Lugn men Deprimerad till meningslöshet…

Har under flera år känt mig deprimerad, värdelös och märkligt nog… Lugn? Visst! Jag bibehåller ett “status que” och forsätter detta värdelösa liv medans mitt huvud har gett mig tankar på att “jag vill ta mitt liv” dagligen. Allt är tekniskt sett “meningslöst” … universum, sakerna jag har, allt jag gör, mitt liv och till och med andras liv.

 

Man tänker att livet skall/kommer bli bättre med tiden… (“Hoho, you thought wrong, naive child!”) Trots att man vet(verkligen) vet att det inte kommer bli så. Visst!(igen) “Familj” och “vänner” säger att man betyder nåt för dom och att “dom” blir ledsna om man omintetgör sig själv på direkten man önskar man kunde. Men det är “dom” det… Det är mer hur man betyder för “sig själv”… “”F” dom!!!” säger jag för mig själv för jämnan.

 

Har återigen tagit en “sjukdag” från jobbet(pga, ogillar det och vill undvika en elak person där. “Byta jobb?” Visst ja… Om jag bara inte har några erfarenheter till något alls och saknar intresse till allt.) och spenderat 70% framför datorn, och ser inget av värde för mig själv/världen… Dom andra 30% har spenderats på köks golvet, på rygg och funderat på om man ska börja ett självskadebeteende(som känns helt onödigt) eller om man bara ska sätta sig i bilen och köra 130km av vägen vid en bra raksträcka? Eller om man ska försöka få upp farsans vapenskåp och bli av med sig själv på det sätt man helt vill? (känns lite svårt, men jag vet var det är och ingen är i närheten av det, med “många” händiga verktyg där.)

 

Borde nog äta något för det här dygnet. Kanske en påse popcorn eller nåt… Inte för att det hade gjort någon skillnad på vad för mat det är… När det bara fortsätter eländet. (och med det här kommer nog: “Ät något så känns det nog bättre! Sen kan du gå tillbaka och leva lite längre till och så blir nog allt prima! 😀 😀 😀 ” … “Yeah F that!”)

Så… Slutpoängen på detta? (Som inte är ett rejält “pang!”) Borde jag återigen försöka få hjälp, som inte funkar, varar länge nog och får mig till att må lite sämre för varje gång? tips på annat är välkommet. Annars kommer jag grubbla vidare tills jag väljer nåt själv…

(Ber om ursäkt för mycket text.)

[Yellow Tarosu]

Det är definitivt inte ditt fel att du känner som du känner. Att du är där du är beklagligt och känner själv stor medkänsla och önskar dig frihet från ditt lidande. Jag vet väldigt lite om din bakgrund, men mest troligen är det ett antal ganska oturliga händelser som du inte kunnat kontrollerat som gör att du är där du är just nu.

Livet blir inte per definition bättre med tiden som det gärna talas om och bara för att du byter jobb, miljö eller något helt annat så behöver inte det göra att det blir bättre. Vad som däremot kan göra saker bättre är det du gör med dig själv. Om du var totalt deprimerad så hade du antagligen avslutat ditt liv för ganska länge sedan. Men nu har någon del av dig skrivit ett inlägg och tryckt på skicka. Så är du verkligen helt deprimerad? Eller finns det någon del inom dig som försöker söka och hitta hjälp?

Poängen är inte att må prima och vara på topp hela tiden. Det är snarare väldigt osmart för att inte säga ohälsosamt att försöka vara på sin peak hela tiden. Desto viktigare är det att ständigt jobba med sin motivation. I ditt fall låter det som att du behöver hjälp med det.

[Indigo Jysyne]

Hej!
Låter som du har det väldigt jobbigt. Ville bara ge ett tips som funkat för mig. Jag har sett negativt på tillvaron, varit deprimerad och haft dålig självkänsla. Mina relationer har inte heller varit harmoniska. Nu är allt mycket bättre. Det som hjälpt mig är mental träning och positiva affirmationer. Jag spelade in jagstärkande budskap på band som tex jag är värdefull, jag är älskad, jag duger etc. Dessa lyssnade jag sedan på om och om igen. Sakta men säkert började jag se mer positivt på tillvaron och mitt trasiga inre läkte. Det gäller bara att inte ge upp för det går inte över en natt utan är en process. Styrkekramar från mig till dig.