Cheferna på arbetsplatsen

[Pink Kyqyny]

Hur ska jag göra….

har nu efter lång tid fått chansen att bli delad avdelningsansvarig på mitt arbete. En tjänst som jag själv sökte men fick nedslag på. Detta fick jag dock ingen återkoppling på från ledningen, utan detta fick jag veta via en person som egentligen inte fick säga något.
Men nu står ja här, då de vill att en annan tjej skulle göra detta, men hon själv vill inte vara ansvarig. Hon och jag har inga problem med att dela på ansvaret, utan vi tror att vi kan komplettera varandra bra och lyckas med detta.

Men nu vet jag inte om jag orkar längre. Får ständigt höra att vi planerat upplärningar fel, ej prioriterar, det är tomt i disk och skåp mm. (Jobbar som bagare i en matbutik). Det är nästan dagligen någonting som hon/dem anser att vi gör fel, (men känns mest det är mig dem menar). Enligt mina uppfattningar så tycker hon mer om den andra tjejen då hon är så duktig på att lära ut, strukturera, stresstålig, lugn mm. Jag hade ju däremot större problem med stresståligheten och kunna lära ut. Detta sa hon till mig på en sommarfest, när jag innan stod och pratade med en annan där. Så ja, hon sa det mer öppet i en konversation mellan oss tre, men hon sa det högt där inför mig. Enda sedan jag kom tillbaka från min sjukskrivning efter mitt suicidförsök har hon inte trott på mig, känns det som. Kollegan får gå på ekonomi styrning, större möten och digitala utbildningar. Men jag har inte gjort något fast vi delar 50/50 på jobbet.

Förra veckan både torsdag och fredag påpekade hon att vi gör fel på massa småsaker och jobbar för långsamt. Men hon kommer ju också typ bara förbi när hon har något att påpeka, men hon jobbar aldrig i bageriet och hjälper oss. (Förutom speciella högtider)

Så när jag lämnade mitt arbete både torsdag och fredag, gjorde jag det med gråten i halsen och mådde så dåligt, var arg och besviken. Detta resulterade att jag fick tillbaka mina självmords tankar på en nivå jag inte haft på länge. Nu ville jag verkligen agera men först vill jag åka och skälla ut ledningen på jobbet, säga upp mig och sedan ta mitt liv. Min känsla är att hon trycker ner mig hela tiden och jag orkar inte längre. Borde verkligen skaffa mig ett annat jobb! Men jag älskar mitt arbete och alla kollegor och vänner jag har där, men klarar inte cheferna längre.

vad ska jag göra??? Orkar inte leva med detta längre, då kommer jag snart inte leva längre.

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Vad jobbigt det låter!

Alla klarar inte av att ha stora ledningsansvar av olika anledningar och det är fullt förståeligt.

Jag förstår att du mår dåligt. Du har ett suicidförsök bakom dig, vilket bidrar till att du inte klarar saker lika bra som någon som inte mår så dåligt.

Att ha långvarig stress och press gör att man inte klarar att planera och ansvara över mycket. Det är naturligt!

Din hjärna behöver återhämtning, och det blir svårt om du samtidigt måste fortsätta med att ha stort ansvar på din arbetsplats.

Jag tycker att du ska försöka påtala detta i möte med chefen och den andra ansvariga kollegan, att i och med ditt mående så kan du inte ha för stort eget ansvar.

Chefen vet om detta, så varför kan hon inte låta dig slippa det stora ansvaret? Det låter märkligt.

Tänk på att du är värd att må bra. Sök andra jobb samtidigt som du är ärlig med att det blir för stort ansvar på dina axlar.

Är du med i facket? Kanske kan du få hjälp av dem på något sätt?

<3 Såna där favoriseringar på arbetsplatser kan verkligen mynna ut i rena mobbingfasonerna. Tycker det låter hemskt. Jobbigt också när det är så tudelat att det finns andra delar på arbetsplatsen och med jobbet som du älskar så.  Svårt när det också är cheferna på arbetsplatsen som är själva problemet, då har man ju ingen högre att vända sig till inom organisationen för hjälp och stöd. Knepigt! Bra förslag dock av Indigo Vutaqy att koppla in facket.

[Azure Surypo]

Hej…medmänniska..

Jag sitter själv med ångest och hjärtklappning..(lugnare nu)

Du måste sluta ta ansvar för en hel arbetsplats!!!

I sverige idag ….läggs allt mer ansvar på arbetstagarna, chefer idag, är mer induvidialister , stora egon som inte tvekar att gå över döda för att själv stiga i karriären.

Detta är inte ditt fel att det ser ut som det gör på din arbetsplats!!!!Det finns 10 till !

jag vet för jag har samma erfarenhet!

Jag gick från omsorgen till industrin för att få pengar att räcka…och möttes av …dårskap.

hittade ett jättebra jobb som maskinoperatör…problemet visade sig snart ganska snabbt, inge bra organisation.Under de 2 år jag jobbade där så hade jag 4 chefer. Den sista fick mig att säga upp mig.

vad man än pratade om var han värst allt från baksmälla till operationer.Dessutom krävde han att vi skulle öka takten hela tiden…..öka ..öka….

efter att jag sa upp mig låg jag i min säng på semestern och hade vissa dagar svår ångest och visste inte vad jag skulle göra…men …måste man ha en diagnos för att känna så här??

och facket …vad gjorde de???…ingenting…

så min vän….andas…fundera ut en plan B, istället för att ta på dig. Tyvärr kan det bli ännu värre…

Som där jag är nu,,vi är 2 i min grupp, och min kollega är en äkta narcissist, och har närmaste chefen som kompanjon. så …där kan du ju föreställa dig mitt utgångsläge, förra veckan var jag så arg och kränkt så jag hade hjärtklappning i en vecka.

tyvärr vill  de styrande och politiker ha det så här. Facket har ju gått med på individuella löner…vad skapar det….

diagnos…..jag hittar inte något annat än systemfel…det här landet är ett skepp som sjunker…o vi får skulden….

du är inte ensam …tro mig….

kram!

[Pink Kyqyny]

Tack för all respons!

Tyvärr vet jag att det kommer aldrig bli någon skillnad på närmsta chefen, och hon får med sig högsta chefen. Det är tyvärr flera som bland annat slutat pga henne. Man orkar inte längre få höra alla fel, eller andra saker som hon kan säga och ej bli lyssnad på.

Jag har hittat två andra alternativa yrken som jag skulle vilja, men båda resulterar i att börja plugga igen….

Det ena är att bli behörig till socionom programmet, och då måste jag läsa en kurs i både samhäll och matte. Nackdelen är att då måste jag göra det nu, om jag vill ha en chans att kunna plugga i höst. Detta resulterar i att jag ska läsa dessa på 100% samtidigt, under en fem veckors period. Dessutom jobba 100% på mitt nuvarande arbete, allts 300% under fem veckor…..

Men det som det lutar mest mot är att kanske plugga till medicinsk vårdadministratör på yh.

Detta lockar väldigt mycket just nu, men som det ser ut, kommer jag inte alls tjäna lika mycket som jag gör nu. Fördelen att jobba inom handels istället för regionen är att vi har bättre löner.

Men det kanske inte är värt allt detta….

Hon kommer tillbaka på måndag, och jag kan redan nu se framför mig hur mycket hon kommer ha och säga. Jag är rädd att om hon går på med så mycket som hon gör nu, utan att hjälpa till och att vi sedan under en stor kontroll får nedslag, kommer hon påpeka att detta är någonting som jag borde vetat skulle fixas innan.

Åh, jag orkar inte ens åka till jobbet på måndag. Hur ska kroppen orka höra allt detta igen, och fortfarande stå där och bara hålla med….

Snälla, låt allting bara gå bra under kontrollen så jag slipper bli totalt utskälld. För då kommer jag nog ärlig talat ge upp och vilja ta livet av mig, fast detta är något som jag egentligen inte vill.

Jag vill komma till den fas i livet där jag kan njuta av det. Kanske träffa en partner, få barn (min största dröm) och bara leva ett familjeliv. Men som det känns nu, kommer det nog aldrig ske….

[Azure Surypo]

Hej..

Låter inte alls bra detta..

Ja är u samma situation. Varje måndag morgon, rapporter hur företaget går och vilka fel som är gjorda….gissa vad jag tycker om måndags möten…

Min vän…varifrån kommer dessa höga krav? Har du höga levnadskostnader?

Om inte, (läste socionom), så verkar du vara en medmänniska som jobbar med människor?

Gör så här (nu vet jag inte var du bor)

Men antingen sök nytt jobb som 1. Timvikarie på något vårdhem (här kan det vara bra att kolla upp vilka diagnoser brukarna har…det finns ju vissa med aggressiva utfall,..) och kanske försöka hitta dit favorit ställe. Där om man har tur träffa likasinnade, och dessutom när du går på timmar, kan du faktiskt plugga på distans?

2.personlig assistans, samma här! Vem eller vilken grupp vill du hjälpa?

Jag har haft både tur o otur….vissa ställen va kalas….

Börja där istället för tvinga dig till ett skitställe..

Sedan…ta inte åt dig hur chfen beter sig…de är så mot alla och du råkar just nu denna gång va på tur!

Så är det på mitt ställe!!!!

Tom facket köpte ut en kille efter hot och slagsmål, vem tror du klarade sig som egentligen va skulden till det hela????jo min kollega!!!!!

Så snälla! Ge inte upp! Det finns så mkt andra anledningar att tänka på!

Må väl nu!

Snart måndag för mig med..men…jag tänker bara sätta mig och le….

 

 

<3 Hur gammal är den här snobbiga chefen? Jag tänker att du ska säga till henne. Spänd blicken i henne och säg att det räcker nu med all den här kritiken. Bete det som du hade gjort ifall det här hade hänt privat. Uppenbarligen sköter ni ju er eftersom ingen av er har fått sparken. Däremot har ju hon lyckats göra så andra sagt upp sig. Jag tycker inte du ska backa, vara rädd för kritik, utan ta ett kliv fram. Möt henne. Visa att du inte skräms av henne. Jättemånga är konflikträdda när man går emot dem. I synnerhet såna som ständigt letar fel och kommer med mycket kritik. Dessa är särskilt (och små människor visar det oftast sig) konflikträdda enligt min erfarenhet. Den här chefen beter sig såhär för att hon kan och för att det inte kommer några konsekvenser. Ge henne konsekvenser. Det handlar ju om psykisk terror det hon gör. Och du far illa. Det är inte normalt att ha det såhär på sin arbetsplats. Har du något lillasyskon? Prata till den här chefen som om du hade försvarat din lillasyster från någon som beter sig som en mobbare.