Hem > Forum > Arbete & Skola > Gymnasiet tar kål på mig help

Gymnasiet tar kål på mig help

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Hejsan. Jag är 15 och har precis börjat gymnasiet och är så förvirrad. Har tidigare alltid varit den som pluggat och som haft my shit together, och alltid mått någorlunda bra. Gick ut med 340 i merit i nian och med de ambitioner jag tidigare hade trodde jag att allt skulle lösa sig. Men jag valde fel linje. Jag har fått så mycket panik över det här och gråtit och grubblat och gråtit och grubblat om vart annat. Tidigare har jag tänkt att jag ska gå en linje som heter Sam med internationell profil. Den har liksom känts perfekt för mig, har alltid tyckt om samämnena väldigt mycket och politik och så. Men när gymnasievalet närmade sig tänkte jag för mycket. Aaalldeles för mycket. Jämförde kurser i timtals. Tror också jag kände lite press från min familj, som nästan alla gått natur eller teknik, det borde jag ju också klara av tänkte jag. Så då valde jag natur med inriktning samhälle. Men första året har man bara naturämnen och när jag väl satt där i skolan kände jag att det här går inte. Jag orkar faktiskt inte. Jag vill inte bli läkare eller vad det är nu är, vad gör jag här. Tror också att tidigare händelser i mitt liv och utmattning hann ikapp mig, och hela min värld bara snurrades bort från mig kändes det som. Jag var inte på en bra plats utan jag kände mig utmattad och deprimerad. Två veckor in ställde jag mig i kö till sam. Plats 3 i kö. Fan tänkte jag. Gick kvar ett tag på natur men kände att nädu, jag måste härifrån. För en gångs skull måste jag få känna att skolan inte bara handlar om prestation, vilket den i den här klassen gör. Medan jag stod i kö bytte jag till det humanistiska programmet, där jag gått sen dess. Jag har mått betydligt bättre och blivit varmt omhändertagen av de trevliga lärarna, kommit in i klassen och så vidare. Inte trott jag ska komma in på sam. Men sen, precis innan lovet får jag ett Mail om att det finns en plats, så jag byter. Men när jag byter till sam inser jag hur ovärt det känns, hur otryggt det känns med ännu en ny klass, två månaders plugg att ta igen och så. Jag orkade inte med något till mental breakdown. Där och då kände jag att rätt beslut var att stanna på hum (har tidigare även tänkt på det humanistiska programmet så det var liksom inte helt random bara sådär). Men nu när det blivit lov har alla tankar hunnit fatt mig igen. Jag vet att jag har haft så många möjligheter att göra rätt val, och det är också därför jag skuldbelägger mig själv så mycket. Vill bara gå tillbaka i tiden och skrika till mig själv att inte tänka så jävla mycket utan bara gå det du egentligen vill. Det som känns rätt egentligen. Nu känns allt hopplöst, allt fel. Känns som att varenda beslut jag tagit varit fel. Flera av mina vänner som var betydligt mer oseriösa än mig i nian läser matte c. De kommer säkert glida in på ingenjörsutbildningar efter studenten, medan jag står där, med vetskapen om att jag i nian tog emot ett diplom för bästa betyg, kunde blivit vad jag ville, nu står där med kanske bara matte 1b i handen, men med en jävla massa vetskap om kultur eller vad det är. Jag vet inte. Jag känner mig orkeslös och trött. Känns som att jag förlorat mig själv lite. Inget blev som jag tänkt mig.

    Hej fina du.

    Jag hör att du är väldigt väldigt stressad. Rädd för att gå miste om något? Jag var likadan, tyckte gymnasievalet kändes fruktansvärt. Minns hur jag grät i panik och stängde in mig på rummet. Fyller snart 27 idag. Velade mellan estet-musik och samhälle. Började musik, gick en termin. Mycket gråtande och jobbigt. Bytte till samhälle-språk. Grät där med och låste in mig på toan mycket i början. Stannade ändå.

    Läste italienska på samhällsprogrammet, av en slump. Blev nära vän med en tjej i klassen. Vår klass hade ett utbyte med ett italienskt gymnasium i tvåan. Lärde känna en italiensk familj och har åkt och hälsat på dem flera gånger, senast för två år sedan. Har haft mina bästa resor till Italien och jag och min klasskompis praktiserade där en sommar när vi var 17. Just det hade jag aldrig fått uppleva om jag gått estet (samtidigt som jag kanske hade varit duktigare musikaliskt och utvecklat andra saker där, träffat annat folk etc).

    Mina senare års ångest har varit över att jag velat bli musiklärare, kämpat med antagningsprov, kommit in, hoppat av, sökt igen etc. Dvs jag kunde komma in även fast jag inte gick estet i gymnasiet eftersom det finns många andra musikutbildningar/kurser att gå i efterhand. Har också gjort högskoleprov och vill man läsa Matte C kan man göra det på komvux (eller du måste väl kunna välja till det nu i gymnasiet + andra ämnen som ger behörighet?).

    Jag kan se i efterhand att gymnasievalet inte spelade någon större roll. Det jag vill säga är att DINA erfarenheter formar DIG till den unika fina person som DU är. Allting kan man inte styra och vissa saker är menade att ske. Var rädd om dig. Har du redan varit utmattad vid 15 års ålder? Tyckte jag läste det i din text. Det ABSOLUT viktigaste du har är din hälsa och ditt välmående. Det är INTE värt att bränna ut sig. Det är fruktansvärda krav på unga människor idag. Vi är inte gjorda för det här Instagramsamhället och att jämföra oss med andra hela tiden. Jaha, dina kompisar kan väl glida in på sina ingenjörsutbildningar sen om 3 år. Det skiter väl jag i 🙂 🙂 🙂 Du har ditt egna liv att leva.

    Kan du boka tid med en studievägledare för att få lite klarhet? Har du någon vettig vän? Eller så kan du skriva av dig mer här om du vill.

    Önskar dig en grym kväll och du verkar vara en fin person. Kram och ta hand om dig

    Btw – gör något som kan GE dig lite energi nu mitt i allt detta. Något som kan få dig att tänka på annat. Vet inte alls vad du tycker om att göra, men vadsomhelst egentligen! Bara få lite andra intryck.

    Det kommer att bli bra oavsett hur du gör.

    Trådstartaren

    Åå tack så mycket för svar!!❤️❤️❤️ Du verkar vara en väldigt fin person du med, tack så jättemycket för texten. Känner mig lite peppad nu också av det du berättade om din gymnasietid.

    Ja, jag tror nog att allt kommer bli bra ändå. På något sätt kanske det ändå var någon mening att det skulle bli såhär med alla linjer och hej och hå som jag inte inser nu. Kanske jag också hade och har målat upp en bild om klassen i sam och själva linjen, som inte riktigt stämmer med verkligheten. Gräset känns ju liksom alltid grönare på andra sidan. Nåväl, ja jag har verkligen så många fina vänner som jag kan prata med, är så tacksam för dem.

    Tror också att det var just det här lovet som gjorde att jag började tänka så mycket. När man inte har saker att göra och rutiner kan ju tankarna börja mala runt rejält. Men tror att allt kommer släppa lite när jag kommer tillbaka till skolan och tillbaka till rutinerna. För innan, när jag gick i skolan tänkte jag liksom inte så mycket på det utan allt rullade bara på med skolan.

    Aja, du får iaf också ha en grym kväll och kramkram :))

    Kloka tankar du har 🙂 kram <3 <3

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.