Jag vill somna in och aldrig vakna

[Pink Gipetu]

Tanken har funnits så länge, att somna in och inte vakna.
När jag dör kommer ingen märka det, jag vill egentligen bara försvinna. Tänk att få dö.

Jag vill inte längre, men har alltid varit för feg, det är en skam det med.

jag vill inte ha någon begravning, jag vill bara försvinna.

[Pink Firaga]

Jag sitter inne med samma känsla och jag kan härleda den till att egentligen känna ”-bara låt mig vara!!” Vilket har sin grund i att där är för mycket runtomkring som påverkar mig negativt. Är det något du känner igen?

[Purple Docude]

Känner igen mig. Vad är det som har gjort att du känner så? Har det hänt något särskilt i ditt liv? <3

[Pink Gipetu]

Purple Docude skrev:

Känner igen mig. Vad är det som har gjort att du känner så? Har det hänt något särskilt i ditt liv? <3

Jag tror att det beror på en känsla av utanförskap. Att kämpa och göra sitt bästa, men ändå alltid känna sig värdelös.
Jag kan jobba som en maskin, bara köra på och inte känna någonting.
Jag vande mig med att inte känna något när jag var liten, att stänga av allting.
Det gjorde jag för överleva, jag växte upp i ett hem som var i kaos ibland, det blev som en överlevnadsstrategi.
Hur tänker du?

[Pink Gipetu]

Pink Firaga skrev:

Jag sitter inne med samma känsla och jag kan härleda den till att egentligen känna ”-bara låt mig vara!!” Vilket har sin grund i att där är för mycket runtomkring som påverkar mig negativt. Är det något du känner igen?

Jag vet inte riktigt, det jag kan tänka mig är att jag jobbar mycket hårt och har inte så mycket för det.

[Green Boriti]

Känner samma just nu. Vet egentligen inte vad jag ska ta mig till. Tror det mesta grundar sig i att jag aldrig haft tid att ta hand om mig själv eller bygga upp min självkänsla ordentligt.

 

Utan att bli för negativ känns livet bara så meningslöst oavsett. Är det bara depressionen som talar eller ser verkligheten ut på detta sätt? :/

 

Mvh

[Indigo Fijylo]

<3 Åh, jag tycker det låter som en jätteviktig insikt att du upptäckt att det handlar om att du har stängt av dina känslor från uppväxten. Och det du skriver sedan om att kunna arbeta som en maskin pga. det. Även viktig insikt och smärtsamt detta med leva i utanförskap och känna sig dålig oavsett.

Kan man tänka sig att du kan öva på att känna – igen?  Kanske i små, små myrsteg våga få kontakt med sitt inre?

Jag hoppas du får må bättre snart och slipper slita på det här omänskliga sättet. Du förtjänar s-å mycket mer!

[Pink Fesyjy]

Sitter precis och känner lite samma sak.
Du är inte ensam och jag hoppas verkligen att du kan få må bättre. Kanske tala med någon på vårdcentralen om hur du känner och få prata med någon som kan hjälpa dig?