Hej! Har under en längre tid nu mått åt helvete faktiskt.Haft många ångest attacker.En del har suttit hela dagar och jag verkligen fått ha ett riktigt pokerface utåt.Haft kraftiga humörsvängningar och känslor som varit och är som en bergodalbana.Fritt fall på grönan.Ena minuten lite bättre till att få kramp i bröstet en kvart senare.Nu är jag ensamstående.Hade jag varit ensam skulle jag lagt in mig.För jag mår åt helvete.Biter i hop.Har svårt med sömn.Väldigt ledsen.Också varit mycket pressad länge utav arbete.Sen ett uppbrott från den man jag haft en relation med i 4 år.Han bröt upp klippte all kontakt.Jag vet att jag behandlat honom som skit.Har igentligen inte velat göra det.Men har som ett inbyggt monster.Det blir destruktivt .Älskar honom.Han var fantastisk.Men jag krossade det min dumma idiot.Har nått botten och kan inte längre leva som jag gjort.Sökt hjälp i flera år.Blivit bollad i psykvården i 15 år.Orkar inte mer.Nu på tisdag har jag äntligen fått en ny kontakt som jag hoppas att de äntligen ska fatta läget.
Hur kan jag känna igen mig i hur du mår och agerar men inte ha borderline…hoppas d går bra för dig ❤️Min sambo har inte lämnat mig…äään
