Hur vågar man söka hjälp?

I snart 10 av mitt 20 år långa liv har jag haft psykiatrisk problematik som har eskalerat med tiden. Nu känner jag att det finns två val, antingen tar jag tag i mina självmordstankar och avslutar allt, eller så försöker jag söka hjälp. Delar av mig vill fortsätta leva för att jag har människor i mitt liv som jag vet skulle vara ledsna ett tag i alla fall om jag dog. Men sen känner jag samtidigt att jag som person inte längre har så mycket att leva för och då är det kanske det enklaste att bara avsluta livet. Ni kanske förstår dilemmat. Nu känner jag i alla fall att jag börjar komma till bristningsgränsen och att vägskälet snart är här. och då kanske det kan vara värt ett försök att söka hjälp. Men hur gör jag detta? Jag vågar inte ringa någon för att boka något samtal på vårdcentralen och ännu mindre blotta mina mörkaste tankar för någon person som jag dessutom inte känner. Den biten känns som ett hinder jag inte kan ta mig förbi.

[Blue Dimuby]

Kan du med nedskrivna ord förklara hur du mår? Isåfall kan du boka en tid på vårdcentralen och säga att du mår psykiskt dåligt och enkelt förklara för att sedan när du är på vårdcentralen räcka över ett papper? Eller känns det helt omöjligt att ringa det samtalet? Alternativ kolla ungdomsmottagningen där du bor, de brukar ha drop in – kanske kan du gå dit?

Att skriva ned hur jag mår har alltid varit en hjälp för mig när jag haft social fobi och inte kunnat prata för mig. eller haft väldigt svårt för det.

 

 

Anonym skrev:

I snart 10 av mitt 20 år långa liv har jag haft psykiatrisk problematik som har eskalerat med tiden. Nu känner jag att det finns två val, antingen tar jag tag i mina självmordstankar och avslutar allt, eller så försöker jag söka hjälp. Delar av mig vill fortsätta leva för att jag har människor i mitt liv som jag vet skulle vara ledsna ett tag i alla fall om jag dog. Men sen känner jag samtidigt att jag som person inte längre har så mycket att leva för och då är det kanske det enklaste att bara avsluta livet. Ni kanske förstår dilemmat. Nu känner jag i alla fall att jag börjar komma till bristningsgränsen och att vägskälet snart är här. och då kanske det kan vara värt ett försök att söka hjälp. Men hur gör jag detta? Jag vågar inte ringa någon för att boka något samtal på vårdcentralen och ännu mindre blotta mina mörkaste tankar för någon person som jag dessutom inte känner. Den biten känns som ett hinder jag inte kan ta mig förbi.

Blue Dimuby skrev:

Kan du med nedskrivna ord förklara hur du mår? Isåfall kan du boka en tid på vårdcentralen och säga att du mår psykiskt dåligt och enkelt förklara för att sedan när du är på vårdcentralen räcka över ett papper? Eller känns det helt omöjligt att ringa det samtalet? Alternativ kolla ungdomsmottagningen där du bor, de brukar ha drop in – kanske kan du gå dit? Att skriva ned hur jag mår har alltid varit en hjälp för mig när jag haft social fobi och inte kunnat prata för mig. eller haft väldigt svårt för det.

Ja det skulle nog vara skönt att skriva ned hur jag känner för att slippa berätta. Men det är också samtalet som känns så himla jobbigt att göra. Tror att ungdomsmottagningen bara har videosamtal nu pga covid men jag har bokat ett sådant för att jag tänker att det ska kännas lättare. Dock har jag gjort det flera gånger förr också men avbokat när det börjar närma sig för att jag blir så himla nervös

Vet du, jag känner igen mig med att inte våga söka hjälp. Samtidigt som det känns olidligt att fortsätta såhär. Kanske att vi båda skulle kunna göra det? Och liksom tar sats att vi vet att vi hejar på varandra mentalt. Jag tänker också att som personen ovan skrev att det borde räcka att säga att man mår psykiskt dåligt, när man pratar i telefon med vårdcentralen?

Jag sökte hjälp som ung och nu …i medelåder… har jag jättesvårt… (fastän jag vet att jag nog behöver kontakt) …nästan en omöjlig känsla av att söka hjälp via psykitrin. Jag har förstått att mycket har ändrats men jag väljer att inte ta risken… jag söker inte hjälp via sjukvården. Jag kanske är dum men mina erfarenheter säger mig att jag måste klara detta själv… vilket jag inte gör, känns det som nu i alla fall.

[Purple Nodali]

Att sträcka ut en hjälpande hand till en medmänniska som är i nöd känns ofta mycket lättare för oss än att själva behöva be om hjälp. Vi vill klara oss själva. Vi vill vara starka. Vi vill inte vara en börda. Sanningen är dock att vi alla behöver varandra. Ena stunden är det vi som behöver hjälp i den andra är det vi som hjälper den som hjälpte oss tidigare eller någon annan som behöver det. Vi måste försöka utveckla inom oss en ödmjukhet som förmår oss att både kunna be och ta emot hjälp med tacksamhet och uppskattning när vi är i behov av det. Samtidigt kan vi igenom den hjälpen vi får bli förhoppningsvis bättre och klokare och utveckla i vår tur förmågan att så småningom bli den som i stället kan hjälpa andra. Ena stunden är vi läraren och i en annan eleven i livets skola. Det är så vi alla utvecklas mot våran slutmålet.

Vi kan dock inte glömma hur väsentligt det är att hjälpa sig själv.

Ge inte upp och sök efter möjliga vägar ut ur det tillstånd som du beskriver. Tappa aldrig tron att det är möjligt. Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv. De skapar vår värld. Du är så ung, med så många saker kvar att uppnå och upptäcka i livet. Tiden skapar, förändrar, lindrar och omvandlar allt,  utom Gud.
Så småningom kommer du att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte vägar någon annanstans.
Sann lycka och välmående är ett inre tillstånd som man bara kan uppnå om man arbetar konstant med sig själv. Lyckan är ingen fysisk plats. Inte heller beroende av social-, karriär-, familj- eller ekonomiskstatus.  Lär känna dig själv. Försök förstå vad som händer i din inre väld och i ditt liv. Gör din inre utveckling och förändring till det bättre den nya mening av ditt liv och lyckan ska komma till dig. Det finns så otroligt mycket som du kan förändra i ditt inre och yttre liv, även om det inte alltid känns så. Vi har alla enorma potentialer inom oss själva som bara väntar på att bli upptäckta och utvecklade. Som en frö i vår trädgård, planterad i bra jord, men utan vatten, sol och omvårdnad för att växa och uppnå sin riktiga potential. När vi plötsligt ser till att uppfylla dessa behov, vecka efter vecka, år efter år, kommer det att växa och slutligen bli ett vackert och fint träd som då belönar vårt hårda arbete med skugga och frukter.

Rekommenderar starkt en video på Youtube från Dr. Gabor Maté. Denna är en av många andra jättebra videos av honom. Jag hoppas att du kan få något ut av den.

https://www.youtube.com/watch?v=IoppxgDTzUU&t=2526s&ab_channel=MotivationThrive

Några andra tankar om livet och självmord:

Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över,  och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi alltid har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början.  Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

Angående dina tankar kring självmord skriver jag nedan några få ord som förhoppningsvis kan hjälpa dig att se på vissa saker från ett nytt perspektiv:

Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling.  Svaret på den här frågan är att ingen människa  finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden. I stället för att lösa ett problem förvärrar man väldigt mycket sin egen situation.

Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden och följa med anden efter döden, liksom alla positiva egenskaper och utveckling som anden åstadkommit.  Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga planen. Eller enklare sagt, som att byta kläder. Du kan byta om till nya och fina kläder men under desamma finns det fortfarande samma kropp som tidigare.

Långt in i vår själ vet vi, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i oss. Det är bl.a. till för att anden ska  utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum.

Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så. Den som kärlek andra ger mer och mer ackumulerar för att kunna fortsätta att ge.

Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

Allt gott <3

 

 

 

Anonym skrev:

Vet du, jag känner igen mig med att inte våga söka hjälp. Samtidigt som det känns olidligt att fortsätta såhär. Kanske att vi båda skulle kunna göra det? Och liksom tar sats att vi vet att vi hejar på varandra mentalt. Jag tänker också att som personen ovan skrev att det borde räcka att säga att man mår psykiskt dåligt, när man pratar i telefon med vårdcentralen?

ja vi kanske kan hitta styrkan i den andra för att våga ringa. Det är nog som du säger att det räcker att säga att man mår psykiskt dåligt så får den som svarar göra en bedömning

Purple Nodali skrev:

Att sträcka ut en hjälpande hand till en medmänniska som är i nöd känns ofta mycket lättare för oss än att själva behöva be om hjälp. Vi vill klara oss själva. Vi vill vara starka. Vi vill inte vara en börda. Sanningen är dock att vi alla behöver varandra. Ena stunden är det vi som behöver hjälp i den andra är det vi som hjälper den som hjälpte oss tidigare eller någon annan som behöver det. Vi måste försöka utveckla inom oss en ödmjukhet som förmår oss att både kunna be och ta emot hjälp med tacksamhet och uppskattning när vi är i behov av det. Samtidigt kan vi igenom den hjälpen vi får bli förhoppningsvis bättre och klokare och utveckla i vår tur förmågan att så småningom bli den som i stället kan hjälpa andra. Ena stunden är vi läraren och i en annan eleven i livets skola. Det är så vi alla utvecklas mot våran slutmålet. Vi kan dock inte glömma hur väsentligt det är att hjälpa sig själv. Ge inte upp och sök efter möjliga vägar ut ur det tillstånd som du beskriver. Tappa aldrig tron att det är möjligt. Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv. De skapar vår värld. Du är så ung, med så många saker kvar att uppnå och upptäcka i livet. Tiden skapar, förändrar, lindrar och omvandlar allt, utom Gud. Så småningom kommer du att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte vägar någon annanstans. Sann lycka och välmående är ett inre tillstånd som man bara kan uppnå om man arbetar konstant med sig själv. Lyckan är ingen fysisk plats. Inte heller beroende av social-, karriär-, familj- eller ekonomiskstatus. Lär känna dig själv. Försök förstå vad som händer i din inre väld och i ditt liv. Gör din inre utveckling och förändring till det bättre den nya mening av ditt liv och lyckan ska komma till dig. Det finns så otroligt mycket som du kan förändra i ditt inre och yttre liv, även om det inte alltid känns så. Vi har alla enorma potentialer inom oss själva som bara väntar på att bli upptäckta och utvecklade. Som en frö i vår trädgård, planterad i bra jord, men utan vatten, sol och omvårdnad för att växa och uppnå sin riktiga potential. När vi plötsligt ser till att uppfylla dessa behov, vecka efter vecka, år efter år, kommer det att växa och slutligen bli ett vackert och fint träd som då belönar vårt hårda arbete med skugga och frukter. Rekommenderar starkt en video på Youtube från Dr. Gabor Maté. Denna är en av många andra jättebra videos av honom. Jag hoppas att du kan få något ut av den. https://www.youtube.com/watch?v=IoppxgDTzUU&t=2526s&ab_channel=MotivationThrive Några andra tankar om livet och självmord: Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi alltid har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några. Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning? När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv. Angående dina tankar kring självmord skriver jag nedan några få ord som förhoppningsvis kan hjälpa dig att se på vissa saker från ett nytt perspektiv: Att dö kan kännas som en väg ut ur ett liv som saknar mening, ro och harmoni och som slutligen skulle kunna leda till ett avslut på lidandet, tomhet och allt mörker som man har i sitt inre- och/eller yttreliv. Det finns dock något väldigt viktigt som många inte tänker på förrän det är för sent. Och det är om beslutet att avsluta sitt liv verkligen leder till de resultaten som man förväntade sig och som drev en själv till denna handling. Svaret på den här frågan är att ingen människa finner de som de söker när de väljer att avsluta sitt liv. Anledning till det är att döden inte tar död på något annat än den fysiska kroppen. Anden, eller själen om man så vill kalla den, fortsätter att existera. Den fanns innan detta liv började och kommer att fortsätta att finnas efter det som vi brukar kalla döden. I stället för att lösa ett problem förvärrar man väldigt mycket sin egen situation. Lidandet, mörkret och alla negativa saker som man försöker få ett avslut på genom att ta sitt liv, inte försvinner med kroppen, utan dessa har sitt ursprung egentligen i vår riktiga essens, alltså anden, och kommer därför att överleva döden och följa med anden efter döden, liksom alla positiva egenskaper och utveckling som anden åstadkommit. Att dö är med andra ord, inget annat än att byta till en annan dimension, eller plan, från den fysiska planen där vi behöver våra kroppar för att vara verksamma, till den andliga planen. Eller enklare sagt, som att byta kläder. Du kan byta om till nya och fina kläder men under desamma finns det fortfarande samma kropp som tidigare. Långt in i vår själ vet vi, att livet är en gåva för anden som egentligen definierar livet i oss. Det är bl.a. till för att anden ska utvecklas och sakta men säkert, genom otaliga många existenser, uppnå en högre nivå av moralisk och intellektuell utveckling, och som konsekvensen därav leva lyckligt och i perfekt harmoni med sig själv och i sin roll i universum. Vi alla behöver kärlek, både ge och få. Du är älskad även det inte kan kännas så. Den som kärlek andra ger mer och mer ackumulerar för att kunna fortsätta att ge. Det finns så mycket mer att säga om det. Jag hoppas att du finner kraft att ta dig igenom denna mörka stund i ditt liv. Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp. Allt gott <3

Jag hör vad du säger och tack för de fina orden. Jag tror dock det just med döden handlar mycket om vad man tror på själv. Jag tror till exempel att livet tar slut när det tar slut, det finns liksom inget som lever vidare. Det gör ju att döden verkligen känns som något som faktiskt bara hade varit skönt, men det är ju upp till var och en vad man tror på.

Anonym skrev:

Jag sökte hjälp som ung och nu …i medelåder… har jag jättesvårt… (fastän jag vet att jag nog behöver kontakt) …nästan en omöjlig känsla av att söka hjälp via psykitrin. Jag har förstått att mycket har ändrats men jag väljer att inte ta risken… jag söker inte hjälp via sjukvården. Jag kanske är dum men mina erfarenheter säger mig att jag måste klara detta själv… vilket jag inte gör, känns det som nu i alla fall.

jag förstår precis känslan. Har också några tidigare erfarenheter som är en stor anledning till att jag inte vågar söka hjälp.  Samtidigt i mitt mående nu så känner jag att det kan ju inte bli sämre än vad det redan är, så rent logiskt vad har jag egentligen att förlora på det? Förstår du lite min tanke?

[Purple Nodali]

Anonym skrev:

Jag hör vad du säger och tack för de fina orden. Jag tror dock det just med döden handlar mycket om vad man tror på själv. Jag tror till exempel att livet tar slut när det tar slut, det finns liksom inget som lever vidare. Det gör ju att döden verkligen känns som något som faktiskt bara hade varit skönt, men det är ju upp till var och en vad man tror på.

Jag håller 100% med dig att det är upp till var och en vad man tror på.

Jag har stor respekt för ditt som alla andras val att tro på vad ni/de vill eller inte tro på något alls.

Jag önskar bara att inga människor i denna värld slutade dock att tro på livet och sig själva. Det finns så otroligt mycket kunskaper som samlats i tusental år om både livet och om oss människor som bara väntar på att bli upptäckta och potentiellt förändra våra liv. Det finns så mycket kunskaper inom bl.a. psykologi och filosofi.  Att skapa ett liv som känns värt att leva och inte minst göra oss till bättre livskamrater av oss själva genom livet. Det kan alla göra om man verkligen vill och engagerar sig i ett kontinuerligt sökande och arbete.

Om du inte redan har sett rekommenderar jag återigen att kolla på denna video. Kan detta vara ett första steg för dig en helt ny riktning?  Det hoppas jag verkligen <3

https://www.youtube.com/watch?v=IoppxgDTzUU&t=2526s&ab_channel=MotivationThrive

Sök hjälp till psyaktrisk akut eller på vårdcentral och be om att få en psykolog eller annan profesionell utbildad personal. Kan du be någon följa med dig då du ska besöka psykiatrin eller vårdcentralen. Ge inte upp fortsätt välj  leva och ta hjälp med samtal om allt vad du tänker. Vem bor närmast dig som kan hålla koll på dig? Om du befinner dig i lång mörk tunnel som du inte ser någon utväg ifrån så försök tänk på att du kommer hitta ljuset tillbaka i ditt liv. Du vågar söka hjälp.