Gift och vågar ej ta mig ut

[Teal Qobuma]

Hej!

Det känns som livet tagit tvärstopp. Mitt livs kärlek har blivit helt förändrad efter barn. Allt som är viktigt för mig värdesätter han ej till och med till den extenten att jag inte kunde hälsa på min döende farmor andra sidan jordklotet och jag hann aldrig träffa henne en sista gång. Nej det skulle bli för jobbigt att resa med en nästan 2 åring..men min farmor då..han har skadat sig själv förut och får såna raseriutbrott att han slår saker svär skriker och igår svor han åt vår 2 åriga son vilket känns som droppen för mig! Men jag kan inte alls tänka mig vara utan min son med delad vårdnad och allt vad skilsmässa innebär, dessutom har maken sagt att han inte kommer finnas mer om jag skulle försvinna. Tassar på tå kring honom och både jag och sonen blir rädda för honom när han får sina raseriutbrott och samtidigt om vi drar känns som han kommer att ta livet av sig.

Vi har pratat om hans raseriutbrott tidigare och då erkänner han att han gjort fel och säger att han inte ska göra om det men så gör han det igen. En annan grej är att jag så gärna vill ha ett till barn och är 31 år, när vi dejtade pratade vad som var viktigt och så och har han alltid vetat att jag ville ha flera barn och min passion var att resa. Nu bara man nämner 1 till barn så leder det till raseriutbrott att han inte vill ha fler barn att han hatar att han hade barn så tidigt och där kan jag hålla med om att vi borde väntat något år men jag ångrar det inte och skulle aldrig ta ut någon ilska på vår son och säga att jag hatar barn och kalla honom saker, min gräns är nådd. Det här med resa där samma sak innan när vi dejtade sa han att han följer med mig överallt men nu leder alltid till raseriutbrott varje gång man diskuterar eller att vi behöver spara pengar och skjuter upp när vi väl har varit på resor så är han tjurig och bara klagar hur jobbigt det är.

Han var inte alls såhär innan vi fick barn, detta är en helt annan människa och vi har krigat för att få vara med varandra krigat mot våra föräldrar då vi kommer från olika länder och gått igenom så mycket tillsammans varit tillsammans i snart 10 år, gifta i 5 år med en snart 3 åring. Hur bara ge upp allt detta och det faktum att jag aldrig kommer våga lita på en man igen för att inte tala om fula vårdnadstvister och risk för att han tar sitt liv! Vad ska jag göra??

[Purple Pyvoqy]

Hej.
Det verkar som att något förändrats inom honom efter ni fick barn, något som kanske han inte heller vet vad det är eller vad det beror på.
Du skriver att ni varit ihop i 10 år och att han då i 7 år varit ”normal”. Det låter i mina öron som att om han varit en dålig man så hade han inte kunnat låtsas i 7 år. Med detta sagt tror jag att den gamla personen, ditt livs kärlek finns kvar inom honom men att något hänt med honom mentalt. Man vet att kvinnor kan få förlossningsdepression mm men män kan också reagera mentalt på förändringen som barn innebär. Han verkar inte ha varit beredd på den förändringen och nu har han kanske separationsångest från sitt gamla liv. Det låter som att han behöver prata med någon (i synnerhet som han också är suicid, det sista vittnar ju om att han verkligen behöver hjälp) Av det lilla jag vet så verkar han inte vara en dålig man men en man som av någon anledning drabbats av dålig psykisk hälsa.
Har han några stunder där han är snäll och gullig mot dig, där ni pratar normalt med varandra utan skrik? I så fall borde du passa på då att förklara detta för honom. Kanske kan du påminna honom om hur han var innan och hur ni hade det. Var försiktig med att säga att han har psykiska problem rakt ut utan föreslå att han pratar med någon (eller börja med parterapi så får han höra det av någon annan) och säg inte att saker är hans fel. Jag är av den skolan att man ska hålla ihop så långt det går och kämpa för varandra, hjälpa varandra att komma ur saker och finnas där för varandra när det är svårt (till en viss gräns såklart) det är det löfte man gav när man gifte sig. När det är som svårast att motivera detta för sig själv ska man tänka på hur det var när man träffades och hur personen var, den personen finns ju någonstans därinne. Jag önskar dig stort lycka till och styrkan att ta dig ur denna svåra situation. ❤️