Hem > Forum > Arbete & Skola > Dränerad och ensam

Dränerad och ensam

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag känner mig så ensam trots att jag bor ihop med familjemedlemmar. Jag flyttade ihop med dom när livet kraschade. På något sätt såg jag det som ända lösningen som jag orkade just då. Jag har i flera år nu velat flytta men jag har inte jobb och bor ute på landet utan körkort. Känns som att sitta i ett fängelse och dom har inblick i mitt liv fast jag inte vill. Jag söker lägenheter men har aldrig fått komma på visning. Orken finns knappt och det känns som att sitta fast i en rävsax. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Familjemedlemmarna tycker att allt är mitt fel hela tiden. Jag är högpresterande men sedan jag kraschade så finns inte samma energi. Och jag blir hotad om jag inte hjälper till med småsaker och måste därför stålsätta mig för att orka och sedan krascha igen. Jag behöver mitt egna hem. Jag har dessutom rätt stort ansvar över den jag bor med, jag fungerar nästan som boendestöd för personen som inte inser behöver ha hjälp.

    Jag är 35år och känner mig så misslyckad och ensam och ingen som förstår. Jag vet inte vad det finns för hjälp att få om det ens finns någon. Jag har svårt att ta tag i vissa saker också. Men det beror mycket på dåligt självförtroende och självkänsla pga att jag blivit så illa behandlad genom hela livet. Hur ska jag ens orka ta mig ur detta? Finns det stöd?

    tacksam för svar!

    Avatar

    <3 Låter jättetungt! Att du blir hotad är verkligen inte okej. Heller inte att behöva vara ett oavlönat boendestöd, fina du!

    Kanske ett bisarrt förslag men kan man tänka sig någon form av moppe? Även gå med i alla möjliga fb-grupper för inneboende, kollektiv och liknande? Även grupper med arbetstillfällen?

    Tänker att det är ett stort steg att du ringat in att det är självkänslan och självförtroendet som behöver bli bättre. Att du behöver bli stärkt där. KBT brukar oftast handla om det (beteenden som gör att man arbetar framåt, jobbar sig in i att få en bättre och stabila framtid), medan exempelvis psykodynamiskt handlar om ta tag i trauman (kollar bakåt för att läka). Kognitiv terapi handlar om att arbeta med sina tankar, lära sig tänka annorlunda om sig själv och liknande. Om du har PTSD av det som hänt kan traumaterapi vara väldigt hjälpsamt.

    Skickar en stor kram

    Trådstartaren

    Tack snälla för ditt fina, förstående, icke dömande och kloka svar! Det gav mig värme ,styrka och hopp <3

    Jag är med i olika grupper på FB bland annat i autism forum och anknytningsgrupp.
    Jag är även med i olika lägenhetsgrupper också. Ska kolla på jobbgrupper också!
    Moppe finns men den är sönder.. det finns buss men väldigt dåliga tider.. men det kan givetvis gå även om det inte är optimalt.

    ja precis, jag är väl medveten om mina behov och vad jag egentligen behöver för att komma vidare. Jag har inte fått diagnosen PTSD även om jag känner igen mig i det. Även komplex PTSD (men tror inte den diagnosen finns i Sverige?)
    jag har försökt att ta upp det med psykiatrin men har svårt att förmedla hur illa det jag var med om, egentligen var..

    tack ännu en gång för svar! Jag kände mig helt uppgiven när jag skrev och hade ingen att prata med.  <3 kram <3

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.