Tack för ditt svar. ❤️ Jag har familj som sysselsätter mig. Och träning, som brukar va ventilen. Får vänta tills biopsistället läkt.
Du har så rätt i det du skriver, men ändå ser jag dödsbädd och mammalösa barn framför mig. Jag vill inte oroa någon i min närhet så det är bara min man som vet. Och han stöttar så gott han kan. Men han har ju också oro. Jag blir helt passiv. Orkar inget. Får skuldkänslor gentemot mannen. Vill va sansad och lugn. Hur lyckas folk?
