Lyckas jag inte med universitetet är jag värdelös

[Teal Sebyca]

Är 21 år och går mitt tredje och sista år på universitetet. Har haft studierelaterad stress enda sedan högstadiet men nu känns det som om jag kommer snart nått min gräns. Har varit deprimerad länge och har sedan ett år tillbaka haft alkoholmissbruk för att hantera alla känslor. Just nu ligger jag efter i en del ämnen och och det är inte säkert att jag kommer ta examen vår 2024. Detta kanske låter som ett piss i havet jämfört med andra livsproblem men jag håller på att bryta ihop. En av mina största rädslor i livet är att misslyckas; jag har under lång tid mätt min värde i hur bra jag lyckas i livet och när saker går dåligt så rasar hela min värld. Jag känner mig så värdelös och denna veckan har det nått sin spets. Har gråtit varje dag, äter knappt, har tappat lusten för saker jag tycker är kul och har haft tankar om självskadebeteende och självmord för första gången på länge. Jag vill verkligen jobba ikapp men känner mig för utmattad och sliten att jag knappt orkar ta mig ur sängen många dagar. Jag har kunnat bita ihop och fortsätta kämpa tidigare men jag orkar bara inte längre. Känns som om jag är fast på toppen av ett stup och inte kan ta mig någonstans.

Det kommer lösa sig! Även om det känns skit nu så kommer det fixa sig. Det är riktigt bra gjort att ens orka plugga längre än gymnasiet, så att du känner dig utmattad är inget konstigt alls.
Har du kontaktat studenthälsan? Kanske kan du kolla med rektorn för din utbildning om det går att pausa dina studier? Alltså att du tar ett uppehåll och jobbar med annat ett tag.
Är du taggad på att få examen och komma ut och arbeta med det du pluggar? Eller har du tagit en vidareutbildning mer bara för att?

[Blue Qygyby]

Jag tycker du ska lyssna på dig själv, ta paus från plugget en stund(det brukar gå) och skit i vad någon annan skulle tycka om vad du gör. Vad skulle du göra om du inte lät familj vänner eller samhällets krav skulle påverka dig? Då hade du troligen gjort vad som var bäst för dig. Det är ditt liv, din lycka och hälsa är det viktigaste.

Jag har varit liknande sits och önskar fortfarande jag hade satt stop för allt innan jag blev utbränd och inget gick längre. Men i mitt fall handlade det om att jag inte gillade studierna och ville välja annat men hade press på mig själv att fortsätta… man tror ofta att allt är världens stress i livet men det är inte så! Finns hur mycket tid som helst. Så jag tycker du ska ta en paus, ta din tid att vila och återhämta dig!
lycka till

[Purple Fanetu]

Jag tycker du ska ta studieuppehåll och göra nåt helt annat ett tag. Prata med din studievägledare om hur du går tillväga.

Ett jobb enklare jobb kanske, där pressen på dig minskar så du kan få lite perspektiv på din situation och fundera på vad du trivs med.

Finns det en kurator på din skola? Ta kontakt med den och berätta hur du mår.

[Olive Hynape]

Teal Sebyca skrev:

Är 21 år och går mitt tredje och sista år på universitetet. Har haft studierelaterad stress enda sedan högstadiet men nu känns det som om jag kommer snart nått min gräns. Har varit deprimerad länge och har sedan ett år tillbaka haft alkoholmissbruk för att hantera alla känslor. Just nu ligger jag efter i en del ämnen och och det är inte säkert att jag kommer ta examen vår 2024. Detta kanske låter som ett piss i havet jämfört med andra livsproblem men jag håller på att bryta ihop. En av mina största rädslor i livet är att misslyckas; jag har under lång tid mätt min värde i hur bra jag lyckas i livet och när saker går dåligt så rasar hela min värld. Jag känner mig så värdelös och denna veckan har det nått sin spets. Har gråtit varje dag, äter knappt, har tappat lusten för saker jag tycker är kul och har haft tankar om självskadebeteende och självmord för första gången på länge. Jag vill verkligen jobba ikapp men känner mig för utmattad och sliten att jag knappt orkar ta mig ur sängen många dagar. Jag har kunnat bita ihop och fortsätta kämpa tidigare men jag orkar bara inte längre. Känns som om jag är fast på toppen av ett stup och inte kan ta mig någonstans.

Jag är i en liknande situation. Jag tror att jag ska hoppa av och försöka hitta en annan väg. Plugga är meningslöst.

[Pink Diholo]

Teal Sebyca skrev:

Är 21 år och går mitt tredje och sista år på universitetet. Har haft studierelaterad stress enda sedan högstadiet men nu känns det som om jag kommer snart nått min gräns. Har varit deprimerad länge och har sedan ett år tillbaka haft alkoholmissbruk för att hantera alla känslor. Just nu ligger jag efter i en del ämnen och och det är inte säkert att jag kommer ta examen vår 2024. Detta kanske låter som ett piss i havet jämfört med andra livsproblem men jag håller på att bryta ihop. En av mina största rädslor i livet är att misslyckas; jag har under lång tid mätt min värde i hur bra jag lyckas i livet och när saker går dåligt så rasar hela min värld. Jag känner mig så värdelös och denna veckan har det nått sin spets. Har gråtit varje dag, äter knappt, har tappat lusten för saker jag tycker är kul och har haft tankar om självskadebeteende och självmord för första gången på länge. Jag vill verkligen jobba ikapp men känner mig för utmattad och sliten att jag knappt orkar ta mig ur sängen många dagar. Jag har kunnat bita ihop och fortsätta kämpa tidigare men jag orkar bara inte längre. Känns som om jag är fast på toppen av ett stup och inte kan ta mig någonstans.

 

Ta in dig på psykakut om du måste. Du är så ung. Dem kan hjälpa dig med paus. Jag tog paus och fick ett års csn extra. Så kör