Hjärtr sorg, att komma över någon

Jag ska gå rakt på sak. Jag blev lämnad av den personen jag älskade mest på hela planeten. Han älskade mig otroligt mycket men under relationen har jag varit destruktiv! Det fanns mycket till det, han nekade mig väldigt mycket och en natt blev jag så full och fick kokain av 2 killar där en av dem som jag dessutom trodde var gay låg med mig. Inget som var alls planerat och jag minns hur utnyttjad jag i efterhand jag kände mig men jag gjorde det, jag genomförde akten och jag vill dö pga det! Jag berättade såklar direkt för min pojkvän Och jag är så arg på mig själv att jag kan ha betett mig så dåligt mot någon som älskade mig så högt! Han var min första och största kärlek och alla runt oss älskade oss som par! Men pga otroheten, min psykisk ohälsa, mina aggressioner som i sin tur fick honom och lämna mig! Visst han var inget att hänga i granen eller jag undrade ständigt om det fanns bättre där ute och mina vänner och familj har berättat i efterhandatt jag ringde ofta och grät pga vi bråkat eller att han inte kunde bli “bättre”. Vad “bättre” betyder idag vet jag inte eftersom det ända jag ser nu är bara bra saker om honom och hur vår relation var! Vi bråkade mycket och han hade stora problem själv också men jag vill inte leva med det jag har gjort. Det har gått 1.5 år sen den otroheten ägde rum och han tog tillbaka mig och vi var tillsammans I 1 år men jag vet att han aldrig kunde sluta tänka på det, vi hade ju ännu mindre sex än i början och tillslut inget alls eftersom han inte hade sexlust. Och jag nu i efterhand minns bara dem bra sakerna medans han minns allt det dåliga och nästan inget bra alls vilket är helt förståeligt eftersom han hade en annan syn på relationen än jag pga otroheten såklart! Jag mår så dåligt och jag har ingen livslust längre! Hur kunde jag vara så dum! Det har nu gått 3.5 månade sen jag blev lämnad och fick flytta ut. Han var inte bara min partner, han var min trygghet och jag tog sönder det. Hur kan jag låta mig själv vara värdig ett liv av lycka ens efter att jag gjort såhär! Mot honom men mot mig själv! Hur kan jag Förlåta mig själv för att ha tagit sönder det som mest betydde något! Jag är så arg på mig själv! Varför kan jag inte bara få vara normal! Att jag totalt tog honom för givet.  Har tid för psykolog och ska börja på antidepp om 1 vecka. Det har gått snart 4 månader! Blir det verkligen bättre? Släpper skulden någon gång och kan man verkligen få uppleva en sån passionerad kärlek igen och kan jag verkligen komma över honom!?

Hej, tycker det var jättestarkt gjort av dig att du berättade direkt för din pojkvän vad som hade hänt, alltså när du varit otrogen. I ljuset av det var tanken inte att bedra honom utan du var full och mådde psykiskt dåligt, som jag förstår det. Det kan nästan hända alla? Jag menar på riktigt att ibland kan man göra sådant som man ångrar djupt och har svårt att förlåta sig själv för. Och om man ser på situationen ur ett större perspektiv kanske man kan se där att tanken var aldrig att skada eller försätta sig i den. Tanken var heller inte att detta skulle ske. Men så hände det iaf. Lite där hade jag försökt nysta om jag vore dig och försökt gå in i en mer förlåtande fas emot sig själv. Kanske mantra för dig själv: Det var inte meningen. Det blev fel. Jag gjorde det inte med flit. Jag har också bett om ursäkt. Det var inte tänkt att det skulle bli såhär. Jag är ledsen för det.