Hem > Forum > Arbete & Skola > Känns som ingen förstår mig

Känns som ingen förstår mig

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Det känns som ingen förstår mig. Jag mår verkligen inte bra. PÅ utsidan ser det ut som jag mår, men det gör jag verkligen. Är stressad över min skolgång. Jag gjorde ett sne steg i julas när jag och min pojkvän hade gjort slut ”tagit en paus”. Vilket gjorde att jag förlorade flera vänner som då var mina bästa vänner. Jag och min kille är nu tillsammans men det känns som vi är längre ifrån varandra än någonsin. Allt känns så meningslöst just nu, har tankar som en 18 åring inte borde ha. Kom precis ”ut” ur en depression, är inte redo för att komma ner till djupet igen. Men jag är påväg, jag är just nu är tickade bomb som kommer smälla vilken dag som helst är jag rädd för. Flyttade med min pojkvän till en lägenhet där jag inte trivs, men han förstår inte, han vägrar flytta och jag älskar han för mycket för han säga emot…

    Det känns som ingen förstår mig. Jag mår verkligen inte bra. PÅ utsidan ser det ut som jag mår, men det gör jag verkligen. Är stressad över min skolgång. Jag gjorde ett sne steg i julas när jag och min pojkvän hade gjort slut ”tagit en paus”. Vilket gjorde att jag förlorade flera vänner som då var mina bästa vänner. Jag och min kille är nu tillsammans men det känns som vi är längre ifrån varandra än någonsin. Allt känns så meningslöst just nu, har tankar som en 18 åring inte borde ha. Kom precis ”ut” ur en depression, är inte redo för att komma ner till djupet igen. Men jag är påväg, jag är just nu är tickade bomb som kommer smälla vilken dag som helst är jag rädd för. Flyttade med min pojkvän till en lägenhet där jag inte trivs, men han förstår inte, han vägrar flytta och jag älskar han för mycket för han säga emot…

     

    Hej, jag tror jag förstår dig. Det är mycket du går och bär på. Kanske kan vi bryta ner det och lista upp för att få en överblick?

    – Känsla av att ingen förstår

    – Mår inte bra

    – Utstrålar (osant) välmående

    – Stressad över skolan

    – Snedsteg med pojkvän vid paus

    – Avslutad depression

    – Trivs inte med boendet

    – Gap mellan dig och killen

    – Känsla av meningslöshet

    Att inte må bra i vardagen är tungt. Speciellt när ens omgivning tror att man mår bra, för att det är det man utstrålar, vilket leder till känslan av att ingen förstår. Vad tror du skulle hända om du pratade med någon du litar på om hur du känner? Hur skulle din omgivning reagera om de visste att du inte mådde bra? Kanske skulle du då inte känna dig lika ensam i det hela? Vad är du stressad över i skolan? Har det kanske blivit bättre? Ofta är jag stressad när jag inte vet vad som väntar men när det väl är igång så känns det mer okej! Hur är det för dig? Är din pojkvän påverkad över ditt snedsteg i julas, påverkar det er relation idag? Kanske blir det bättre om ni pratar om det? Bra att du kommit ur en depression, du ska inte ner igen. Vad var det som triggade dig att ”sjunka” förra gången? Kan vi motarbeta det så att du inte sjunker igen? Måste du och din pojkvän bo tillsammans? Kanske kan du bo hos din familj men umgås med din pojkvän när ni båda känner för det? Så kanske det inte känns lika tungt? Ta hand om dig så länge! Kram!

    En bra bok jag läste vid din ålder, Alkemisten med Paulo Coelho. Handlar om en kille men det spelar ingen större roll utan det är svansen där i mellan som är intressant och om du inte känner för ett ställningstagande av hur boken slutar så är det precis som det steget du tog dig ur med, utan att hänvisa till slutet som en mening om din symbolik för vad det är. Men boken är motiverande, lycka till :)!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.