Jag är sen så länge jag kan minnas en prokrastinerare. Jag väntar så länge det bara går att komma igång för att undvika det jobbiga, sen kasta ihop något i sista minuten av tidspress. Detta är något som bidrar mycket till att få mig att må sämre. Det känns omöjligt att börja, att sitta ner och ta sin tid. Tidigare har jag varit tvungen att få skäll eller krav ställda på mig för att det ska bli gjort. Så har det varit hela uppväxten. Får fysiska ångestsymptom bara av att sätta mig ner framför datorn. Jag skäms. Jag lägger just nu i princip ingen tid på skolarbete och det är en ohållbar situation men jag lyckas inte vända det. Är det någon annan som upplevt samma sak, och hur har ni tagit itu med det? Har ni några bra tips?
