Leva för någon annans skull?

Hej jag mår dåligt titt som tätt och jag har haft och kan fortfarande ha självmordstankar. Om jag nu då väljer i att leva fast jag mår dåligt för att andra ska må bra, så är det väl inget fel med det, eller?

Det känns ibland som att vad man än gör så duger det inte. Dessutom har jag svårt ibland att beskriva vad det är som känns jobbigt. Vilket gör att jag hellre håller det för mig själv även om jag ibland kan finna ordförråd att beskriva.

Vad du än lever för, är prio nummer ett att du fortsätter leva. Kanske är det en god marmeladmacka till frukost som gör det. Kanske har du en lustig spricka i sovrumstaket som lätt intresserar dig att kolla på. Att leva för andra är också ett alternativ, precis som du nämner. Som djupast nedstämd, tror jag det kan vara svårt att komma ihåg att ett fullbordat självmord skadar många – fastän det kanske inte känns så. Fler bryr sig än vad man kanske tror. Dessutom är du värd att må på bra och leva hela ditt liv. Förhoppningsvis kan du leva för din egen skull en dag. Tills dess kan du grabba tag i den anledning som är lättast för stunden att anamma, i syfte att hålla huvudet över ytan.

Ta hand om dig.

Anonym skrev:

Vad du än lever för, är prio nummer ett att du fortsätter leva. Kanske är det en god marmeladmacka till frukost som gör det. Kanske har du en lustig spricka i sovrumstaket som lätt intresserar dig att kolla på. Att leva för andra är också ett alternativ, precis som du nämner. Som djupast nedstämd, tror jag det kan vara svårt att komma ihåg att ett fullbordat självmord skadar många – fastän det kanske inte känns så. Fler bryr sig än vad man kanske tror. Dessutom är du värd att må på bra och leva hela ditt liv. Förhoppningsvis kan du leva för din egen skull en dag. Tills dess kan du grabba tag i den anledning som är lättast för stunden att anamma, i syfte att hålla huvudet över ytan. Ta hand om dig.

Tack ? du med hörru ?

Jag tycker faktiskt inte att man måste leva för andras skull.

Anonym skrev:

Hej jag mår dåligt titt som tätt och jag har haft och kan fortfarande ha självmordstankar. Om jag nu då väljer i att leva fast jag mår dåligt för att andra ska må bra, så är det väl inget fel med det, eller?

Jag har tänkt på det här jättemycket eftersom jag just nu är i en period (sen 3 månader tillbaka) där jag verkligen lever för mina närståendes skull och vilja, inte för min egen. Brottas otroligt mycket med detta eftersom vissa dagar är så outhärdliga att jag inte förstår varför jag fortsätter kämpa, när jag ändå inte gör det för mig själv. Bättre dagar kan jag förstå att det är depressionen, alltså sjukdomen, som genom sitt sätt att få mig att känna mig totalt värdelös också säger att jag inte har något kvar att leva för (eftersom jag är värdelös och därmed inte har “rätt” att känna harmoni och glädje). Genom att leva för andra, som tycker att en är värdefull och att en förtjänar ett bra liv, är ju på ett sätt att räcka fuck you till ens sjukdom. Att man ger sig själv fler chanser till ett liv man orkar leva. Så på ett sätt så gör en det för sig själv. På ett sätt har man fortfarande hopp om ett friskt liv när en överlåter viljan att leva åt andra en stund, ett hopp om att den kommer tillbaka någon gång när man själv orkar och har kapaciteten till det (alltså när hjärnan är i kemisk balans igen) Och det kan vara något att försöka hålla kvar vid. Men jag vet också att det inte går alltid, helt beroende på hur sjuk man är. När det inte går, MÅSTE vården hjälpa en.

Ett kortare svar på din fråga: Det är absolut inget fel med att välja att leva för andras skull än din egen, för i slutändan har du gjort det för dig själv också.