Hur orkar folk jobba 8-9 timmar per dag?

[Olive Bitiqy]

Aldrig I mitt liv har jag upplevt så långa dagar som när ja fick mitt första jobb. Trodde det skulle bli bättre men det har snart gått ett år och det känns som jag levt 70 livstider. Dagarna är så långa? Det spelar ingen roll vad jag gör eller hur mycket/lite jag gör, de är alla oändliga. Vad är det här? Jag trodde tiden skulle gå snabbare när man blev vuxen?

Jag vet att jag är patetisk men förstår ändå inte hur folk pallar.

Tycker också det är orealistiskt. Så onaturligt att vi ska spendera i princip hela vår vakna tid på en arbetsplats trots att vi inte alls behöver för att produktionen ska hållas igång i landet. Och detta för att tjäna någon annan? Det är en absurd idé! Sex timmars arbetsdag är max. Man borde även införa medborgarlön.

[Indigo Vutaqy]

Tycker också det känns onaturligt. Har inte haft många jobb tyvärr.

Har haft endel praktikperioder på 8 timmar/ dag, men annars har jag haft jobb på högst 6 timmar/dag i perioder. Dessa jobb och praktiker har gjort mig såååå uttröttad. Varje eftermiddag och kväll gick åt till att äta och vila, kändes som att livet bara bestod av jobb och inget annat.

Tror ärligt talat att minst 2-3 timmar är lite dödtid för de flesta, och man skulle kunna utföra de flesta jobb på typ 4-5 timmar istället för 8 egentligen, åtminstone för att jobba produktivt och känna att man faktiskt lever på fritiden liksom….

 

 

Håller med, Indigo Vutaqy. Tror det finns studier som visat att det “faktiska arbetet” ligger någonstans på högst 5 timmar. Också funderat massor på hur människor orkar – i längden. Ibland har jag misstänkt att de är uppvuxna i en familj med en kultur av hög arbetsmoral att det är typ livsuppgiften/meningen med livet. Folk vill inte sticka ut och därför gör de enligt normen och arbetar också på det här hysteriska sättet.

För mig är det helt obegripligt men min syster och jag har pratat med varandra om det här ämnet hur folk pallar arbeta så mycket och kommit fram till att vissa verkar få med sig det i modersmjölken på något sätt. Vi själva är knappast uppfostrade så. Tvärtom är frihet allt som spelar roll. Hur blir en människa fri och hur gör man för att få att leva och bestämma så mycket själv i sitt liv. Det är målet. I min ursprungsfamilj har vi pratat mycket om arbetsvägran, om arbetskrav och hur man kan slippa maktförhållanden.

Hur är ni “skolade” om ni vill säga? <3

[Olive Bitiqy]

Red Simyna skrev:

Håller med, Indigo Vutaqy. Tror det finns studier som visat att det ”faktiska arbetet” ligger någonstans på högst 5 timmar. Också funderat massor på hur människor orkar – i längden. Ibland har jag misstänkt att de är uppvuxna i en familj med en kultur av hög arbetsmoral att det är typ livsuppgiften/meningen med livet. Folk vill inte sticka ut och därför gör de enligt normen och arbetar också på det här hysteriska sättet. För mig är det helt obegripligt men min syster och jag har pratat med varandra om det här ämnet hur folk pallar arbeta så mycket och kommit fram till att vissa verkar få med sig det i modersmjölken på något sätt. Vi själva är knappast uppfostrade så. Tvärtom är frihet allt som spelar roll. Hur blir en människa fri och hur gör man för att få att leva och bestämma så mycket själv i sitt liv. Det är målet. I min ursprungsfamilj har vi pratat mycket om arbetsvägran, om arbetskrav och hur man kan slippa maktförhållanden. Hur är ni ”skolade” om ni vill säga? <3

 

Jag antar du menar utbildning. Gymnasiet gick ja 3 år el och energi med inriktning data och kommunikationsteknik. Extrem ångest och depression gjorde det svårt att bry sig, gjorde de minimala för att bli godkänd, lärde mig inget. Var arbetslös länge efter studenten. Gick sedan 1 år allmän kurs på folkhögskola fast jag redan hade alla allmänna betyg och därmed inte behövde, jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag hamnade där men det var någon koppling med att man efter det läsåret fick gå till en arbets-psykolog för att hitta rätt arbete för sig själv. Pandemin slog till precis när jag skulle komma i kontakt med dom och det blev aldrig av. Arbetsförmedlingen blev trött på mig till slut och skickade mig till Samhall.

<3 Syftade på om ni fått lära er något speciellt hemifrån av era föräldrar när det gäller synen på arbetslivet? T ex att gå till arbetet är oerhört viktigt och en plikt man har som medborgare. Tänker att vissa som är uppfostrade så oftast “biter i” och betar av de här långa arbetsdagarna? Att moroten ligger i att man är fostrad att göra så?

[Olive Bitiqy]

Red Simyna skrev:

<3 Syftade på om ni fått lära er något speciellt hemifrån av era föräldrar när det gäller synen på arbetslivet? T ex att gå till arbetet är oerhört viktigt och en plikt man har som medborgare. Tänker att vissa som är uppfostrade så oftast ”biter i” och betar av de här långa arbetsdagarna? Att moroten ligger i att man är fostrad att göra så?

 

Jaha, var de så! Jag fick ingen direkt “skolning” men mina föräldrar har en Life sucks and then you die -inställning. Kanske inte var så bra inflytande på min syn på arbetslivet. De har hela livet kallat mig för lat. Men jag vet inte hur mycket inflytande det hade

[Indigo Vutaqy]

Red Simyna skrev:

Hur är ni ”skolade” om ni vill säga? <3

Ja alltså… min far var/är väldigt dominant. Han var kärleksfull ibland men kunde ibland säga de mest elaka saker tänkbara. Han dömde oss hårt, kallade mig idiot för små fel…

En annan sak han försökte lära oss, var vikten av att studera- för att inte hamna på botten av samhället när man sedan söker jobb. Lite ironiskt då han själv inte är vidareutbildad efter grundskolan.. däremot är min mor det.

Tror mycket ‘pliktkänsla’ kommer från honom. Men även min känsla av ångest, och inte ‘trivas’ i livet som helhet. Att känna mig vilse.

Har inte riktigt funnit min plats varken i arbetsliv eller studier… det beror på både psykisk och fysisk dålig hälsa. 🙁 Och enorma prestationskrav.

Tack för era svar!

Låter inte så upplyftande med “life sucks and then you die” =) När du säger det brukade min pappa också påminna om hur meningslöst det är att ha ett arbete. Vilka förebilder man har =)

Prestationskrav låter inte heller kul alls. Eller bli kallad få idiot för minsta lilla felsteg. Förstår att det skapat förvirring i arbets- och studier att navigera och hitta rätt!

[Green Gohyte]

Tycker  ju arbetsförmedlingen borde hjälpt dig bättre.. Verkligen otur att pandemin kom ivägen också.

Du är inte lat, de har fel. Att du tog dig igenom gymnasiet trots depressionen är en stor prestation. Tror inte alls du behöver tänka på att du glömt saker du lärde dig heller. Det gör alla, men en avklarad gymnasieutbildning blir ett bevis på att du har förmågan att lära dig och det är det arbetsgivarna är mest intresserade av.

Skulle säga att det kan skilja enormt beroende på arbetsplats hur det är att jobba heltid. Man kan hitta jobb med möjligheter att påverka arbetstiderna själv, man kan utbilda sig delar av tiden, ha förmåner som träning på arbetstid etc etc. Att man känner att man får en vettig lön och kan utvecklas och få fler valmöjligheter med tiden gör ju också stor skillnad.

Ta hand om dig, sök dig framåt, testa dig för och var stolt över dina prestationer-det är du verkligen värd.

[Red Museby]

Jag är inte så un och har jobbat i en rak år…. så, vad gäller minst den typ jobb som jag gör (framför en dator): fikapausar, många tur till kaffeautomat och browsing 🙂 fast i bland så kommer man i “zon” och kan jobba många timar i sträck utan problem.

Jag skämtar lite, men det är inte så många som kan sitta framför en dator för 8-9 timar i sträck och vara produktiva. Nu gäller det ofta flextid, man tar pausar, promenader, går och tränar mitt på dagen, men när man känner sig produktiv så är det bara att jobba på! Det är bra också att holla sig borta från distraktioner och jobba i sträcker av 25 minuter. Det finns metoder hur man kan fokusera sig på jobbet. Ofta behövs inga 8 timar, det är verkligen för långt.

Sen kan man vara tjänsledigt, studieledigt, förälderledigt 🙂 Minst vi i Sverige har många möjligheter. Om man pluggar eller på annat sätt skaffar en bra position för att ta en flexibel jobb med bra villkor så blir det inte så farligt egentligen 🙂 Eller så gör man vad man verkligen gillar, det är inte alls omöjligt.