Hem > Forum > Arbete & Skola > Högsensitiv och trasig

Högsensitiv och trasig

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Jag har alltid fått höra att jag är ”överkänslig” och tar åt mig för lätt. När jag insåg att högkänslighet var något verkligt som även andra kan ha, gjorde det livet så mycket lättare. Problemet är att jag har ett par kollegor som hatar svaghet i alla dess former, och jag har under flera år fått höra hur jag, och andra jag håller av, inte duger i deras ögon. Under åren på mitt jobb har jag bara krympt alltmer, och kan knappt minnas den person jag tidigare var (tror faktiskt att jag var glad ibland?).

    Nu har jag precis varit sjukskriven en dryg månad, efter att jag inte längre kunde formulera meningar eller minnas saker, med mera. Det var som att hjärnan lade av, men med avkoppling och frånvaro av jobbet kom den igång igen. Började jobba i förrgår, och vad händer om inte att en kollega mejlar ut till hela arbetsgruppen om ett mindre misstag jag tydligen gjort för ett halvår sedan, i väldigt hårda ordalag om hur jag förstör för henne. Och ja, hon vet exakt varför jag varit sjukskriven.

    Nu har jag gråtit i ett dygn och försöker planera hur jag ska ta slut på allt. Jag hatar att vara så här skör, jag suger verkligen på att vara en normal vuxen människa. Jag förstår att jag är värd deras förakt, så här känslig får man faktiskt inte vara! Har inga nära vänner, inte så bra kontakt med syskon och föräldrar. Imorgon är det jobbdag igen och det känns helt oöverstigligt.

    En annan sak, jag har länge haft en stark föraning om att jag skulle dö på nyårsdagen. Hur visste jag inte, men jag såg fram emot det. Känns så tungt att det inte blev så, det skulle vara så skönt om universum bara gjorde det åt mig, så att det är över.

    Det är inte du som är för känslig! Kan man ens vara för känslig?! Det är väl dem som är för okänsliga?!….

    jag förstår att du inte trivs på ditt jobb. Kan du inte se dig om efter något annat för att rädda dig själv? Eller prata med chefen? För såhär ska du ju inte behöva ha det.
    Kram

    Trådstartaren

    Tack för kramen, det behövs! Jag har pratat med chefen flera gånger, hen är stöttande vid samtal, men jag vet att de hårda anses viktigare än jag. Det händer inget, liksom. Blev sjukskriven via företagshälsovården, och den läkaren har varit i kontakt med chefen också.

    Nu ska jag kontakta facket imorgon och se om de kan stötta, viktigt dock att inte chefen får reda på det, för då åker jag ut kvickt (har hänt andra).

    Vet att jag behöver nytt jobb, men det känns helt omöjligt att ta tag i medan jag krälar på marken och knappt klarar av att leva ens. Det är inte så bra med arbetsmarknaden mitt i pandemin heller. Nä, allt känns hopplöst just nu.

    Jag förstår dig.  Covid ställer till det så himla mycket också. Och som sagt så är det inte lätt att fixa att söka nya jobb när man inte mår bra.
    facket kan vara en idé, men om chefen kickar anställda för att de har kontakt med facket måste det ju absolut tas vidare! Så får det inte vara!!!

    Jag har alltid fått höra att jag är ”överkänslig” och tar åt mig för lätt. När jag insåg att högkänslighet var något verkligt som även andra kan ha, gjorde det livet så mycket lättare. Problemet är att jag har ett par kollegor som hatar svaghet i alla dess former, och jag har under flera år fått höra hur jag, och andra jag håller av, inte duger i deras ögon. Under åren på mitt jobb har jag bara krympt alltmer, och kan knappt minnas den person jag tidigare var (tror faktiskt att jag var glad ibland?). Nu har jag precis varit sjukskriven en dryg månad, efter att jag inte längre kunde formulera meningar eller minnas saker, med mera. Det var som att hjärnan lade av, men med avkoppling och frånvaro av jobbet kom den igång igen. Började jobba i förrgår, och vad händer om inte att en kollega mejlar ut till hela arbetsgruppen om ett mindre misstag jag tydligen gjort för ett halvår sedan, i väldigt hårda ordalag om hur jag förstör för henne. Och ja, hon vet exakt varför jag varit sjukskriven. Nu har jag gråtit i ett dygn och försöker planera hur jag ska ta slut på allt. Jag hatar att vara så här skör, jag suger verkligen på att vara en normal vuxen människa. Jag förstår att jag är värd deras förakt, så här känslig får man faktiskt inte vara! Har inga nära vänner, inte så bra kontakt med syskon och föräldrar. Imorgon är det jobbdag igen och det känns helt oöverstigligt. En annan sak, jag har länge haft en stark föraning om att jag skulle dö på nyårsdagen. Hur visste jag inte, men jag såg fram emot det. Känns så tungt att det inte blev så, det skulle vara så skönt om universum bara gjorde det åt mig, så att det är över.

    Fy fan vad arg jag blir när jag läser detta!!!!

    DU ÄR INTE FELET! Det är fan inget fel på dej! Inget fel på att vara känslig Tvärtom!

    Fy så jävla elakt av den där kollegan! Så många små människor som gör sådär, förminskar och hänger ut andra för att se bättre ut själva och flytta fokus från sig själva och sina egna felnoch brister fega små människor!

    Du duger och är helt PERFEKT precis som du är!

    STOR KRAM

    Fy fan vad arg jag blir när jag läser detta!!!! DU ÄR INTE FELET! Det är fan inget fel på dej! Inget fel på att vara känslig Tvärtom! Fy så jävla elakt av den där kollegan! Så många små människor som gör sådär, förminskar och hänger ut andra för att se bättre ut själva och flytta fokus från sig själva och sina egna felnoch brister fega små människor! Du duger och är helt PERFEKT precis som du är! STOR KRAM

    Håller med! 😡

    Tack för kramen, det behövs! Jag har pratat med chefen flera gånger, hen är stöttande vid samtal, men jag vet att de hårda anses viktigare än jag. Det händer inget, liksom. Blev sjukskriven via företagshälsovården, och den läkaren har varit i kontakt med chefen också. Nu ska jag kontakta facket imorgon och se om de kan stötta, viktigt dock att inte chefen får reda på det, för då åker jag ut kvickt (har hänt andra). Vet att jag behöver nytt jobb, men det känns helt omöjligt att ta tag i medan jag krälar på marken och knappt klarar av att leva ens. Det är inte så bra med arbetsmarknaden mitt i pandemin heller. Nä, allt känns hopplöst just nu.

    Dina kollegor är onda, vidriga och hemska människor! Låt dem inte ta ifrån dig din livsglädje! ❤️

    Hur har det gått för dig? Har du något annat vid sidan om jobbet, som du kan tänka på och vara glad för? Barn, syskonbarn, djur, hobby…. whatever?

    Hatar mobbning! Det är MOBBNING du blir utsatt för, och det är olagligt! Det är ett brott! Och det är ALDRIG ditt eget fel att du blir mobbad!!

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.