. Nog inte en man heller. En killkompis. När det är mästerskap (och typ semifinal) vaknar plötsligt många till liv, jag tycker det är lite halvmärkligt. Det är som att låtsas ha en hobby som man egentligen inte har? Eller? Fotboll är väl då mer att kalla för en happening? En national-aktivitet som folk i landet samlas kring? Lite som att man kollar inte på melodifestivalen för att man är musikintresserad utan för att det är en stor tävling som pågår världen över.

[Green Kaceqy]

Jo, det känner jag igen att folk pratar melodifestivalen när det är igång. Ärligt talat så är jag inte längre intresserad av det heller men det är inget som triggar mig så som fotbollsnacket gör. Och som du säger så finns det säkerligen folk som tittar på både melodifestivalen och vm när det är igång just bara för att det förväntas det av dem. Där försöker jag stå på mig och visa att jag inte bryr mig alls, skulle jag börja titta på något av det bara för att “hänga med” så skulle det strida mot att vara den jag är. Detta är något jag jobbar med att vara stolt över.

Tyvärr har jag hamnat på en arbetsplats där de flesta av männen i alla fall är väldigt fotbollsontresserade och kunniga och det hörs, de är både aktiva spelare och tränare. Sen är det säkert några som pratar om det utan att kunna något också.

Det var bra sagt det du säger “att låtsats ha en hobby som man inte har” och det är inget jag tänker göra i alla fall. 🙂