Börjat nytt jobb

Jag har diagnos GAD och har väl burit på konstant oro så länge jag kan minnas. I perioder har jag ätit antidepressiva och haft psykologhjälp vilket kanske hjälper en stund men aldrig en längre tid. Vissa perioder har jag mått bättre och kunnat leva utan denna konstanta oro som bara förtär en. Nu har jag det senaste året haft väldigt mycket oro och ångest kopplat till olika sjukdomar, både vad gäller min egen hälsa men även min son. Oroar och analyserar varje grej, även minsta förkylning kan göra mig ångestfull. Jag VET att det är en överdriven oro men det hjälper inte.  När min son och hans pappa ska göra nåt själva så oroar jag mig för att något ska hända. Hatar att vara så full av kontrollbehov och ångest. Jag försöker att inte visa det men ibland går det inte. Jag vill inte föra över min överdrivna oro på mitt barn.

 

Nu har jag nyligen börjat ett nytt jobb. Ett ganska så bra jobb med bra lön och arbetstider men också mycket ansvar och beslutsfattande. Alla omkring mig är så positiva och tycker att det är så bra. Själv har jag hela tiden en gnagande ångest att det är fel och att jag känner mig fången. Jag tänker konstant på jobbet när jag är ledig. Malande tankar kring allt jag ska göra, alla frågor, allt jag inte vet och ska lära mig. Det enda jag vill är att fly. Gå tillbaka till mitt gamla jobb där allt var tryggt och med mina fina arbetskamrater. Jag har skrivit på anställningsavtalet på mitt nya jobb, började som vikarie och ska gå in som fast anställd. Har ännu inte sagt upp mig på mitt gamla jobb.  Jag har nu jobbat tre månader på mitt nya jobb. Det känns okej ibland men jag orkar inte tänka på det så mycket som jag gör. Känns som det är så otroligt mycket ansvar, många trådar att hålla ihop och ha koll på. Mycket kontakter med människor i telefon. Jag får sånt tryck för bröstet bara jag tänker på det. Jag vet att det tar tid att lära sig nya arbetsuppgifter och komma in i det, men jag vet inte hur lämpligt det är för nån som mår som jag att gå in i detta?!!!

Detta har ökat på min generella ångest vad gäller allt annat också. Jag vet inte hur jag ska tänka.

Åh, vilken tuff period du är inne i nu, låter det som. Från en GAD till en annan tror jag på att hålla ut där du är nu? Men bara om det är så att du tror att det kommer bli “lugnare” med de här trådarna? Och kanske mindre lämpligt ifall det är en tjänst som är präglat av mycket orosmoln och ständigt nya uppgifter att lära sig? Tänker lite att se in i framtiden och vart det landar sedan när du inte är ny längre – kan du få hyfsad frid då på arbetsplatsen, tror du spontant?

Red Simyna skrev:

Åh, vilken tuff period du är inne i nu, låter det som. Från en GAD till en annan tror jag på att hålla ut där du är nu? Men bara om det är så att du tror att det kommer bli ”lugnare” med de här trådarna? Och kanske mindre lämpligt ifall det är en tjänst som är präglat av mycket orosmoln och ständigt nya uppgifter att lära sig? Tänker lite att se in i framtiden och vart det landar sedan när du inte är ny längre – kan du få hyfsad frid då på arbetsplatsen, tror du spontant?

Tack för ditt svar! Ja jag tror nog att det kommer bli lugnare ju mer jag kommer in i det. Dessutom är det sommarbemanning nu och man har dubbelt så mycket ärenden, vilket inte gör det hela enklare…hade varit bättre om jag börjat där efter sommaren och fått komma in i allt i lugn och ro. Alla säger att det tar lång tid att sätta sig in i arbetet och att det uppstår frågetecken länge, men det som ändå är positivt är att alla hjälps åt och stöttar varandra. Man jobbar i teams, även om man har sina egna ärenden. Jag tänker att jag sätter ett mål – när jag jobbat där 6 månader så ska jag känna efter hur det känns. Vill jag fortsätta eller ska jag söka mig vidare? Kanske är det för kort tid men jag tror ändå att jag behöver ett sådant delmål för mig själv så jag blir lugnare…Låter det klokt?

Jag måste bara hitta ett sätt att förhålla mig här och nu så jag inte stressar mig för mycket. Känns verkligen som hjärnan kokar!!

Absolut, jätteklokt beslut!

Kan ett tips för att bli mer “här och nu” vara att när du utanför arbetstid tänker på jobbet, istället börjar skjuta upp de tankarna till ett senare tillfälle? T ex “det där tar jag på arbetstid” eller “det där får jag fundera vidare på imorgon”? Tänker att du får lön för arbetstiden du är på jobbet framförallt och jobbar man då dubbelt, eller trippelt, om man även på sin fritiden är så ambitiös, är det inte riktigt rättvist tycker jag? Du är mer värdefull än så, fina du.

Hittade en underbar artikel om hur en trend skapats i Kina om att personer “lägger sig platt” och kanske inte jobbar alls. Blev på så himla bra humör av det. Liksom att vittna om hur andra börjat vägra gå med i hamsterhjulet. Tänker att några av oss med GAD kanske är extra drabbade av det här tempot på planeten, och så det inre trycket på det?

Länkar till den artikeln så kan du läsa om du också vill (eller kanske redan gjort). Blev lugnare i själen av den. Som en motpol till prestationssamhället eller där man är kroniskt rädd för att göra fel. Hoppas du med kan hitta lite andrum eller distans genom den <3

https://www.dn.se/varlden/nya-trenden-bland-kinas-unga-lamna-ekorrhjulet-och-lagga-sig-platt/

[Olive Hufuvi]

Jag är i liknande situation som du fast jag ännu inte börjat mitt nya jobb..oroar mig också konstant, mest för att det ska gå åt helvete på riktigt den här gången. Har inte jättemånga tips till dig men det är viktigt tror jag att försöka sänka de inre kraven på dig själv. Nej, du kan inte kunna allt efter bara tre månader, du måste också inse att du är i en ny situation där du ej har samma kontaktytor som på ditt förra jobb. Och sådana tar tid att bygga upp…men du är modig som vågar detta trots din GAD! Klappa dig på axeln. Jättebra också med tidsgräns efter 6 månader..och att känna efter, hur känns det nu?

Sedan det där svåra med gränser…man vill ju göra ett så gott intryck, visa att man är den där fantastiska rekryteringen. Och kraven finns ju där. Men det paradoxala är nog att om man säger ja till allt och alla så får man heller ingen respekt och mår inte så bra. Försök hålla hårt på din tid och arbetstid. När hjärnan kokar…bryt!! Gör något annat en stund, tvinga dig till det. Jag vet att det är svårt och ibland omöjligt men det är värt ett försök.

Red Simyna skrev:

Absolut, jätteklokt beslut! Kan ett tips för att bli mer ”här och nu” vara att när du utanför arbetstid tänker på jobbet, istället börjar skjuta upp de tankarna till ett senare tillfälle? T ex ”det där tar jag på arbetstid” eller ”det där får jag fundera vidare på imorgon”? Tänker att du får lön för arbetstiden du är på jobbet framförallt och jobbar man då dubbelt, eller trippelt, om man även på sin fritiden är så ambitiös, är det inte riktigt rättvist tycker jag? Du är mer värdefull än så, fina du. Hittade en underbar artikel om hur en trend skapats i Kina om att personer ”lägger sig platt” och kanske inte jobbar alls. Blev på så himla bra humör av det. Liksom att vittna om hur andra börjat vägra gå med i hamsterhjulet. Tänker att några av oss med GAD kanske är extra drabbade av det här tempot på planeten, och så det inre trycket på det? Länkar till den artikeln så kan du läsa om du också vill (eller kanske redan gjort). Blev lugnare i själen av den. Som en motpol till prestationssamhället eller där man är kroniskt rädd för att göra fel. Hoppas du med kan hitta lite andrum eller distans genom den <3 https://www.dn.se/varlden/nya-trenden-bland-kinas-unga-lamna-ekorrhjulet-och-lagga-sig-platt/

Det var klokt det du skrev om att försöka begränsa tänket på jobbet på arbetstid – man får ju inte betalt för att tänka på det när man är ledig! Det känns en aning bättre nu, men det är som att när jag väl är där så känns det rätt okej. Kan har att göra med att jag då känner någon slags kontroll. Det är när jag är hemma som ångesten kommer…Jag vet inte än om detta är rätt för mig men jag kommer iallafall försöka kämpa på och sedan utvärdera.

Så intressant artikel!! Tack så himla mycket för den! Och för dina kloka tankar.

Olive Hufuvi skrev:

Jag är i liknande situation som du fast jag ännu inte börjat mitt nya jobb..oroar mig också konstant, mest för att det ska gå åt helvete på riktigt den här gången. Har inte jättemånga tips till dig men det är viktigt tror jag att försöka sänka de inre kraven på dig själv. Nej, du kan inte kunna allt efter bara tre månader, du måste också inse att du är i en ny situation där du ej har samma kontaktytor som på ditt förra jobb. Och sådana tar tid att bygga upp…men du är modig som vågar detta trots din GAD! Klappa dig på axeln. Jättebra också med tidsgräns efter 6 månader..och att känna efter, hur känns det nu? Sedan det där svåra med gränser…man vill ju göra ett så gott intryck, visa att man är den där fantastiska rekryteringen. Och kraven finns ju där. Men det paradoxala är nog att om man säger ja till allt och alla så får man heller ingen respekt och mår inte så bra. Försök hålla hårt på din tid och arbetstid. När hjärnan kokar…bryt!! Gör något annat en stund, tvinga dig till det. Jag vet att det är svårt och ibland omöjligt men det är värt ett försök.

Tack för ditt svar, uppskattar verkligen era svar! Du har så rätt det där med att sänka kraven på sig själv. Många på min arbetsplats är väldigt hjälpsamma; de tar över ärenden om någon har det för stressigt osv. Det gör att ingen är för stressad eftersom man hjälps åt. Det känns bra men i början kände jag mig så dålig som aldrig kan hjälpa till tillbaka, men jag har ju inte samma rutin som de erfarna som snabbare utför arbetsuppgifterna. Jag försöker tänka att jag kommer kunna hjälpa till om jag kan när jag kommit in i det mer. När börjar du ditt nya jobb?

Vad roligt att du fixat ett jobb! Jag hoppas jobbet lönar sig😀

Nu har jag varit på mitt jobb i snart sex månader. Jag känner mig mer och mer trygg vad det gäller arbetsuppgifterna, att jag vet rutiner osv. Däremot har min ångest ökat mer, särskilt under helgerna. Redan lördagkväll börjar ångesten komma och söndagarna är verkligen hemska. Jag försöker förstå varför och har bara känslan att jag blir kvävd, känner stress och kan inte fokusera på saker som har med fritid att göra. Tankarna bara rullar kring jobb, allt jag måste göra, hur ska veckan bli, kommer det att komma in mycket att göra…

Jag längtar efter ett arbete där jag går dit, gör det jag ska och sen går hem, utan att ha en massa arbetsuppgifter hängande över mig. Ett helt annat arbete alltså som inte ställer krav på tid och deadlines och liknande. Vet inte vad jag ska göra? Ska man ge det längre tid än ett halvår? Hur länge ska man egentligen. kämpa innan man gör något åt sin situation? Jag har ett sidoprojekt där jag skriver på en eventuellt kommande bok, och som betyder mycket för mig men jag kan inte fokusera på det öht då alla mina tankar kretsar på jobbet. Hur ska jag tänka??

<3 Låter lite som att du är överbelastad? Alltså har för mycket uppgifter och därför känner att du inte riktigt är “i fas”? En tanke är, om möjligt, gå ner i arbetstid till kanske 75 %?

Så otroligt spännande med boken, wow, vad häftigt!

Kanske ta ett samtal med chefen och säga att du vill skriva på den också och önskar lite tjänstledighet på 25 %?